Ex cathedra – Wikipedia

Ex cathedra (lat. ung. ’från lärostolen’, det vill säga i kraft av sitt fulla ämbete). Betecknar den vid Första Vatikankonciliet fastställda romersk-katolska läran enligt vilken påven i kraft av den helige Andes särskilda bistånd är ofelbar, när han i tros- och moralfrågor uttalar sig med sitt apostoliska ämbetes hela tyngd.^[1]

Sedan fastställandet har sittande påve vid minst två tillfällen personligen fastställt en kyrkolära:

• 1854: Pius IX fastställde dogmen om "Jungfru Maria obefläckade avlelse"
• 1950: Pius XII fastställde dogmen om "Jungfru Maria kroppsliga upptagande till himlen"

Ex cathedra kan ses som den praktiska tillämpningen av ofelbarhetsdogmen. Denna troslära har varit i bruk sedan medeltiden men förtydligades och gavs sin explicita omfattning av Första Vatikankonciliet

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Ofelbarhetsdogmen

Referenser[redigera | redigera wikitext]