Brita Borg – Wikipedia

Brita Borg
Brita Borg, 1960–1961.
FöddBrita Kerstin Gunvor Borg
10 juni 1926
Högalids församling, Stockholm
Död4 maj 2010 (83 år)
Nordölands församling,
Öland, Kalmar län
År som aktiv1943–2010
MakeAllan Johansson
(1953–1972)
Stig Salomonsson
(1978–2010)
Affisch med Brita Borg och Flickery FliesBarnens Dag i Ystad 1964.
Martin Ljung och Brita Borg 1960.

Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Högalids församling i Stockholm, död 4 maj 2010 i Löttorp i Nordölands församlingÖland[1][2], var en svensk sångare, skådespelare och revyartist.

Till hennes mest kända sångnummer hör Fat Mammy Brown (framfört i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångare, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk Dixieland-visa om hur modernt det hade blivit med skägg. När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").[källa behövs]

Släkt[redigera | redigera wikitext]

Brita Borg föddes på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Karl Georg Borg (född 6 mars 1885 i Almby i Örebro län, död 12 mars 1970) och hans hustru Ellen Amalia Johansson (född 24 oktober 1891 i Örebro, död 25 april 1949).[3][4]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Borg började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson,[5] som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel[6] och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.[källa behövs]

Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson,[källa behövs] och var efter det mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967. [7] Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Oss Bröder Emellan (1983), Chicago, Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt, Tolvskillingsoperan, fram till Jubilarerna, en konsertturné 2001. Hos Riksteatern gjorde hon sin första rena talroll i pjäsen Sjöhästen 1978, mot Tor Isedal. En annan stor dramatisk roll var titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983. Brita Borg ingick även i ensemblen till Peter Schildts uppmärksammade direktsända uppsättning för TV-teatern 1983 av Göran O Erikssons pjäs Pariserliv, om ett litet teatersällskap under Pariskommunens dagar. Borg gestaltade Josephine Lamarre samt Parthenis.[8]

Hon var under sina senare år bosatt i Löttorp i Högby socken på norra Öland.[7] Hennes grav finns på Högby kyrkogård.

Sångerska[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet var Brita Borg en svensk schlagerdrottning. Hon gjorde många skivinspelningar, först för Sonora, sedan för Knäppupp, där hennes största skivsuccéer var Fat Mammy Brown (1957) och Trudie (1959), som bägge låg högt på branschtidningen Show Business' försäljningslista. 1959 beslöts det att vilken låt som än vann i Melodifestivalen skulle Brita Borg få åka till Cannes och sjunga den i finalen. Det blev Augustin.

1960 var hon Hasse Alfredsons duettpartner i de komiska Oj då, kära nån och Märta Melin och Ture Tyrén och med Martin Ljung i Jaså, som även den letade sig upp på försäljningslistorna. Samma år fick hon äran att sjunga duett med Evert Taube i två inspelningar av Invitation till Guatemala och Mary Strand.

Hennes genre var traditionell schlager med den för tiden vanliga dragningen åt det italienska (La strada dell'amore, Ciao ciao Bambina). Hon försökte sig på modernare tongångar i Frankenstein rock 1957 men blev så småningom omsprungen av yngre, sexigare men mindre röststarka sångare. Stikkan Anderson och Björn & Benny gav henne en sista hit med låten Ljuva sextital, som låg på Svensktoppen i 20 veckor 1969. Men det är framförallt som revyartist Brita Borg har gjort ett historiskt avtryck i Nöjessverige.[källa behövs] 1992 sjöng Brita Borg en nyinspelning av Det var så länge sen med Simons.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Brita Borg var en musikalisk, humoristisk och mycket populär revyartist under 1950- och 60-talen. 1972 släpptes ett samlingsalbum med hennes största hits. Hennes humor kunde bland annat märkas när Vårat gäng gjorde comeback under 1980-talet och hon presenterade sig som En något överårig tonårsidol, liksom i jubileumsknäppuppen Knäpp igen 1992, då hon sjöng Vi sätter P för primadonnan.

Mattias Enn har sjungit in ett album med Brita Borgs sånger (2010). Gunwer Bergkvist medverkar med minnen om Brita Borg.[9]

Sånger i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1943 Tangerine
  • 1947 Alla säger att jag ser så ledsen ut
  • 1948 Jag ska ta morfar med mig ut i kväll
  • 1956 Sodom och Gomorra
  • 1957 Fat Mammy Brown (Fru Allan Johansson med Herr Brita Borg och deras familjeorkester under Någons ledning)
  • 1957 Sorglösa brunn (duett med Ramel)
  • 1957 Calypso Italiano
  • 1957 Kärlek livet ut
  • 1957 Regn, regn, regn (från EP-skivan "Brita i regnet")
  • 1958 Utsikt från en bro (text av Karl Gerhard om en väntande sjömanshustru)
  • 1958 Gamla stans Patachou
  • 1959 Augustin
  • 1959 Banne Mej
  • 1960 Du är min tekopp (Live i Öppet arkiv: "Jubelsommar" vid 47:15)
  • 1960 B som i Brita (Samlings-LP)
  • 1961 Ulliga krulliga gubbar
  • 1961 Ge en fräknig och ful liten flicka en chans
  • 1961 Ett rent undantag
  • 1961 Århundradets Svenska Melodier 1900-1960 (LP)
  • 1961 Frysboxcalypso (reklam-skiva för Elektro-Helios)
  • 1963 Die Borg (från Knäppupp-revyn Dax igen)
  • 1964 Pop-nunnan (Gå i kloster Brita)
  • 1964 Res med mig till Skottland
  • 1969 Ljuva sextital
  • 1969 Jan Öivind Swahn (baksida till Ljuva sextital)
  • 1969 Anderson på Svensktoppen / Brita Borg & Rolf Bengtsson sjunger Stig Anderson melodier från det ljuva femtitalet (LP)
  • 1971 Välkommen till Göteborg
  • 1972 Brita och grabbarna (Samlings-LP)
  • 1972 Livet är ett helvete (Ur Karamellodier - Jubileumskavalkad på Berns)
  • 1973 Brita och grabbarna (Knäppupphistoriska samlingarna)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater och revy[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1952 Medverkande Knäppupp I - Akta huvet, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Lorensbergs Cirkus/
Folkan
1953 Medverkande Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Egon Larsson Idéonteatern
1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1956 Medverkande Knäppupp III - Tillstymmelser, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1957 Medverkande Kråkslottet, revy
Karl Gerhard
Hasse Ekman Idéonteatern
1958 Lorry Domingo
Hermosyne Buhr
Zamora
Kruxia
Funny Boy, revy
Hasse Ekman och Povel Ramel
Hasse Ekman Idéonteatern
1959 Medverkande Två träd, revy
Karl Gerhard
Hasse Ekman Idéonteatern
Svea Dahlquist Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern[10]
1960 Medverkande Alla 4, revy
Povel Ramel
Hans Dahlin Idéonteatern
1961 Medverkande I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Idéonteatern[11]
1962 Medverkande Tält Side Story, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Turné[12]
Medverkande Dax igen
Povel Ramel
Herman Ahlsell Idéonteatern[13]
Turné
1976 Mama Morton Chicago
John Kander och Fred Ebb
Hans Bergström Riksteatern[14]
1984 Fräulein Schneider Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Georg Malvius Örebro länsteater[15]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Brita Borg är död”. Aftonbladet. 5 maj 2010. Arkiverad från originalet den 8 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100508185720/http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7074743.ab. Läst 5 maj 2010. 
  2. ^ SvD.se 5 maj 2010: Brita Borg är död, läst 5 maj 2010
  3. ^ CD:n Sveriges befolkning 1970, Sveriges Släktforskarförbund.
  4. ^ CD:n Begravda i Sverige, 2008, Sveriges Släktforskarförbund.
  5. ^ Privat webbplats, läst 5 maj 2010
  6. ^ ”Povel Ramel i radion: Fyra kring en flygel”. povelramelsallskapet.se. Arkiverad från originalet den 22 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140722170634/http://www.povelramelsallskapet.se/povelfakta/radio/fyra_kring_en_flygel.htm. Läst 13 december 2014. 
  7. ^ [a b] Malmström, Kent Malte (11 maj 2010). ”Malte minns åren med Brita Borg”. nummer.se. http://nummer.se/malte-minns-aren-med-brita-borg/. Läst 13 december 2014. 
  8. ^ ”Succépjäs i TV-version”. Aftonbladet. 12 december 1983. Läst 22 mars 2019. 
  9. ^ ”Povelfakta: Andras Poveltolkningar på skiva”. povelramelsallskapet.se. Arkiverad från originalet den 25 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130625165545/http://www.povelramelsallskapet.se/povelfakta/poveltolkningar/ENN.htm. Läst 13 december 2014. 
  10. ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016. 
  11. ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016. 
  12. ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016. 
  13. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  14. ^ Anne Marie Lindman (17 december 1976). ”'Chicago' på Oscars: Absurd historia i hisnande fart”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-12-17/343/24. Läst 1 maj 2016. 
  15. ^ Marcus Boldemann (26 mars 1984). ”'Cabaret' i Örebro: Fullödig satsning”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-03-26/84/24. Läst 8 mars 2018. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]