Gitta Sereny – Wikipedia

Gitta Sereny
Född13 mars 1921
Wien, Österrike
Död14 juni 2012 (91 år)
Cambridge, Cambridgeshire, Storbritannien
YrkeJournalist, författare och historiker.
NationalitetÖsterrikare Österrike
Språkengelska[1] och tyska[2]

Gitta Sereny, född 13 mars 1921 i Wien, Österrike, död 14 juni 2012 i Cambridge, Cambridgeshire,[3] var en österrikisk-brittisk journalist, författare och historiker.

Sereny är främst känd för sina skildringar av Nazityskland. Hon intervjuade bland andra Albert Speer (Tysklands rustningsminister under kriget) och Franz Stangl (kommendant i Treblinka) och skrev böcker om dem. Hon skrev även om Mary Bell (som vid 11 års ålder befanns skyldig till att ha mördat två barn) samt de två pojkar som mördade James Bulger.

Efter att ha flytt från Österrike efter nazisternas maktövertagande 1938 arbetade hon med flyktingbarn i Frankrike fram till att detta land invaderades av Tyskland då hon flydde till Storbritannien. Efter andra världskriget arbetade hon återigen med flyktingar för FN i det ockuperade Tyskland, bland annat återbördade hon barn som kidnappats från sina familjer för att de skulle uppfostras som "arier". Detta var ett traumatiskt arbete då barnen ofta inte längre kände igen sina biologiska familjer.

I Storbritannien väckte det harm när det framkom att hon betalat Mary Bell för att hon skulle samarbeta i skrivandet av Fallet Mary Bell.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Into That Darkness: from Mercy Killing to Mass Murder (1974)
    • Vid avgrunden: från barmhärtighetsmord till folkförintelse (översättning Nille Lindgren, Ordfront, 2000)
  • The Invisible Children: Child Prostitution in America, West Germany and Great Britain (1984)
  • Albert Speer: His Battle with Truth (1995)
    • Albert Speer och sanningen (översättning Nille Lindgren, Bonnier Alba, 1997)
  • The Case of Mary Bell (1995)
  • Unheard: The Story of Mary Bell (1998)
    • Ohörda rop: historien om Mary Bell (översättning Meta Ottosson, Ordfront, 1999)
  • The German Trauma: Experiences and Reflections, 1938–2001 (2002)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  3. ^ Dödsnotis i Svenska Dagbladet