August Bebel – Wikipedia

August Bebel
	August Bebel
Född	22 februari 1840 (ospecifierad kalender); Köln-Deutz
Död	13 augusti 1913 (73 år); Passugg, Schweiz
Begravd	Sihlfelds begravningsplats
Medborgare i	Konungariket Preussen
Sysselsättning	Politiker, författare, svarvare
Befattning
	Ledamot av tyska tullparlamentet; Ledamot av Nordtyska förbundets riksdag (1867–1870); Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland (1871–1913)
Politiskt parti
	SPD (1875–); Sozialdemokratische Arbeiterpartei (1869–1875); Sächsische Volkspartei (1866-08-19–1869)
Maka	Julie Bebel
Barn	Bertha Friederike Bebel (f. 1869)
Namnteckning
	Redigera Wikidata

August Ferdinand Bebel, född 22 februari 1840 i Köln-Deutz, Rhenprovinsen, Preussen, död 13 augusti 1913 i Passugg, Graubünden, Schweiz, var en tysk socialdemokratisk politiker och en av grundarna av Tysklands socialdemokratiska parti (SPD).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

August Bebel föddes i ett fattigt soldathem. Fattigdom, tuberkulos och svält tog livet av hela hans familj och ensam kvar hänvisades han till fattigvård och fattigskolor innan han som 17-åring sattes i lära hos en svarvarmästare.^[10]

Efter sina gesäll- och vandringsår bosatte han sig 1860 i Leipzig som svarvare och anslöt sig snart till arbetarrörelsen. År 1867 blev han ordförande i det av liberalerna grundlagda "Verband deutscher Arbeiterverbände", och under Wilhelm Liebknechts inflytande ledde han sitt förbund över till det socialistiska läger, som bekämpade hela det bestående systemet; 1868 antog förbundet Första internationalens principer, och 1869 omskapades det av Bebel och Liebknecht till "Die Socialdemokratische Arbeiterpartei".

Redan 1867 hade en sachsisk valkrets insatt Bebel i nordtyska riksdagen, och från Tyska rikets grundläggning var han med två korta avbrott ledamot av tyska riksdagen samt dessutom av sachsiska lantdagen 1881–1891; på grund av domar 1872 och 1886 avtjänade han sammanlagt 3,5 års fängelse för bland annat högförräderi.

Bebel fortsatte att inom partiet förespråka marxistiska principer mot lassalleanerna och behöll i det stort sett denna ståndpunkt, som blev den segrande vid de två gruppernas förening 1875. Under socialistlagens tid tvingades Bebel att lämna Leipzig, och efter dess upphävande bosatte han sig i Berlin. Han verkade för de gamla principerna, men på laglig grund, och förordade särskilt deltagande i riksdagsarbetet. Han kom därigenom i motsats till partiets högra (socialreformatoriska) flygel, men i ännu högre grad till den vänstra (revolutionära).^{[källa behövs]} Han blev 1891 segrare och förblev så, även sedan den förra riktningen fått ny kraft genom Eduard Bernstein och stod som en obeveklig försvarare av grundläggarnas principer mot all opposition inom det strängt disciplinerade partiet. I egenskap av partiets ene ordförande och medlem av partiorganet Vorwärts redaktion, framstående talare både i och utom riksdagen samt dessutom flitig skriftställare, ansågs han som den tyska socialdemokratins främste man. I riksdagen väckte hans ständiga angrepp på regeringen, inte minst i militära och utrikespolitiska frågor, stark genklang även utanför socialisternas krets.

Hans oräddhet och vilja att ta strid märks kanske särskilt väl i det faktum att han som första parlamentsledamot någonsin tagit strid för homosexuellas rättigheter; mot förbudet av homosexuella aktiviteter. Hans ställningstagande väckte ramaskri och chockade en preussisk pastor så svårt att han försattes i djup depression.^[11]

Bland hans skrifter märks de två partiprogrammen Unsere Ziele (1871; "Hvad vi vilja", 1886) och Die Frau in der Vergangenheit, Gegenwart und Zukunft (1883, senare under titel "Die Frau und der Socialismus", 34:e upplagan 1903; "Kvinnan i forntiden, nutiden och framtiden", 1885, ny översättning 1903), vidare Charles Fourier (1888), Die Sonntagsarbeit (1888) och Die Lage der Arbeiter in den Bäckereien (1890). Hans Aus meinem Leben (tre band, 1909-10) har stor betydelse för det tyska socialdemokratiska partiets historia.

Boken Die Frau und der Sozialismus brändes av nationalsocialisterna under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland 1933, däribland på det torg som 1947 skulle uppkallas efter honom: Bebelplatz.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Kvinnan i forntiden, nutiden och framtiden. Stockholm: Suneson. 1885. Libris 264773
Hvad vi vilja. Stockholm: C. Suneson. 1886. Libris 1621050
Kvinnan och socialismen. Partisan dokument, 99-1719386-3; 5. Göteborg: Partisan. 1972[1913]. Libris 7623665. ISBN 91-7212-002-9
Ur min levnad. Malmö: Framtidens bokförl. 1912. Libris 878005

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bebel, August, 1904–1926.

August Bebel på Marxist.org

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}
^ Vasilij Vodovozov, Бебель, Фердинанд-Август, Entsiklopeditjeskij slovar' och Entsiklopeditjeskij slovar'.^{[källa från Wikidata]}
^ James Wycliffe Headlam, Bebel, Ferdinand August, Encyclopædia Britannica 1911.^{[källa från Wikidata]}
^ Encyclopædia Britannica, August Bebel, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ SNAC, August Bebel, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бебель Август”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Norbert Loacker & Christoph Hänsli, Wo Zürich zur Ruhe kommt: Die Friedhöfe der Stadt Zürich, Orell Füssli, 1998, s. 288, ISBN 3-280-02809-4.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Proletären, nr 34/2013, sid. 15.
^ Proletären, nr 34/2013, sid. 16.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 183–198. Libris 7684
Johansson, Albert (1965). Från Bebel till Hitler. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 482896

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikiquote har citat av eller om August Bebel.
Citat
Wikimedia Commons har media som rör August Bebel.
Bilder & media
August Bebel i Libris

[c398351e20ea31c84415dd38223fad49336171dc-1] [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}

[122d81e7efdc1392d3b7a5414324d699d046e508-2] Vasilij Vodovozov, Бебель, Фердинанд-Август, Entsiklopeditjeskij slovar' och Entsiklopeditjeskij slovar'.^{[källa från Wikidata]}

[8a41fd4d199db8cda7e3a82ef9c9eab3100f489e-3] James Wycliffe Headlam, Bebel, Ferdinand August, Encyclopædia Britannica 1911.^{[källa från Wikidata]}

[14db60db3c49889ff673aac09eec5f323f5a3c91-4] Encyclopædia Britannica, August Bebel, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[e6170f3f7f41c8cef0486a4e0778737a7f8399e5-5] SNAC, August Bebel, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[fd3b40ed59337846104c367c2c2779aa58438860-6] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бебель Август”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.^{[källa från Wikidata]}

[5681f77e8811e50fec30dbef10fb00f48a8c1387-7] Norbert Loacker & Christoph Hänsli, Wo Zürich zur Ruhe kommt: Die Friedhöfe der Stadt Zürich, Orell Füssli, 1998, s. 288, ISBN 3-280-02809-4.^{[källa från Wikidata]}

[7b286093b6ec03c57e39b254d18edad34fd5115e-8] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[17719537c93d3b75709dc5a408afd9a5d3cd7899-9] Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[10] Proletären, nr 34/2013, sid. 15.

[11] Proletären, nr 34/2013, sid. 16.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]