Åke Lilljebjörn – Wikipedia

Åke Lilljebjörn
NationalitetSverige Sverige
Född23 september 1962 (61 år),
Ludvika, Sverige Sverige
Spelardata
PositionMålvakt
Klubbar
Övrigt
Proffsår

Åke Lilljebjörn, född 23 september 1962 i Ludvika, är en svensk före detta ishockeymålvakt och ishockeytränare.

Åke Lilljebjörn startade sin karriär elitserien säsongen 1981/1982 när han spelade för Brynäs IF. Efter det spelade han med AIK Ishockey, Västra Frölunda HC samt Leksands IF, där han gjorde sista match i Elitserien 1998 innan o flyttade utomlands till Reims HC i Frankrike, därefter italienska klubben Merano, det blev även spel i Düsseldorf i Tyskland, Vålerängen Oslo i Norge, och i London Knights och ligan i Storbritannien. Han har representerat Sverige i landslaget 71 gånger. Han blev världsmästare 1987, och var med i truppen för Sverige i Canada Cup 1987, där laget gick till semifinal. Draftades av Pittsburgh Penguins NHL 1987. Han har erhållit Stora Grabbars Märke i ishockey med nummer 135.

Åke Lilljebjörn har varit tränare för Björbo IF, Valbo AIF Hockey, HC Merano i Italien, Alfta IF, Söderhamn/Ljusne, Tierp, Merano HC Italien, Brynäs IF Damlag och ungdomstränare i Pergine Italien.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • Svenskt rekord i antalet hållna nollor under en säsong 5 st 1985
  • Elitseriens bästa räddningsprocent 1994
  • Svenskt rekord i Mest antal hållna nollor totalt 18 st 1994
  • Seriesegrare Elitserien Leksands IF 1994
  • Norska all-star-team 2000
  • Canada Cup-brons 1987
  • VM-guld 1987
  • kopia av Svenska Dagbladets guldmedalj 1987
  • VM-silver 1986
  • JEM-brons 1981
  • Europacup-brons för klubblag Düsseldorf 1996
  • Italiensk mästare Merano HC 1999
  • EM-brons för Veteraner med Tre Kronor 2016 World Legends

Klubbar[redigera | redigera wikitext]