Erik Drake (musiker) – Wikipedia

Erik Drake
Född8 januari 1788[1]
Kisa församling[1], Sverige
Död9 juni 1870[1][2] (82 år)
Stockholms stad[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[2]
SysselsättningFörfattare, musikteoretiker[1], kompositör[1], musikvetare, politiker
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag[1]
SläktingarCarl Magnus Drake[1]
Redigera Wikidata

Erik Drake af Hagelsrum, född 8 januari 1788 på Föllingsö i Kisa socken i Östergötland, död 9 juni 1870 i Stockholm, var en svensk musikteoretiker, musikpedagog och kompositör. Han var son till kaptenen Leonard Fredrik Drake af Hagelsrum och Emerentia Elisabet Stockenström. Erik Drake gifte sig 1820 med Elisabet Katarina Printzenskiöld.

Erik Drake blev student i Uppsala 1804, varifrån han på 1820-talet flyttade till Stockholm[3] och ingick på den civila ämbetsmannabanan. Han ägnade sig dock fortfarande åt sin utbildning som musiker. Han invaldes först som associerad ledamot (den 2 december 1818) och därefter som ledamot nr. 240 av ”Första Classen” av Kungliga Musikaliska Akademien den 28 december 1822. Han var biträdande lärare i musikteori vid akademien från 1826 och professor mellan 1830 och 1860. Han var akademiens direktör 1834-1860, dess sekreterare 1841-1860 och bibliotekarie 1849-1860. 1861 erhöll han avsked från sina befattningar.

Sin största insats i svensk musikhistoria gjorde Drake som lärare och läroboksförfattare. Bland hans skrifter märks Elementar-cours i harmonie-läran (tre upplagor 1851-1857), Läran om contrapunkten (1845), Frågor i harmoni-läran, till besvarande i organistexamen (2:a upplagan 1849). Drake upptecknade även svenska folksånger och biträdde vid redigerandet av Adolf Ivar Arwidssons Svenska fornsånger (3 band 1834-42), samt utgav Musiken till valda skrifter af C. M. Bellman (1836-37), varvid han även företog efterforskningar angående Bellmanmelodiernas ursprung. Som tonsättare, bland annat av kammarmusik, pianostycken och sånger, gjorde sig Drake mindre känd.[3]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Stråkkvartett nummer 1 i c-moll.[4]
  • Stråkkvartett nummer 2 i Eb-dur.[4]
  • Divertimento på romansen "Du tendre amour je cherchais l'empire" i D-dur för piano och tvärflöjt. Tillägnad Marie Berger.[4]
  • Violinsonat i B-dur.[4]

Piano[redigera | redigera wikitext]

  • Stycken för fyrhändigt piano.[4]
  1. Polacca i B-dur. Tillägnad Gustaf de Schmiterlöv.
  2. (Saknas)
  3. (Saknas)
  4. Stycke i F-dur. Komponerad 13 juli 1829 i Stockholm.
  5. Stycke i e-moll.
  6. Stycke i B-dur.
  1. Ecossäs i G-dur
  2. Ecossäs i Eb-dur
  3. Ecossäs i G-dur
  4. Ecossäs i a-moll
  5. Ecossäs i Eb-dur
  6. Ecossäs i f-moll

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Allmänna grunder i musik och clavérspelning. Stockholm. 1830. Libris 2250437 
  • Elementar-cours i harmonie-läran. Stockholm. 1839-1840. Libris 2867092 
  • Läran om kontrapunkten: elementar-cours. Stockholm. 1845. Libris 2992381 
  • Frågor i harmoniläran till besvarande vid organistexamen. Stockholm. 1846. Libris 2250438 
  • Gollmick, Carl (1842). Carl Gollmicks kritiska terminologi för vänner af tonkonsten och theatern.: Öfvers. af Eric Drake.. Stockholm. Libris 2669973 
  • Zöllners Orgelskola.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Erik Drake, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Erik Drake (1788−1870), läst: 13 december 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  4. ^ [a b c d e f g] Nisser, Carl (1943). Svensk instrumentalkomposition 1770-1830. Nominalkatalog. Stockholm: Gothia. sid. 108-109. Libris 1412043 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]