Erik Lundberg (arkitekt) – Wikipedia

För liknande namn, se Erik Lundberg.
Erik Lundberg
Född1 februari 1895[1][2]
Malmö S:t Petri församling[3][2] ​eller ​Malmö[4]
Död9 maj 1969[1][2] (74 år)
Lidingö församling[3][2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningArkitekt[1][2], antikvarie[2], kulturhistoriker[2], konsthistoriker
FöräldrarEmma Lundberg[2]
SläktingarHans Lundberg (syskon)
Barbro Nilsson (syskon)
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1968)
Redigera Wikidata
Interiör från Västerås domkyrka med Lundbergs armatur och bänkindelning.
Interiör från Sankt Larskyrkan i Linköping. Lundberg ritade marmorväggen och inredningen.

Erik Johan Lundberg, född 1 februari 1895 i Malmö, död 9 maj 1969 i Lidingö[5][6], var en svensk konsthistoriker och arkitekt som främst verkade som byggnadsrestauratör.

Han var son till konstnären och trädgårdsarkitekten Emma Lundberg och han hade tre syskon. Den äldre brodern Hans var geofysiker och emigrerade till Kanada. Den yngre brodern Sten var affärsman och emigrerade till Argentina. Systern Barbro Nilsson var textilkonstnär och konstnärlig ledare i Märta Måås-Fjetterströms ateljé.

Lundbergs lärare under studietiden var bland andra Osvald Sirén och Johnny Roosval. 1916 fick han undervisning av Sigurd Curman i monumentforskning. Han följde sedan troget Curmans linje under början av sin antikvariska verksamhet.[7] Lundberg var mångsysslare: utöver arkitektarbetet var han arkitekturhistoriker, landskaps/trädgårdsarkitekt, författare och akvarellmålare. Han gjorde landskapsinsatser bland annat i samband med Vattenfalls kraftverksbyggen och som maskör av försvarsanläggningar. Han var intendent och föreståndare för Skansens kulturhistoriska avdelning och ritkontor 1919–1932.[8]

Hans författargärning är omfattande: doktorsavhandlingen Herremannens Bostad (1935) följdes av beskrivningar av restaureringsarbeten. Lundberg tilldelades Hildebrandspriset 1936. Han ledde restaureringen av omkring 120 kyrkor, ruiner och byggnader som chef för Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning.

Utöver restaureringen av kyrkor har Lundberg även ritat hus såsom huvudhuset på Renstad gård i Östergötland. Bland hans arbeten finns även renoveringen av Villa BerglundaUlriksdals slotts område, som han ansvarade för 1953.

Arkitekten Erik Lundberg skall inte förväxlas med konsthistorikern Erik B. Lundberg.[9]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000–1400, 1940
  • Byggnadskonsten i Sverige, Sengotik och renässans 1400–1650, 1948 (Nordisk Rotogravyr)
  • Svensk Trädgård tills. med modern Emma Lundberg, 1941
  • Svensk Bostad, 1942 (två upplagor)
  • Arkitekturens Formspråk, 10 delar, 1945-1961 (Nordisk Rotogravyr).
  • Albertus Pictor 1961
  • (postumt) Trä Gav Form, 1971
  • (postumt) Staden i Västerlandet [10], 2008 (ISBN 978-91-631-4350-2).
  • Topografiska undersökninar i Söderköping (utgiven av S:t Ragnhilds Gille)
  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h] Erik J Lundberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9756, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0315017, läst: 17 mars 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  6. ^ Meyerson, Åke: Erik J Lundberg i Svenskt biografiskt lexikon
  7. ^ Erik Lundberg. Arkitekturhistoriker, byggnadsminnesvårdare, trädgårds- och landskapsarkitekt av Armin Tuulse, Per Westerlund och Jerk Alton (Antikvariskt arkiv 60.) Utg. av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (ISBN 91-7402-008-0, Berlingske Boktryckeriet, Lund 1975)
  8. ^ ”Lundberg, Erik (1895 - 1969) - KulturNav”. kulturnav.org. https://kulturnav.org/7fcb387a-b9c9-4265-bc20-6dd9e38214b5. Läst 13 september 2019. 
  9. ^ Torsten Svensson, " 'Jaså, Ni är den hemska människa som heter detsamma som jag!' Ett kortfattat porträtt av Erik, utan B. Lundberg." Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B Lundberg och Bengt G. Söderberg, Stockholm 2009 ISBN 978-91-633-4393-3
  10. ^ http://www.stadenivasterlandet.n.nu

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]