Dan Andersson – Wikipedia

För andra betydelser, se Dan Andersson (olika betydelser).
Dan Andersson
Dan Andersson, 1917.
Dan Andersson, 1917.
FöddDaniel Andersson
6 april 1888
Skattlösberg, Grangärde socken (i nuvarande Ludvika kommun), Dalarna, Sverige
Död16 september 1920 (32 år)
Stockholm, Sverige
YrkeFörfattare, poet
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1911–1920
GenrerPoesi, prosa
Noterbara verkKolvaktarens visor
Make/makaOlga Turesson
(1918–hans död 1920)
Sida på WikisourceFörfattare:Dan Andersson

Daniel "Dan" Andersson, född 6 april 1888 i Skattlösberg i Grangärde socken,[1] död 16 september 1920 i Stockholm, var en svensk författare och poet. Andersson tonsatte själv några av sina dikter, bland annat "Till min syster", "Jungman Jansson" och "Per Ols Per Erik". Han gifte sig den 19 juni 1918 med småskollärarinnan Olga Turesson, syster till trubaduren Gunnar Turesson.

Dan Andersson räknas till proletärförfattarna,[2] men hans diktning är inte begränsad till denna genre. Ibland skrev han under pseudonymen Black Jim. I synnerhet i tidningen Ny Tid[3], Göteborg, 1917–1918 kallade han sig så.[4][5] Han översatte bland andra Rudyard Kipling och använde sig sedan ofta i sin diktning av dennes balladrytmer.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Dan Andersson 14 år.
Vykort med Dan Andersson‐motiv:
1. Bränntjärnstorpet, 2. Luossastugan, 3. kolarkoja och 4. Pajsoån. I mitten han själv.
Luossastugan sommaren 2012.
Skrivbordet i Luossastugan.
Gården Kestina 2013.
Dan Anderssons byst på Järntorget i Göteborg, invigd 18 november 1990, utförd av Britt-Marie Jern.
Minnesplakett med Dan Anderssons porträtt på Bryggargatan, Stockholm.
Uppträdande vid Luossastugan i samband med Dan Andersson-veckan 4 augusti 1985.
Dan Andersson-museet i Ludvika.

Dan Andersson föddes 1888 i skolhuset i Skattlösberg och döptes måndagen den 16 april i samband med examen i skolhuset. Han hade tre bröder, Gustaf och Anders, som var tre respektive fem år äldre, samt Simon som var två år yngre. En syster Anna föddes 1892, men dog ett halvt år senare. Nästa syster som föddes 1899 fick också namnet Anna och var den som tillägnades dikten "Till min syster" vid sin 18-årsdag.

Andersson växte upp under knappa förhållanden i byn Skattlösberg där fadern, folkskolläraren Adolf Andersson (1854−1931), och hans fru Augusta Scherp (1862-1939), tidigare lärarinna, arbetade i skolhuset. Byn ligger i de så kallade finnmarkerna i södra Dalarna, dit svedjefinnar flyttade för att bryta bygd. Dan Andersson hade på faderns sida anor från dessa finska nybyggare, så även på moderns.

År 1893, som femåring, lärde han sig att läsa. 1896, vid åtta års ålder, slog han på beting vid en gård i Lövberget, fick en fiol, lärde sig spela själv och lärde sig också engelska. 1901 blev han blåbandist och medlem i logen Skogsblomman, och senare i godtemplarlogen i byn Flen i Floda socken. 1902, vid 14 års ålder, tog Andersson på egen hand tåget till Göteborg, båten till Grimsby, tåget till Liverpool, båten till New York och slutligen tåget till Minnesota, till faster Sara och Carl Petter Anderssons farm i Forest Lake norr om Minneapolis, där han bodde och arbetade i deras jordbruk. I början av sommaren åkte han till Sandy Lake, 15 km norr om Tamarack i Aitkin County i norra Minnesota, där farbrodern Simon Andersson bodde. Tanken var att undersöka om hela familjen skulle följa efter, men han skrev i ett brev hem till Sverige att det inte var mycket bättre förutsättningar för familjen i USA än hemma, varpå fadern skrev tillbaka att han skulle åka hem. Han återvände till Sverige och var tillbaka i Skattlösberg den 16 december.

Anderssons första publikation, då han bara var 14 år gammal, blev ”Brefkort från Grangärde finnmark”, som trycktes den 24 januari 1903 i Bärgslagsposten. Dåvarande chefredaktören, J Fr Nelson, menade kort och koncist: "Tack och välkommen åter". Det skulle bli många ”brefkort” i vilka Andersson beskrev finnmarkens befolkning och storslagna natur.[7]

Luossastugan[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Luossastugan

Familjen Andersson flyttade från Skattlösberg 1905. Åren 1911–1915 bodde Dan Andersson med föräldrar och syskon åter i Skattlösberg, i Luossastugan. Dan Andersson skrev en hel del berättelser och dikter under denna tid. Med säkerhet har stora delar av Kolarhistorier och Kolvaktarens visor kommit till här.

Stugan i Gräsberg[redigera | redigera wikitext]

Efter Luossastugan flyttade familjen till byn Gräsberg strax norr om Ludvika. Stugan i Gräsberg var under en kortare tid även hemvist för Dan Andersson, som bodde här mellan 1915 och 1918. Sommaren 1915 hjälpte han sin far att resa stugan. Till sig själv gjorde han i ordning en kammare på vinden, där han skrev, mest nattetid. Här skapade han flera av novellerna som ingick i Det kallas vidskepelse samt vissa av dikterna i Svarta Ballader. År 1918 återvände han till Gräsberg för att gifta sig den 19 juni 1918 med sin fästmö, Olga Turesson.[8]

Gården "Kestina"[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kestina

Kestina är en gård i Grangärde finnmark i Ludvika kommun i södra Dalarna. Platsen är uppkallad efter Dan Anderssons faster ”Stina” Christina Andersdotter. Flera av Anderssons noveller och dikter har stark anknytning till gården, bland dem ”Sista natten i Paindalen” (1915), ” Vaggsången vid Kestina” (1917) och ”En trogen tjänarinna” (postumt 1930). År 1911 var han själv med på slåttern i Kestina, just som Karl-Ludvig Jansson avled. Byggnaden, dess omgivning och inte minst den boende, Ragnar Fredriksson, spelade en viktig roll i Nina Hedenius uppmärksammade dokumentärfilm ”Gubben i stugan” från 1996.[9]

Brunnsviks folkhögskola – Dan Anderssons bildning[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1914–1915 läste Dan Andersson vid Brunnsviks folkhögskola,[10] tillsammans med bland andra Harry Blomberg och Ragnar Jändel. Han var även god vän med Karl Lärka. Från denna tid blev han verksam som författare, skrev dikter och visor om bland annat sin hembygd, som nästan ett sekel senare ännu läses och sjunges i svenska stugor. Till hans främsta tolkare hör Gunde Johansson och Thorstein Bergman, men han tonsatte själv även några av sina dikter – de kanske mest kända är Till min syster och Jungman Jansson.

Tonsättaren och professorn Gustaf Nordqvist tonsatte två av Dan Anderssons dikter. Den ena av dem är "Men jag hörde en sång" i en sättning för solist och kör. Inspelad på skiva med bl.a. Kyrkosångaren Einar Ekberg och KFUM-kören i Stockholm. Även Nordqvist tonsättning av "Det är något bortom bergen" finns insjungen på skiva av bland annat Einar Ekberg och Göran Stenlund. Dan Andersson behärskade dragspel och fiol. Han var medarbetare i Ny Tid i Göteborg 1917–1918 och dessutom översättare till svenska av texter skrivna av Rudyard Kipling och Charles Baudelaire.

Död[redigera | redigera wikitext]

Se även: Dan Anderssons död

Dan Andersson omkom i rum 11 på Hotell Hellman, beläget vid dåvarande Bryggargatan 5 i kvarteret Blåmannen i Stockholm, den 16 september 1920, där han befann sig för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Firman Desinfektionsanstalten Cyan hade rökt med vätecyanid mot vägglöss. Firman åtalades senare för försumlighet och bristande instruktioner till personalen, men ägaren Robert Hedlund friades. Klockan 15 på eftermiddagen hittades Andersson död. Vid samma tillfälle omkom även försäkringsinspektören Elliot Eriksson från Bollnäs.

Vid Anderssons död var hans hustru Olga Andersson (1889−1948) gravid i tredje månaden och födde i mars 1921 dottern Monica Andersson (1921−2009), gift Sedell.[11] Olga och dottern Monica bytte någon gång under åren 1931–1939 efternamn till Dan-Andersson.[12] [13]

På 100-årsdagen av Dan Anderssons död invigdes en minnesplakett på den plats Hotell Hellman låg.[14]

Dan Andersson är begravd på Lyvikens kyrkogård i Ludvika.

Intryck av Dan Andersson[redigera | redigera wikitext]

” Dan var klädd i en mörk randig sportkostym med knäbyxor och på huvudet den grå hatten, som man ser på flera av hans foton från denna tid. Han var lång och mager och hade blåa, djupa allvarliga ögon, som man aldrig glömmer. Han hade en vacker profil. Munnen var mycket uttrycksfull. Han rörde sig värdigt och hade en viss benägenhet att kasta huvudet något bakåt. Som det anstår en skogsman rörde han sig smidigt... Dan hade en frisk humor och senare under sommaren skulle jag förstå att han ägde en mera djupgående och utpräglad religiös läggning. Han bar alltid den indiska religionsurkunden Bhagavadgita i fickan. Då och då tog han fram den och antecknade i den.

Förutom fiol spelade Dan även luta... Hon (Olga, Dans hustru och Gunnar T:s syster) ville att han skulle sjunga sina egna visor och ballader och det gjorde han också ofta.

Han hade en behaglig sångröst, en baryton... Sjöng i total enkelhet aldrig starkt, och utan åtbörder.

„
– Gunnar Turesson, 1976

Dan Andersson i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Dan Anderssons poesi åtnjuter bred folklig popularitet genom sin naturmystik och gudssökan. Sandrews gjorde en film om Dan Andersson En drömmares vandring (1957) med Jarl Kulle i huvudrollen som Dan Andersson. Visor och dikter från filmens ljudspår gavs ut på två LP-skivor på 60-talet. Sofia Karlsson spelade 2005 in en uppmärksammad nytolkning av Anderssons visor, men dikterna har tolkats av en mängd artister genom åren[15], exempelvis Hootenanny Singers, Gunde Johansson, Thorstein Bergman, Björn Jadling, Staffan Hellstrand, Billey Shamrock, Rolf Wikström, Pär Sörman, Personkrets 3:1, Love Explosion, Gunnar Turesson, Joakim Thåström, Einar Ekberg, Göran Stenlund, samt Dan Anderssons namne med artistnamnet Dan Viktor. Låten Om Black Jim av Joakim Thåström är en hyllning till Dan Andersson.

1988 utgav Postverket två frimärken till 100-årsminnet av Anderssons födelse.

Första veckan i augusti hålls i Ludvika en Dan Andersson-vecka med program och aktiviteter i hela kommunen. Veckan avslutas med Luossa-fest i Skattlösberg.[16] I Ludvika finns ett Dan Andersson-museum. Dan Andersson har fått en byst rest över sig på Järntorget i Göteborg, liksom i kyrkparken i Ludvika.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Samlingsutgåvor[redigera | redigera wikitext]

  • Samlade skrifter (Tiden, 1930)
    1. Kolarhistorier: kolarhistorier, berättelserna i Kolvaktarens visor och i Det kallas vidskepelse
    2. Visor och ballader: Kolvaktarens visor, dikterna i Det kallas vidskepelse, Svarta ballader, efterlämnade dikter, Baudelaireöversättningar
    3. Romaner: De tre hemlösa, David Ramms arv
    4. Posthuma noveller: korta historier, efterlämnade noveller, Chi-Mo-Ka-Ma, litteraturkritik. Stockholm: Tiden. 1922. Libris 18681299 
    5. Efterskörd av vers och prosa
  • Samlade skrifter (Tiden, 1956). Som 1930 plus:
6. Tryckt och otryckt
  • Samlade skrifter (red. av Gösta Ågren, Tiden, 1978)
    1. Diktsamlingar
    2. Enskilda dikter
    3. Romaner
    4. Romanfragment
    5. Kolarhistorier
    6. Det kallas vidskepelse
    7. Amerikanska berättelser
    8. Sena noveller
    9. Kåserier
    10. Artiklar
  • Samlade dikter (Wahlström & Widstrand, 1986). Ny utg. med förord av Gunnar Harding, 2002

Kända dikter av Dan Andersson[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Händelser man minns – en bokfilm 1920–1969, fil dr Harald Schiller 1970[sidnummer behövs]
  • " Visor och skaldeminnen " Gunnar Turesson, LT 1976, sid 9-10

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bonniers lexikon, band 1, spalt 448. Nordiska Uppslagsböcker, Alb. Bonniers tryckeri, Stockholm 1964.
  2. ^ Tore Zetterholm: "Levande litteratur : Från Gilgamesj till Bob Dylan", sid 296, Bra Böcker, Höganäs 1981
  3. ^ Västra Journalistföreningen (red. Erik Wengström): "Press och pressfolk i Västsverige 1902-1972" sid 29, Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 1972
  4. ^ Sören Skarback "Göteborg : 777 frågor & svar", sid 125. Tre Böcker Förlag, Livréna Grafiska, Kungälv 1997 ISBN 91-7029-335-X
  5. ^ Litteraturbanken/ Svenskt översättarlexikon
  6. ^ Uno Myggan Ericson (redaktör): "Myggans Nöjeslexikon" band 1, sid 98. Bra Böcker, Höganäs, 1989. ISBN 91-7752-222-2
  7. ^ Brevkort från finnmarken, 1988, s. 14
  8. ^ Skattlösberg och Luossastugan. Arkiverad 8 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ ”Dalarnas tidningar: Ragnar Fredriksson, eftermäle av Nina Hedenius.”. Arkiverad från originalet den 6 april 2013. https://web.archive.org/web/20130406125130/http://www.dt.se/familj/dodsfallbegravningar/tillminne/1.5720462-ragnar-fredriksson. Läst 22 augusti 2013. 
  10. ^ Dalarnas Tidningar 5 november 2002: Brunnsvik – en viktig hållplats i livet Arkiverad 2 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 29 september 2015
  11. ^ ”Monika Andersson - personakt”. Privat släkttavla Åke Norgren. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911071524/http://leon.amaroq.se/genealogi/alla/p18BC769A.html. Läst 2 september 2016. 
  12. ^ ”Ludvika kyrkoarkiv, Församlingsböcker. Bunden serie. Landsbygden (landsförsamlingen). 1931-1939, Uppslag 1862”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00189911_00189. Läst 26 oktober 2020. 
  13. ^ ”Olga Dan-Andersson”. Dagens Nyheter m.fl.. 30 december 1948. https://tidningar.kb.se/search?q=%22olga%20dan-andersson%22%20monika&searchGranularity=part. 
  14. ^ ”Minnesplakett på Bryggargatan 5 invigd – 100 år efter Dan Anderssons död i cyanväteförgiftning”. DN. 16 september 2020. https://www.facebook.com/notes/dn-stockholm/minnesplakett-på-bryggargatan-5-invigd-100-år-efter-dan-anderssons-död-i-cyanvät/3329236980455794/. Läst 17 september 2020. 
  15. ^ Agneta Ullenius: "Dan Andersson fängslar Ulvaeus", Svenska Dagbladet 2 februari 2009, https://svd.se/dan-andersson-fangslar-ulvaeus
  16. ^ ”Skattlösberg/Luossastugan”. Arkiverad från originalet den 17 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140517172638/http://luossa.se/. Läst 30 juli 2014. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Dan; Johansson, Gunde (1993). Hjärtats oro: Dan Anderssons brev till Elsa Ouchterlony, Eva von Bahr och systern Anna Andersson. Dan Andersson-sällskapets skrifter, 27. Göteborg: Zinderman. ISSN 0418-3177 Libris 7412612. ISBN 91-528-0503-4 
  • Bernhard, Waldemar (1987). En bok om Dan Andersson (Ny utg.). Stockholm: Tiden. Libris 7421496. ISBN 91-550-3338-5 
  • Fransson, Tomas (2012). ”Sekulariserad väckelsekristendom: Jesus i Dan Anderssons författarskap”. Inte bara kyrkans: Jesus i kulturen. Skellefteå: Artos. Libris 12531283. ISBN 978-91-7580-592-4 
  • Greider, Göran (2008). Den gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke: En bok om Dan Andersson (Ny utg.). Stockholm: Bonnier. Libris 10735513. ISBN 978-91-0-011070-3 
  • Johansson, Gunde; Svensson, K.G. (1988). Dan Andersson – finnmarkens spelman. Dan Andersson-sällskapets skrifter, 22. Stockholm: LT. ISSN 0418-3177 Libris 7253331. ISBN 91-36-02704-9 
  • Mattsson, Inge (1994). Dan Andersson och Rebecka Svensson: En bok om finnmarkspoeten Dan Andersson och dennes kontakt med blekingeflickan Rebecka Svensson. Dan Andersson-sällskapets årsskrift, 28. [Rödeby]: Blekingevisor/Nordvux. ISSN 0418-3177 Libris 7450495. ISBN 91-630-3248-1 
  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse – i stort och i smått: Berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. Stockholm: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 54–55. Libris 17831487. ISBN 978-91-86853-90-7 
  • Ågren, Gösta (1971). Kärlek som i allting bor: Dan Anderssons liv och diktning 1916–1920. Stockholm: Zindermans 
  • Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: 76 konstverk i Göteborg. Göteborg: Tre böcker. sid. 100–101. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Verk av Dan Andersson
Böcker
Dikter
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dan_Andersson&oldid=54525867”