French
DeutschCharles Lindbergh – Wikipedia
| Charles Lindbergh | |
 Lindbergh cirka 1927. | |
| Född | Charles Augustus Lindbergh 4 februari 1902 Detroit, Michigan, USA |
|---|---|
| Död | 26 augusti 1974 (72 år) Kipahulu, Maui, Hawaii, USA |
| Dödsorsak | Lymfom |
| Begravningsplats | Palapala Ho'omau Church Cemetery |
| Nationalitet | Amerikan |
| Utbildning | Sidwell Friends School Redondo Union High School Little Falls High School University of Wisconsin-Madison (hoppade av under andra året) |
| Alma mater | Little Falls High School (1918) |
| Yrke/uppdrag | Flygare, författare, uppfinnare, utforskare, social aktivist |
| Religion | Lutheran |
| Maka | Anne Morrow Lindbergh (g. 1929) |
| Barn | Med Anne Morrow Lindbergh: Charles Augustus Lindbergh Jr. Jon Lindbergh Land Morrow Lindbergh Anne Spencer Lindbergh (Perrin) Scott Lindbergh Reeve Lindbergh (Brown) Med Brigitte Hesshaimer: Dyrk Hesshaimer Astrid Hesshaimer Bouteuil David Hesshaimer Med Marietta Hesshaimer: Vago Hesshaimer Christoph Hesshaimer. Med Valeska (efternamn okänt): en son (namn okänt) en dotter (namn okänt) |
| Föräldrar | Charles A. Lindbergh Evangeline Lodge Land Lindbergh |
| Namnteckning |  |
Charles Augustus Lindbergh, född 4 februari 1902 i Detroit, Michigan, död 26 augusti 1974 på Maui, Hawaii, var en svenskättad (med rötter i Smedstorp på Österlen) amerikansk flygare och författare. Han var son till kongressledamoten Charles A. Lindbergh. Han växte upp i Little Falls i Minnesota.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Uppväxt och tidiga karriär[redigera | redigera wikitext]
Lindbergh var son till advokaten Charles Augustus Lindbergh och sonson till bonden Ola Månsson i Gårdlösa nr 15 (Smedstorps socken, Skåne), riksdagsledamot för bondeståndet 1847–57 som emigrerade till USA 1860.[1]
Lindbergh studerade mekanik vid Wisconsins universitet, ägnade sig från 1922 åt flygning, genomgick 1924 arméns flygutbildning och blev kapten i flygvapnets reserv samt 1926 postflygare.[1]
Atlantflygningen[redigera | redigera wikitext]
Som postflygare för det amerikanska postverket ansågs Lindbergh vara en mycket skicklig flygare, samt utrustad med stor tur. Fyra gånger hade han räddat sig ur störtande flygplan genom att slänga sig ut med fallskärm. Han kallades inom den amerikanska flygvärlden för (översatt) "Den flygande dåren".[2] Han blev känd när han den 20–21 maj 1927 med sitt flygplan Spirit of St. Louis genomförde den första soloflygningen nonstop i ett enmotorigt plan över Atlanten. (Den första nonstopflygningen över Atlanten gjordes 1919 av John Alcock och Arthur Brown i ett tvåmotorigt plan.) Flygningen tog 33,5 timmar. Inför flygningen avlägsnade Lindbergh alla onödiga detaljer i planet. Allt bränsle placerades så nära flygplanets tyngdpunkt som möjligt. Detta innebar bland annat att hela frontrutan avlägsnades. Istället installerades ett periskop ovanför instrumentpanelen.
Starten ägde rum klockan 07.30 lokal tid från Roosevelt Fields[3] på Long Island strax utanför New York i närvaro av tusentals åskådare. Enligt den allmänna opinionen var Lindbergh "en ung dåre". Hans avskedsord, innan han satte sig tillrätta i sitt lilla plan, var: "När jag nu går upp i min maskin känner jag det som om jag gick upp i elektriska stolen. Men när jag stiger ur i Paris kommer jag att känna det som om jag benådats av guvernören". Hans förnödenheter bestod av fyra smörgåsar och en termos med choklad, några näringstabletter och två flaskor vatten.[3]
Sedan han landat på Paris flygplats i Le Bourget klockan 22.22 – efter 33 timmar och 47 minuters flygning[3] – dröjde det en halvtimme innan han fick sätta fötterna på fransk jord. Han mottogs då av flera hundra tusen i den entusiastiska franska folkmassan, som "hissade" upp honom i luften och beundrarna tog maskindelar från planet som souvenirer. Efter denna prestation betraktades Lindbergh som en legend, med smeknamnet Lucky Lindy.
Lindbergh berättade sedan om färden, bland annat:
| ” | Fastän jag före avfärden fick officiella underrättelser om utmärkta väderförhållanden, så flög jag mer än 1 000 sjömil genom regnområden och det var icke roligt... jag ömsom höjde och sänkte maskinen för att pröva var det gynnsammaste vädret rådde¨...jag lyckades ändock inte påträffa vackert väder. Jag hade mycket tråkigt men blev icke sömnig och behövde icke intaga de stimulantia som jag medtagit för säkerhets skull, såsom koffein. Jag drack bara vatten, men måste erkänna att jag var tusan så törstig när jag äntligen kom fram!...Summa summarum – jag hade mycket väl kunnat fortsätta att flyga... sedan jag landat hade jag 300 liter bensin kvar... Jag ämnar ej återvända till Amerika luftvägen... Jag är rörd över det mottagande jag rönt från Frankrikes befolkning... Det är första gången jag är i Paris... I varje fall, jag har haft tur... | „ |
| – Charles Lindbergh | ||
- Hedersbetygelser
Den svenska regeringen skickade en hyllning till Lindbergh när budskapet om hans landning nådde andra kammaren, såsom ett telegram: "Medlemmar av svenska riksdagen, som i tankarna följt Eder på den djärva färden mellan nya och gamla världen, sända avkomlingen av svenska fäder sin stolta lyckönskan till den lyckligt fullbordade bragden". Lindman/Hamrin/Hansson/Johansson.[4]
I USA utnämndes Lindbergh till överste och av president Calvin Coolidge fick han motta stora flygarkorset. Fransmännen utnämnde honom till medlem av Hederslegionen samt hedersmedborgare i Paris. Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten samlade in 5 000 kronor, som Lindbergh anslog som stipendium åt svenska flygare. Han erhöll Svenska aeroklubbens plakett i guld.[3]
Familj och kidnappning[redigera | redigera wikitext]
Han gifte sig med Anne Morrow den 27 maj 1929. Hon var dotter till USA:s ambassadör i Mexiko Dwight Morrow och de träffades då Lindbergh avlade ett besök i den mexikanska huvudstaden för att mottaga hyllningar. Hon blev sedan hans andrepilot och 1931 gjorde de tillsammans en resa till bland annat Alaska och Kina i ett enmotorigt plan.
År 1933 företog Lindbergh tillsammans med sin hustru en flygning Amerika–Grönland–Europa för att undersöka möjligheterna för regelbunden flygtrafik denna rutt. Han avlade då ett besök i Sverige.[5]
Den 1 mars 1932 kidnappades och mördades deras förstfödde son, knappt tvåårige Charles Augustus Lindbergh Jr. Detta ledde till den största människojakten efter den skyldige någonsin i brottsbekämpningens historia – så småningom greps tyskfödde snickaren Bruno Hauptmann, denne dömdes slutligen fast att han bedyrade sin oskuld och avrättades i elektriska stolen. På senare tid har dock riktigheten i domen ifrågasatts och flera omständigheter talar för ett justitiemord i "nationens intresse". Det döda barn som hittades och påstods vara den bortrövade sonen, undersöktes endast ytligt och identifieringen är därför osäker. Den stege som Hauptmann sades ha använt var ett starkt bevis då ursprunget (genom undersökning av materialet) enligt åklagaren kunde spåras, vilket i efterhand har kritiserats. Paret Lindbergh fick sedan ytterligare fem barn.
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
År 1936 besökte Lindbergh och hans fru Berlin på inbjudan av den amerikanske militärattachén, med syftet att inspektera Tysklands flygvapen. Han besökte bland annat Olympiska spelen, som gäst till Luftwaffes befälhavare Hermann Göring, men framför allt fabriker och flygplan. Göring gjorde detta till en stor mediahändelse och propaganda för Nazityskland. Detta medförde att Lindberghs popularitet i USA dalade starkt.[6] Under de kommande två åren besökte han Tyskland två gånger till och blev alltmer imponerad av den tyska upprustningen. Han blev övertygad om att ingen europeisk makt skulle kunna stå emot ett tyskt anfall (och att det skulle bli upp till Ryssland). Därför tog han emot en tysk utmärkelse, Tyska örnens orden, vilket fick negativ kritik i USA, men den amerikanske ambassadören Hugh Wilson har senare noterat att utmärkelsen överlämnades utan förvarning, att Lindbergh stoppade den oceremoniellt i sin ficka och att det skulle ha inneburit en "diplomatisk katastrof" att inte ta emot den och gjort Lindberghs spionage mot det tyska flygvapnet mycket svårare. Det innebar slutet för Lindberghs planer på en karriär inom politiken. [7]
Han började propagera för att USA skulle ställa sig utanför den kommande konflikten, något som fick delat mottagande i USA, där isolationister hade en konflikt med dem som bekymrade sig inför nyheter om förföljelser av judar. Detta ledde till att hans hjältegloria hamnade på sned. År 1938 började paret Lindbergh planera för att bosätta sig i Berlin. Strax efter att Lindbergh tagit emot Tyska örnens orden ägde Kristallnatten den 9 och 10 november rum, förföljelserna ökade markant och omkring 20-30 000 personer sändes till koncentrationsläger, vilket fick paret Lindbergh att ställa in sina planer.[6]
Tillbaka i USA argumenterade Lindbergh för att USA skulle förhålla sig neutrala, något som orsakade en djup konflikt med president Franklin D. Roosevelt. År 1940 uttalade Franklin D. Roosevelt: "Om jag skulle dö imorgon, så vill jag att ni skall veta detta: Jag är absolut övertygad om att Lindbergh är nazist." Lindbergh var dock inte nazist, men delade Hitlers fascination inför rashygien, som var allmängods i västvärlden.[8] Lindbergh blev rekryterad av America First, som verkade mot en amerikansk inblandning i andra världskriget mot Tyskland. Han påtalade vikten av att Storbritannien och Frankrike inte skulle gå i krig mot Tyskland som han såg som en viktig civilisationens bastion mot sovjetkommunismen. Denna inställning ändrade emellertid Lindbergh efter Pearl Harbor den 7 december 1941. Han försökte ta värvning igen (han hade sagt upp sig från det amerikanska flygvapnet två år tidigare), men på grund av antijudiska uttalanden samt sin nära koppling till Tyskland före kriget ansågs han dock inte pålitlig av amerikanska regeringen och på order från Vita huset avslogs hans ansökan.[6] Istället började han arbeta med Henry Ford (som också anklagades för att vara antisemit) som teknisk konsult för att lösa problemen med Consolidated B-24 Liberator som var under konstruktion. När arbetet var färdigt 1943 övergick Lindbergh till United Aircrafts Chance Vought-division, där han 1944 sändes till Stilla havet som företagsrepresentant med status som civil observatör för att utvärdera användningen av flygplanen under fältförhållanden och utbilda piloter med sina slutsatser. Bland annat utvecklade han en metod för att starta med dubbla bomblasten av Vought F4U Corsairs nominella kapacitet och med sina erfarenheter från långflygningar lyckades han öka räckvidden för Lockheed P-38 Lightning från 140 mil till 210 mil genom att använda en betydligt magrare bränsleblandning. Totalt flög han ett 50-tal uppdrag och sköt den 28 juli 1944 ned ett japanskt Mitsubishi Ki-51. Trots sina insatser i kriget blev han fortsatt kritiserad, inte minst för att han propagerat för att USA skulle förbli oförberett för krig.[6]
År 2003 fastslogs det att Lindbergh under den här perioden fått barn med två systrar som han mött i München, förutom den affär han hade med sin sekreterare.[9]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- "Vi" : Min maskin och jag : den berömde flygarens egen skildring av sitt liv och flygningen över Atlanten... Stockholm: Bonnier. 1927. Libris 1338646
- Spirit of St. Louis : den första atlantflygaren berättar. Stockholm. 1954. Libris 68718
- The Wartime Journals of Charles A. Lindbergh. New York: Harcourt, Brace, Jovanovich. 1970. ISBN 978-0-15-194625-9
- Ett liv : [mina övertygelsers självbiografi]. Köping: Lindfors. 1982. Libris 7630323. ISBN 91-7268-074-1
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 247
- ^ Rudberg, Erik; Hellblom, Edvin, red (1928). Svenska Dagbladets årsbok : 1927. Stockholm: Svenska Dagbladet. sid. 187. Libris 283647
- ^ [a b c d] Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 188
- ^ Jubileumsverk i ord och bild över 1906 och 1911 års män, Egil Lönnberg, Erik Östlund, Ernst Juneby, Allsvenska förlaget, Jönköping 1951, s. 79
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 247–48
- ^ [a b c d] Azevedo, Michael. ”Fallen Hero: Charles Lindbergh in the 1940s”. American Experience. PBS. http://www.pbs.org/wgbh/amex/lindbergh/sfeature/fallen.html. Läst 4 juni 2014.
- ^ Schröck, Rudolf (juni). ”The Lone Eagle's Clandestine Nests. Charles Lindbergh's German secrets”. The Atlantic Times. Arkiverad från originalet den 3 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080503204848/http://www.atlantic-times.com/archive_detail.php?recordID=236. Läst 4 juni 2014.
- ^ Pederson, William D., A Companion to Franklin D. Roosevelt, Blackwell Companions to American History, John Wiley & Sons, 2011, som citerar Wayne S. Cole, Lindbergh and the Battle Against American Intervention (1974), s. 136
- ^ Pancevski, Bojan (2005). ”Aviator Lindbergh 'fathered children by three mistresses'”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/1491010/Aviator-Lindbergh-fathered-children-by-three-mistresses.html. Läst 4 juni 2014.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Pehrson, Lennart (2017). Historien om Charles A. Lindbergh : från Jesus till Judas. Stockholm: Bonnier. Libris 20008473. ISBN 978-91-0-015362-5
- Rosvall, Ted; Hoffsten, Mikael (2017). Svenskamerikaner : kända och okända. Solna: Sveriges släktforskarförbund. sid. 34–35. Libris 21342621. ISBN 978-91-88341-14-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Charles Lindbergh.- Charles Lindbergh talar till pressklubb i Washington, del 1, inspelad 1927, British Library
- Charles Lindbergh talar till pressklubb i Washington, del 2, inspelad 1927, British Library
|