French
DeutschFilm noir – Wikipedia
Film noir (franska för "svart film") är en subgenre inom thrillerfilmen. Klassisk film noir, genrens tidigaste filmer, är en kategori svartvita kriminalfilmer från Hollywood, från 1940- och 1950-talen. Termen myntades av franska filmkritiker – därav det franskklingande namnet.[1] Ljussättningen var dyster och handlingen kunde utspela sig mellan cyniska män och manipulerande kvinnor[2]. Film noir kan ses som en direkt motsvarighet till den litterära stilen hårdkokt. En sentida efterföljare är filmgenren neo-noir.
Stil och historik[redigera | redigera wikitext]
Till genrens främsta kännetecken hör en cynisk och dyster värld av falskspel, svek, girighet, korruption och mord.[1] Till stilen hör osminkade skildringar av våld, sexualitet och brottslighet. Tekniskt utmärker sig genren bland annat av utmanande och sneda kameravinklar, lågt placerad kamera, nattscener och dramatiska ljus- och skuggeffekter, t.ex. Low-key, motljus, långa skuggor och siluetter. Återkommande drag var rök, regnvåta gator, neonljus, mörka gränder, nattklubbar, flashback-episoder, berättarröster, privatdetektiver samt en femme fatale – en farlig och förförisk kvinna.
Flera av de största noir-filmerna, som Utpressning (The Big Sleep), Lady från Shanghai (The Lady from Shanghai), Kvinna i rött (Scarlet Street) och Kvinna utan samvete (Double Indemnity) är berömda för sina hårdkokta cynismer och kvicka repliker ofta präglade av sexuella anspelningar och självreflexiv humor[3].
Som den första filmen i genren nämns ofta Stranger on the Third Floor (1940) med Peter Lorre i en av huvudrollerna.
Om filmnoirklassikern "Den tredje mannen" har C-J Charpentier skrivit boken "Jakten på Harry Lime" (ISBN 978-91-637-3172-3)
Fransk film noir[redigera | redigera wikitext]
Film noir som filmterm har också använts om vissa poetiskt realistiska franska filmer från 1930-talet. Exempel är Marcel Carnés Dimmornas kaj (1938), Hôtel du Nord (1938) och Dagen gryr (1939), som är präglade av undergångsstämningar i kombination med romantik.[1]
Populära företrädare[redigera | redigera wikitext]
Några betydande regissörer: Billy Wilder, John Huston, Otto Preminger, Fritz Lang, Orson Welles, Robert Siodmak, Howard Hawks och Alfred Hitchcock.
Några manliga skådespelare: Humphrey Bogart, Robert Mitchum, Edward G. Robinson, Dick Powell, Joseph Cotten, Glenn Ford och Fred MacMurray,
Några femme fatale: Barbara Stanwyck, Ava Gardner, Lana Turner, Jane Greer, Gene Tierney, Rita Hayworth och Lauren Bacall.
De 10 mest populära film noir-filmerna på Internet Movie Database var februari 2013 följande[4]:
- Främlingar på tåg (1951)
- M (1931)
- Sunset Boulevard (1950)
- Riddarfalken från Malta (1941)
- Kvinna utan samvete (1944)
- Den tredje mannen (1949)
- Trasdockan (1955)
- En djävulsk fälla (1958)
- Utpressning (The Big Sleep, 1946)
- Spelet är förlorat (1956)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] "film noir". NE.se. Läst 20 februari 2013.
- ^ ”Vad var film noir?”. Världens historia. 2015. http://varldenshistoria.se/kultur/film/vad-var-film-noir. Läst 14 juli 2017.
- ^ Sanders, Steven M. (2006). Mark T. Conard, University Press of Kentucky. red. "Film Noir and the Meaning of Life". "The Philosophy of Film Noir". Lexington. sid. pp. 91–106. ISBN 978-0-8131-9181-2
- ^ "Most Popular Film-Noir Feature Films". IMDb. Läst 20 februari 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- "Topp 10: Film noir" i Moviezine 14 september 2014
- "20 best film noirs: From Double Indemnity to Shadow of a Doubt" i The Independent 17 juni 2022 (engelska)
| ||||||||||||||||||||