Boxarprotokollet – Wikipedia

Boxarprotokollet, även känt som Xinchou-fördraget (kinesiska: 辛丑条约) i Kina, var ett fredsfördrag som undertecknades 7 september 1901 mellan Qingimperiet i Kina och åttanationsalliansen: Storbritannien, USA, Japan, Ryssland, Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike-Ungern, Belgien, Spanien och Nederländerna sedan Kina förlorat Boxarupproret mot alliansens expeditionsstyrkor.

Fördraget innehöll bland annat följande:

Qingimperiet skulle betala ett krigsskadestånd på 450.000.000 tael till segrarmakterna;
Qing ålades att bestraffa av de ämbetsmän som stött upproret;
Rivning av fortet i Dagu;
Qingimperiet förbjöds inköpa krigsmateriel i 2 år;
Segrarmakterna fick rätt permanent utplacera trupper i legationskvarteret och på olika platser kring Peking och Tianjin;
Suspension av de kejserliga examina i de provinser som stött upproret;
Qingimperiet ålades att sända en särskild ambassad till Berlin för be om ursäkt till den tyske kejsaren för mordet på den tyske ministern Clemens von Ketteler.

I dagens Kina betraktas detta protokoll som ett av många ojämlika fördrag som landet tvingats att underteckna sedan det första opiumkriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Bokserprotokollen, 22 mars 2012.

Hsü, Immanuel C.Y. The Rise of Modern China. 3rd ed. New York: Oxford University Press, 1983.