Fastighet – Wikipedia

En fastighet är ett mark- eller vattenområde eller en volym som är fast egendom med tillhörande fastighetstillbehör (till exempel byggnader, andra anläggningar och växtlighet), som utgör en rättslig enhet.[1][2] I dagligt tal används ordet fastighet ofta oegentligt om en byggnad, men denna användning har inte stöd i jordabalken.

En fastighets omfattning vid ett visst tillfälle, inklusive andelar i samfälligheter och vilka rättigheter den har tillgång till eller belastas av (se servitut), är resultatet av alla rättsligt giltiga förändringar (fastighetsbildning) den genomgått sedan dess tillkomst. Dessa förändringar finns dokumenterade i förrättningsakter som i Sverige finns lagrade i Lantmäteriets digitala arkiv Arken. För att få säker visshet om vari en fastighet består måste dessa äldre förrättningsakter studeras. Fastighetsregistret inklusive registerkartan ger en icke rättsligt gällande, och inte heller garanterat korrekt, översikt över fastighetsindelningen, fastigheternas omfång, deras rättigheter med mera.

Lagstiftningen i Norden[redigera | redigera wikitext]

För en översikt av lagstiftningen i Sverige se Fastighetslagstiftning i Sverige.

I Sverige utgår fastighetslagstiftningen från jordabalken som definierar begreppet fastighet. Fastighetsbildning, det vill säga regler och villkor kring detta, regleras av fastighetsbildningslagen. I Norden generellt har alla fastigheter en specifik beteckning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]