Fritiof Anderssons visbok – Wikipedia

Fritiof Anderssons visbok
nya visor av Evert Taube
FörfattareEvert Taube
OriginalspråkSvenska
IllustratörEvert Taube
LandSverige
GenreVisor
Förlag för förstautgåvanBonnier
Utgivningsår1929
HuvudpersonerFritiof Andersson
Del i serie
Ingår i serieBöcker av Evert Taube som innehåller visor
Föregås avKärleksvisor och sjöballader diktade och tonsatta
Efterföljs avDen Gyldene Fredens folianter (1934)

Fritiof Anderssons visbok är en vissamling av Evert Taube publicerad 1929.[1]

Av alla Taubes personer är Fritiof Andersson den som står för de vådligaste skrönorna. I Evert Taubes bästa berättar Taube att Fritiof och han gjort värnplikt tillsammans på HMS Thule och att deras vägar sedan dess ständigt korsats. Timm beskriver Fritiof Andersson som "den evigt unge matrosen som både Homeros och Karen Blixen sett."[2]

Fritiof Andersson, "en sjöman ifrån Sverige", finns med i Taubes sånger från allra första början i sången Fritiof Andersson (1919) och när han sista gången förekommer, tjugo år senare – i Rosa på bal (1940) – är han en berömd, belevad gentleman.[3]

I Fritiof Anderssons visbok är hans roll olika i de olika sångerna. I den första, Balladen om briggen "Blue Bird" av Hull har Taube skrivit som underrubrik: "Sann händelse, berättad av Fritiof Andersson, vars fader gick med i räddningsbåten när 'Blue Birds' besättning skulle räddas."[4]

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

  1. Det var "Blue Bird av Hull"…
  2. Jag är fri, jag har sonat…
  3. Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag
  4. Mirrabooka marsch
  5. "När jag var en ung caballeiro…"
  6. Tatuerarevalsen
  7. Havsörnsvals
  8. Stockholmsmelodi
  9. Här är dörren, tryck på knappen
  10. Fritiof Anderssons paradmarsch

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter
  1. ^ Taube, Evert (1929). Fritiof Anderssons visbok. Stockholm: Bonnier. Libris 1336105 
  2. ^ Timm, sid 91
  3. ^ Taube, Evert; Palm Anders, Stenström Johan (2009). Sångboken. Stockholm: Bonnier fakta. sid. 231. Libris 11367437. ISBN 978-91-7424-031-3 (inb.) 
  4. ^ Taube, Evert (1960). Hjärtats nyckel heter sång: sextionio visor och en dikt. Bonniers folkbibliotek. Stockholm: Bonnier. sid. 46. Libris 1904824 
Tryckta källor