Konstfilm – Wikipedia

En konstfilm (engelska: art film, art movie, independent film) är ett omstritt filmbegrepp för ofta independenttillverkad film som är avsedd för en nischpublik, snarare än för den stora massan.^[1] Konstfilmer är ofta, men långt ifrån alltid, icke-kommersiella.

Vad som ska anses vara "konstnärligt" och "kommersiellt" är fortfarande en omstridd definitionskategorisering, men historiskt sett har den följt filmgenrernas utveckling ända från deras födelse.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1910-talet: De tidigaste pionjärerna[redigera | redigera wikitext]

Till konstfilmens stilmässiga pionjärer brukar ofta filmer av D. W. Griffith (exempelvis Nationens födelse från 1915 och Intolerance från 1916) och Sergej Eisenstein (exempelvis Pansarkryssaren Potemkin från 1925) räknas.^[2]

1920- och 1930-talen: Spanska, franska och engelska avantgardister[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet började filmföreningarna försvara uppfattningen om att filmer kan delas i en underhållningsdel skapad för den stora massan och en seriös konstfilmsdel riktad till intellektuell publik.

På grund av detta influeras ofta konstfilmer av filmer från denna tid, däribland spanska avant garde-skapare som Luis Buñuel och Salvador Dalí (exempelvis Den andalusiska hunden från 1929 och Guldåldern från 1930) och Jean Cocteau (En poets blod också från 1930). I England startade Alfred Hitchcock och Ivor Montagu en filmförening, för att importera filmer som de ansåg vara konstnärliga bedrifter, exempelvis sovjetiska filmer med dialektiska montage^{[förtydliga]} och expressionistiska filmer från Universum Film AG-studiorna i Tyskland.^[2]

Cinéma Pur, en fransk avant garde-filmrörelse under 1920- och 1930-talen, påverkade utvecklingen och idéerna om "konstfilm". Cinéma Pur-rörelsen inkluderade dadakonstnärer, som Man Ray (Emak-Bakia, Return to Reason), René Clair (Entr'acte - de kloka galningarna) och Marcel Duchamp (Anemic Cinema). Dadaisterna använde filmerna för att omvälva vanliga berättartekniker och borgerliga sedvänjor. Cinéma Pur influerades av tyska "absoluta"^{[förtydliga]} filmskapare som Hans Richter, Walter Ruttmann och Viking Eggeling.

Mer självständiga filmskapare som också utvecklade filmkonsten under denna tid var bland andra fransmannen Jean Vigo (C i uppförande från 1932 och L'Atalante från 1934).

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Filmgenre
• Dokumentärfilm
• Independentfilm
• Mainstream
• Videokonst
• The Independent Spirit Awards
• Sundance Film Festival
• Hans Viksten^[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]