Det andra könet – Wikipedia

Det andra könet
Omslaget för första utgåvan 1949.
Författare	Simone de Beauvoir
Originaltitel	Le Deuxième sexe
Originalspråk	franska
Översättare	Inger Bjurström och Anna Pyk (1973) Åsa Moberg, Adam Inczédy-Gombos & Eva Gothlin (2002)
Land	Frankrike
Ämne	feminism
Genre	filosofi
Förlag för förstautgåvan	Gallimard
Utgivningsår	1949
Först utgiven på svenska	1973

Det andra könet (originaltitel: Le Deuxième sexe) är en facklitterär bok från 1949, av Simone de Beauvoir.^[1] Boken, som ursprungligen publicerades i två delar, räknas ofta som en av feminismens riktigt stora klassiker.^[2]

Verket är en sorts filosofisk och idéhistorisk utvärdering av kvinnans situation. Författaren ville här vederlägga olika myter om kvinnan som florerade i det rådande manssamhället,^[2] myter som förpassat kvinnan till en andraplansposition.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Det andra könet handlar om kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket, och vad det innebär att vara kvinna. Ur ett historiskt perspektiv förklarar de Beauvoir hur kvinnans roll som "den Andre" skapats och återskapats genom tiderna och konstaterar att "man föds inte till kvinna, man blir det".^[3]

Simone de Beauvoir hävdar att miljön för flickor och pojkar hjälper till att forma våra könsroller. Flickornas fysiologi och könsorgan omgärdas av tabun, medan pojkar uppfostras att vara stolta över sin maskulinitet. Vidare under uppväxten uppmuntras flickan till passivitet, vilket leder till att hon inte vågar lita på sin egen styrka, inte vågar företa sig saker och – minst av allt – revoltera. I polemik uppmuntras pojkar till att leka ibland våldsamma lekar och där de hela tiden hävdar sin suveränitet gentemot andra.

Teman[redigera | redigera wikitext]

Huvudsakliga begrepp som används i Det andra könet är transcendens och immanens. Beauvoirs användning av begreppen fokuserar på att både män och kvinnor har möjlighet till att transcendera – samtidigt som kvinnor är födda in i immanensen. Transcendens är att överskrida det kroppsliga, medan immanens är motsatsen – alltså det kroppsliga.

Ett tydliggörande av detta är transcendens är varat för sig och immanens varat i sig, Med detta menas att i transcendens har man möjlighet att lyckas, tjäna pengar och förändra både sig själv och samhället, medan i immanensen är man kvar i sin kropp och det som man strukturellt är tvingad att vara i. Immanensen låser fast individen vid bestämda normer och strukturer som gör att den inte har makten över sitt liv och överskridande. I och med immanensen är kvinnan fast i det kroppsliga, medan mannen överskrider det.^[4]

Utgivning[redigera | redigera wikitext]

Den franska originalutgåvan kom 1949, utgiven i två delar^[2] hos Gallimard.^[1]

1973 utgavs den första svenska utgåvan, i översättning av Inger Bjurström och Anna Pyk. År 2002 utgavs en ny och för första gången oavkortad översättning, av Åsa Moberg och Adam Inczédy-Gombos i samarbete med granskaren Eva Gothlin (ISBN 91-1-300306-2).

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Århundradets 100 böcker enligt Le Monde

Referenser[redigera | redigera wikitext]