Europaparlamentets talman – Wikipedia

Europaparlamentets talman
Nuvarande    Roberta Metsola (EPP) sedan 18 januari 2022
Säte	Strasbourg, Frankrike
Nomineras av	En partigrupp eller minst 40 ledamöter av parlamentet
Utses av	Europaparlamentet
Mandatperiod	Två och ett halvt år, som kan förnyas
Förste innehavare	Paul-Henri Spaak
Inrättat	23 juli 1952

Europaparlamentets talman är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder arbetet i Europaparlamentet, dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.^[1] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.

Talmansposten är främst ett ceremoniellt och administrativt uppdrag, med begränsad politisk och formell makt.^[2] Alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet undertecknas av talmannen (tillsammans med rådsordföranden),^[3] som även förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.^[4]

Europaparlamentet väljer sin talman för en period av två och ett halvt år.^[5] Denna period kan förnyas. Normalt utses talmannen från någon av de två största partigrupperna i Europaparlamentet, som under stora delar av parlamentets historia har ingått i en stor koalition med syftet att just dela på talmansposten.^[2] I ett par fall har talmannen istället kommit från den tredje största gruppen.

Sedan parlamentet bildades 1952 har totalt 33 personer suttit på posten, varav 18 har tjänstgjort sedan det första direkta valet 1979. Tre talmän har varit kvinnor och två talmän har kommit från de medlemsstater som anslöt sig till unionen under början av 2000-talet. Simone Veil blev 1979 den första talmannen att utses efter det första direkta valet till parlamentet och också den första kvinnan på posten. Martin Schulz är den enda personen som hittills har blivit omvald på posten som talman.

Den nuvarande talmannen är Roberta Metsola (EPP) sedan den 18 januari 2022.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ett antal framstående personer har varit talmän i Europaparlamentet och dess föregångare. Den första talmannen var Paul-Henri Spaak, som spelade en central roll i bildandet av det europeiska samarbetet. Även Alcide De Gasperi och Robert Schuman hade stor betydelse för det europeiska samarbetets utveckling och blev sedermera talmän. Simone Veil blev 1979 den första talmannen att väljas efter det första direkta valet 1979. Hon var också den första kvinnan att väljas till posten. Jerzy Buzek blev 2009 den första talmannen från de central- och östeuropeiska medlemsstater som hade anslutit sig till unionen under 2000-talet.^[6]

Under större delen av parlamentets historia har det dominerats av en stor koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater. Dessa två partigrupper har strävat efter att nå överenskommelser inom viktiga frågor, inte minst kring tillsättandet av talmannen. Detta har lett till att talmannen, med några få undantag, under ena halvan av mandatperioden har kommit från den kristdemokratiska gruppen och under andra halvan från den socialdemokratiska gruppen. Denna typ av uppgörelse har kritiserats flera gånger av de mindre grupperna i parlamentet. Inför valet 2009 gick Graham Watson från den liberala gruppen ut för första gången innan ett Europaparlamentsval och bedrev en öppen valkampanj för att bli talman med syfte att få slut på de slutna uppgörelserna mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna.^[7] Han drog dock tillbaka sin kandidat i juli 2009 till förmån för Jerzy Buzek (EPP). Jerzy Buzek valdes till talman för första halvan av mandatperioden, och ersattes under andra halvan av Martin Schulz (PES). Samarbetet mellan kristdemokrater och socialdemokrater fortsatte således.

Efter valet 2014 slöt EPP- och S&D-grupperna på nytt en överenskommelse om talmansposten. Överenskommelsen innebar att Schulz kunde fortsätta som talman ännu en halv mandatperiod, medan den andra halvan av mandatperioden skulle innehas av en ledamot från EPP-gruppen. I januari 2017 när den nya talmannen skulle väljas drog sig dock S&D-gruppen ur överenskommelsen. EPP-gruppen lyckades trots detta få sin kandidat Antonio Tajani vald till talman den 17 januari 2017 efter att ha erhållit stöd från Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen). Efter valet 2019 valdes David Sassoli (PES) till ny talman, även denna gång i en uppgörelse med kristdemokraterna. Sassoli avled den 11 januari 2022, vilket innebar att första vice talman Roberta Metsola blev tillförordnad talman.^[8] Hon valdes till talman den 18 januari 2022.^[9]

Utnämningsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Talmannen väljs av kammaren, i likhet med de vice talmännen och kvestorerna, för en period av två och ett halvt år i taget, vilket motsvarar en halv mandatperiod.^[5] Denna period kan förnyas. Talmannen måste själv vara ledamot av Europaparlamentet.

Nomineringar till talmansposten kan endast göras av partigrupper eller minst 40 ledamöter. En nominering måste först godkännas av den nominerade. Om det endast finns en kandidat till talmansposten kan han eller hon väljas genom acklamation. I övriga fall avgörs valet genom en sluten omröstning.^[10] I de tre första valomgångarna krävs en absolut majoritet för att bli vald. Om ingen ledamot har blivit vald efter tre valomgångar följer en fjärde valomgång mellan de två kandidater som erhöll flest röster i den tredje omröstningen. Om båda kandidaterna erhåller lika många röster i den fjärde valomgången väljs den som är äldst. Den nyvalda talmannen övertar omedelbart ordförandeskapet i parlamentet och har möjlighet att hålla ett öppningsanförande.^[11]

Ordförandeskapet under valet av talman[redigera | redigera wikitext]

Det är i första hand den avgående talmannen som leder det sammanträde då en ny talman väljs. Om den avgående talmannen inte längre är ledamot av Europaparlamentet, till exempel om han eller hon inte har blivit återvald i det senaste valet till Europaparlamentet, tas rollen över av någon av de fjorton avgående vice talmännen enligt deras rangordning. Om inte heller någon av dessa kan fullgöra uppdraget övergår ordförandeskapet till den ledamot som har suttit längst i Europaparlamentet. När en ledamot tillfälligt utövar ordförandeskapet i parlamentet får endast val av talman och granskning av bevis om val av ledamöter behandlas.^[12]

De nuvarande bestämmelserna om vem som ska utöva talmannens uppgifter vid val av ny talman infördes efter valet 2009. Innan dess användes ett system baserat på en ålderspresident, det vill säga den äldsta ledamoten av Europaparlamentet fick i uppdrag att hålla i ordförandeskapet under valet av ny talman. Anledningen till att det gamla systemet med ålderspresident avskaffades var att den breda majoriteten i parlamentet inte ville riskera att Jean-Marie Le Pen från det franska högerextrema partiet Front National skulle bli ålderspresident efter valet 2009.^[13] Efter valet visade det sig emellertid att italienaren Ciriaco de Mita istället blev den äldsta ledamoten.

Funktioner och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Talmannen leder arbetet i Europaparlamentet och dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.^[1] Detta innefattar bland annat presidiet och talmanskonferensen. Kammarens sammanträden öppnas, avbryts och avslutas av talmannen. Talmannen avgör också om ändringsförslag ska vara tillåtliga, upprätthåller ordningen i kammaren och ger talare ordet. Talmannen har dessutom ansvar för att arbetsordningen efterföljs i det fortlöpande arbetet. Under en debatt får inte talmannen uttala sig mer än för att sammanfatta debatten eller för att upprätthålla ordningen. Om talmannen vill uttala sig i en debatt, måste därför ordförandeskapet överlåtas till någon av de vice talmännen. Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.^[1] Han eller hon kan bjudas in att närvara vid Europeiska rådets sammanträden; normalt håller talmannen ett inledningsanförande.^[14] Slutligen undertecknar talmannen alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet,^[3] samt förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.^[4]

Om talmannen inte kan fullgöra sina uppgifter, tas ordförandeskapet över av en av de vice talmännen. Talmannen kan också delegera alla typer av uppgifter till de vice talmännen.^[15]

Ställning inom unionen[redigera | redigera wikitext]

Även om talmansposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk, så är Europaparlamentets talman den europeiska politiker som har högst protokollär rang. Detta beror på att Europaparlamentet är unionens främsta institution enligt fördragen. Därmed skiljer sig unionen från vad som är brukligt på nationell nivå, nämligen att statschefen har högst protokollär rang.^[16]

Lista över talmän[redigera | redigera wikitext]

Ämbetstid		Namn	Politiskt parti	Partigrupp	Nationalitet
Gemensamma församlingens talmän 1952–1958
1952–1954		Paul-Henri Spaak	BSP/SP	SOC	Belgien
1954[17]		Alcide De Gasperi	DC	CD	Italien
1954–1956		Giuseppe Pella	DC	CD	Italien
1956–1958		Hans Furler	CDU	CD	Västtyskland
Parlamentariska församlingens talmän 1958–1962
1958–1960		Robert Schuman	MRP	CD	Frankrike
1960–1962		Hans Furler	CDU	CD	Västtyskland
Talmän i det utnämnda parlamentet 1962–1979
1962–1964		Gaetano Martino	PLI	LIB	Italien
1964–1965		Jean Duvieusart	RW	CD	Belgien
1965–1966		Victor Leemans	CVP	CD	Belgien
1966–1969		Alain Poher	MRP	CD	Frankrike
1969–1971		Mario Scelba	DC	CD	Italien
1971–1973		Walter Behrendt	SPD	SOC	Västtyskland
1973–1975		Cornelis Berkhouwer	VVD	LIB	Nederländerna
1975–1977		Georges Spénale	PS	SOC	Frankrike
1977–1979		Emilio Colombo	DC	CD	Italien
Valperiod	Talmän i det valda parlamentet från 1979
1	1979–1982	Simone Veil	UDF	LD	Frankrike
	1982–1984	Piet Dankert	PvdA	SOC	Nederländerna
2	1984–1987	Pierre Pflimlin	UDF/RPR	EPP	Frankrike
	1987–1989	Charles Henry Plumb	CP	ED	Storbritannien
3	1989–1992	Enrique Barón Crespo	PSOE	SOC	Spanien
	1992–1994	Egon Klepsch	CDU	EPP	Tyskland
4	1994–1997	Klaus Hänsch	SPD	PES	Tyskland
	1997–1999	José María Gil-Robles	PP	EPP	Spanien
5	1999–2002	Nicole Fontaine	UMP	EPP-ED	Frankrike
	2002–2004	Pat Cox	–	ELDR	Irland
6	2004–2007	Josep Borrell Fontelles	PSOE	PES	Spanien
	2007–2009	Hans-Gert Pöttering	CDU	EPP-ED	Tyskland
7	2009–2012	Jerzy Buzek	PO	EPP	Polen
	2012–2014	Martin Schulz	SPD	S&D	Tyskland
	2014	Gianni Pittella (tf.)	PD	S&D	Italien
8	2014–2017	Martin Schulz	SPD	S&D	Tyskland
	2017–2019	Antonio Tajani	FI	EPP	Italien
9	2019–2022	David Sassoli	PD	S&D	Italien
	2022–	Roberta Metsola	PN	EPP	Malta

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Europaparlamentet
• Europaparlamentets talmanskonferens
• Ordförandeskap inom Europeiska unionen

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Europaparlamentet – Talmannen

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.