Ecklesiologi – Wikipedia

Ecklesiologi är en disciplin inom teologin där ämnet kyrkosyn behandlas[1]. Ordet ecklesiologi kommer från det grekiska ordet εκκλησία (ecklesia) som betyder församling eller i överförd betydelse kyrka. Ecklesiologi kan översättas som läran om kyrkan. Begreppet finns i sitt nuvarande bruk sedan 1800-talet men det är först under 1900-talet som disciplinen börjar ta plats och i Sverige är begreppet daterat till 1922[2] men det är först i 1990 års utgåva av NE som termen finns beskriven i ett svenskt uppslagsverk.

Ämnets uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

På internationell nivå har man enats om att ecklesiologi underbyggs av tre andra ämnen: kyrkohistoria, systematiskt teologi och praktiskt teologi[3]. På senare år har dock ytterligare en aspekt blivit aktuell i ämnet då sociologi och sociologiska metoder tenderar att användas allt mer i ecklesiologisk forskning[4].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fahlgren & Ideström (2015). Ecclesiology in the Trenches: Theory and Method under Construction. sid. 2 
  2. ^ Fahlgren & Ideström (2015). Ecclesiology in the Trenches: Theory and Method under Construction. sid. X, 2 
  3. ^ Fahlgren & Ideström (2015). Ecclesiology in the Trenches: Theory and Method under Construction. sid. 20-21 
  4. ^ Healy, Nicholas M. (2000). Church, World and the Christian Life. sid. 164-165