Cancan – Wikipedia

För modestilen, se Cancan (mode).
Cancan

Toulouse-Lautrecs affisch för cancanföreställningen Troupe de Mlle Églantine (1890-talet).

Offenbach Can-can

  • Betydelsevarietédans med höga bensparkar
  • Bakgrund – sällskapsdansen chahut, 1800-talet
  • Utveckling – Bal Mabille och Moulin Rouge (Paris, sent 1800-tal)

Cancan (även can-can; franskt uttal: /kɑ̃'kɑ̃/) är en parisisk varietédans som var populär från 1830-talet[1] och in på tidigt 1900-tal. Den åtföljdes av höga bensparkar och visade då upp (de ofta kvinnliga) dansarnas underkläder. Stor del av dansens utveckling gjordes på Moulin Rouge, som öppnade 1889.

 

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidig utveckling[redigera | redigera wikitext]

Dansen uppstod som en mer anständig sällskapsdans och kallades även chahut. Båda namnen är möjligen ljudmålande ord som syftar på änders och liknande fåglars snattranden.[1] I mitten av 1800-talet spreds den till parisiska nöjesetablissemang som populära Bal Mabille, ett ställe där man kunde dansa under konstgjorda palmer och åka karusell upplyst av 3 000 gaslampor.[2] År 1866 premiärvisades cancan i Sverige, på det tre år gamla etablissemanget Berns salonger.[3]

Cancan populariserades även via scenen med "Galop infernal" (”djävulsk galopp”) ur andra akten av Jacques Offenbachs operett Orfeus i underjorden (1858). Även kompositörer som Franz Lehár (Glada änkan) och Aram Chatjaturjan ("Sabeldansen") skrev senare dansmusik i samma stil.[4]

Sen utveckling[redigera | redigera wikitext]

Cancan genomgick ytterligare en förändring på varietéscenerna i Paris mot slutet av 1800-talet. Där utvecklades den till en ännu mer ohämmad och vild dans[1] i en kvinnligt presenterad scenunderhållning. Kvinnorna dansade i 2/4-takt klädda i långa kjolar och underkjolar, vilka lyftes med höga bensparkar. Symboliken och ett uppskattat trick relaterade till att sparka av hatten på en man i publiken.[förtydliga]

Dansens samtida oanständighet, där underkjolar och ben visades upp tydligt, bidrog till dess popularitet under fin de siècle-eran.

Cancan i medier[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talet förekom dansen i baletter av Massine och Tudor.[1] Senare har den kanske främst förekommit i olika varietéer och shower. Den presenteras flitigt i filmen Moulin Rouge!.

Impressionisten Henri de Toulouse-Lautrec bidrog till spridningen av dansens karaktär genom sina många målningar av cancan-dansöser på Moulin Rouge.[1]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Kända cancan-dansare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] cancan i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 7 mars 2017.
  2. ^ ”Höckert, Johan Fredrik (1826 - 1866)”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021036375786/hockert-johan-fredrik-1826-1866?sv=details. Läst 15 maj 2017. 
  3. ^ Lans, Karl (19 juli 2013). ”Berns salonger 150 år”. popularhistoria.se. http://popularhistoria.se/artiklar/berns-salonger-150-ar. Läst 15 maj 2017. 
  4. ^ Lundholm, Lars Christian. Can-can for Piano and Viola. sid. 94. https://books.google.se/books?id=CoI4CgAAQBAJ&pg=PP5. Läst 15 maj 2017