French
DeutschGrand Tour (cykellopp) – Wikipedia
|
_logo.svg){kind=logo}
.jpg)
_(cropped).JPG)
Grand Tour är en benämning för landsvägscyklingens tre stora etapplopp. Dessa är:
- Tour de France, på svenska "Frankrike runt" eller, vardagligt, "Touren" (första upplaga 1903)
- Giro d'Italia, på svenska "Italien runt" eller, vardagligt, "Girot" (första upplaga 1909)
- Vuelta a España, på svenska "Spanien runt" eller, vardagligt, "Vueltan" (första upplaga 1935)
Giro d'Italia avgörs i maj, Tour de France i juli och Vuelta a España i augusti/september. Alla tre tävlingarna är etapplopp som avgörs under tre veckor (23 dagar från lördag till söndag) med två vilodagar (måndagarna nummer två och tre) inlagda. Etapperna, normalt 21 till antalet, utgörs vanligtvis av två till tre individuella tempoetapper samt arton till nitton linjeetapper. Ibland förekommer även en lagtempoetapp, nästan alltid på bekostnad av en individuell tempoetapp. Om den första etappen är en högst åtta kilometer lång tempoetapp kallas den ofta "prolog", men begreppet används stundom felaktigt.[1] Om loppet inleds med en prolog, börjar man numreringen av etapperna med etapp 1 på dag två. Om två etapper körs samma dag, vilket inte alltför sällan förekom tidigare (sista gången i Touren 1985, i Girot 1994 och i Vueltan 1992), ges de samma etappnummer, men följt av bokstaven "a" eller b".
Huvudtävlingen, de olika deltävlingarna och de olika tröjorna/ryggnumren[redigera | redigera wikitext]
I Grand Tours liksom i andra etapplopp finns dels en huvudtävling där en totalvinnare utses, men parallellt med denna löper också ett antal deltävlingar. Hur dessa har fungerat och avgjorts har varierat under årens lopp.
Huvudtävlingen - totalklassificeringen[redigera | redigera wikitext]
Denna går i princip ut på att den cyklist som använt minst tid sammanlagt på de olika etapperna har vunnit tävlingen totalt, med ett betydelsefullt tillägg: Bonussekunder. Dessa bonussekunder utdelas dels till de deltagare som tillhör de första över mållinjen på varje etapp, men även till de som placerar sig främst i vissa inlagda spurter eller är bland de främsta över vissa bergspass och dras ifrån den tid som deltagaren använt. Hur många bonussekunder som utdelats och för vad har varierat med åren. Men bonussekunder har inte använts i alla upplagor - för Tour de Frances del användes de inte alls fram till och med 1922, inte heller från 1925 till 1930 och från 2008 till 2014 och under dessa perioder (med undantag för 1905-1912, se nedan) var det bara den använda tiden totalt som gällde. De första tidbonusarna var inte några enstaka sekunder, utan etappvinnaren fick som mest (1932) fyra minuters bonus (totalvinnaren 1932 cyklade totalt bara tre sekunder snabbare än tvåan, men på grund av bonusminuterna blev skillnaden 24 minuter).
I Tour de France har det dock inte alltid varit använd tid som gällt - från 1905 till 1912 utsågs vinnaren på den sammanlagda placeringen i de olika etapperna - den med lägst sammanlagd platssiffra vann.
Den som leder tävlingen totalt kör i en ledartröja, vilket infördes i Tour de France 1919, i Giro d'Italia 1933 och i Vuelta a España sedan starten 1935. Färgen på Tourens och Girots ledartröjor har varit gul respektive rosa beroende på att den sponsrande tidningen (franska L'Auto[2] och italienska La Gazzetta dello Sport) trycktes på papper av dessa färger. Vueltans tröjfärg har däremot varirierat: orange (1935 till 1944 - dock vit 1941), vit med ett rött band (1945-1950), gul (1955-1997 - dock orange 1977), guldfärgad (1998-2009) och (sedan 2010) röd.[3][4]
-
Chris Froome i Tour de Frances Maillot jaune 2016 -
Tom Dumoulin i Giro d'Italias Maglia rosa 2017. -
Alberto Contador i Vuelta a Españas Maillot oro 2008. -
Sepp Kuss i Vueltans Maillot rojo 2023.
_(cropped).jpg)
_(cropped).jpg)
Poängtävlingen[redigera | redigera wikitext]
Denna "spurtpristävling" går ut på att samla poäng genom att placera sig bland de främsta på de enskilda etapperna och vara en av de första i särskilda spurter som finns inlagda på dessa. Antalet poäng som delas ut (och till hur många) varierar mellan olika Grand Tours och förändras även med tiden. Olika etapper kan dessutom ge olika mycket poäng beroende på banprofilen. Allt för att utpräglade spurtare skall ha något att kämpa om även på bergsetapperna (där de dessutom vanligtvis tappar så mycket tid att de inte har något att hämta i totalklassificeringen).
En typ av poängtävling infördes i Vuelta a España 1945, men denna var snarare en sorts kombinationstävling än en spurtpristävling och den lades ner efter inledningsåret.
Den första poängtävlingen infördes i Tour de France 1953 och samtidigt den gröna poängtröjan. Vuelta a España införde en poängtävling i egentlig mening 1955 och 1963 infördes en grön ledartröja, från 1994 till 2008 växlade tröjans utseende flera gånger (bland annat användes en blå tröja med gula fiskar på, maillot de peces, 2004-2006), men sedan 2009 är den återigen grön. I Giro d'Italia infördes poängtävlingen 1966, året därpå infördes en röd tröja till tävlingens ledare och tröjan blev från 1969 "cyklamenfärgad".
-
Wout van Aert i Maillot vert vid Tour de France 2022. -
Jonathan Milan i Maglia ciclamino vid Giro d'Italia 2023. -
Filippo Ganna i Maillot verde vid Vuelta a España 2023. -
Matteo Trentin i en ljusgrönare variant vid Vueltan 2017
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Bergspristävlingen[redigera | redigera wikitext]
Bergspristävlingen avser att kora loppets bäste klättrare genom att dela ut poäng till de främsta uppför de olika stigningar som ingår. Olika svåra stigningar ger olika många poäng (till olika många deltagare). Antalet kategorier (svårighetsgrader) stigningarna indelas i har ökat till fem med tiden. Extra poäng har delats ut på kategoriserade stigningar som varit etappmål - så gav avslutande stigningar dubbel poäng under Tour de France från 2004 till 2021. I Giro d'Italia delas extra poäng ut för loppets högsta punkt, Cima Coppi och detsamma gäller i Vuelta a España för Cima Alberto Fernández.
Sedan 1905 utsåg Tour de France-arrangören, tidningen L'Auto, loppets bäste klättrare, meilleur grimpeur, men 1933 ersattes detta "hederspris" med ett poängsystem. 1948 infördes den första kategoriseringen genom att en andrakategori tillkom - vilket senare har utökats till fem. 1975 infördes en vit ledartröja med röda prickar till ledaren av bergspristävlingen i Touren. I Giro d'Italia infördes en bergspristävling samma år som i Touren, 1933, och 1973 infördes en grön ledartröja, vilken byttes till en blå 2012. I Vuelta a España infördes bergspristävlingen 1935 och sedan dess var tröjan grön fram till 1985, varefter den bytte färg flera gånger (orange 1986, röd 1987, vit med svarta prickar 1988-1989, grön 1990-2005, orange 2006-2008, mörkröd 2009) innan den 2010 blev vit med blå "prickar".
-
Richard Virenque i Maillot à pois under Tour de France 2003. -
Julián Arredondo i Maglia azzurra under Giro d'Italia 2014. -
Omar Fraile i Maillot de puntos azules vid Vuelta a España 2015.
.jpg)
_(cropped).jpg)
_(cropped).jpg)
Ungdomstävlingen[redigera | redigera wikitext]
Denna deltävling utgår från ställningen i totalklassificeringen för de deltagare som uppfyller kriterierna för att räknas som "ungdomar". 1975 infördes en ungdomstävling i Tour de France som ersatte kombinationstävlingen och kombinationstävlingens vita tröja överfördes till ungdomstävlingen. Deltagare i denna fick fram till och med 1982 ha varit professionella i högst tre år, från 1984 till 1986 endast för förstaårsdeltagare och från 1987 var alla som fyllde högst 26 år under året med i deltävlingen. Ingen ungdomstävling hölls från 1989 till 1999, men år 2000 infördes den med samma regler som tidigare. I Giro d'Italia infördes en ungdomstävling 1976 som hade olika regler tills den lades ner efter 1994. Den återinfördes 2007. Liksom i Touren är ungdomströjan vit. I Vuelta a España infördes inte ungdomstävlingen förrän 2017. De två första åren bar ledaren röda ryggnummer, men sedan 2019 bär ledaren en vit tröja i alla tre Grand Tours.
-
Alejandro Valverde i Maillot blanc vid Tour de France 2019. -
Richie Porte i Maglia bianca vid Giro d'Italia 2010. -
Remco Evenepoel i Maillot blanco vid Vuelta a España 2023.
_(cropped).jpg)
.jpg)
Lagtävlingen[redigera | redigera wikitext]
Parallellt med de individuella tävlingarna finns också en tävling för de deltagande lagen som, variationer har funnits, baserar sig på summan av tiderna för de tre främsta (oavsett vem det är) i respektive lag på varje etapp och det lag som har lägst summa av de olika etappernas delsummor vinner. I Giro d'Italia och Vuelta a España har en lagtävling ingått sedan starten, det vill säga 1909 respektive 1933, medan en lagtävling infördes ganska sent efter den första upplagan av Tour de France, först 1930, beroende på att Touren inte tillät lagkörsel (eller ens samarbete mellan deltagare) inledningsvis (från 1930 till 1961 och från 1967 till 1968 kördes touren med nationslag i stället för sponsrade stall). I Touren bär deltagarna av det ledande laget (sedan 2006) ryggnummer med svarta siffror mot en gul bakgrund, medan siffrorna är vita mot en röd bakgrund i Vueltan (nummerlapparna i lagtävlingen har således samma färg som ledartröjan i totalklassificieringen). Mellan 1952 och 1990 bar det ledande laget gula kepsar i Touren (sedan blev hjälmar obligatoriska) och från 2012 får (inget tvång) det ledande laget ha gula hjälmar.
-
Philippe Gilberts gula ryggnummerlapp visar att Quick-Step Floors ledde lagtävlingen inför etapp 9 av Tour de France 2018.
.jpg)
"Kombativitetstävlingen"[redigera | redigera wikitext]
Prix de la combativité på franska eller Premio de la combatividad på spanska är en deltävling där den deltagare som visat störst kämpaglöd eller angreppsvilja under en etapp utses - i Tour de France av en jury och i Vuelta a España av TV-tittarna. Denne cyklist kör under nästa etapp med ryggnummer som är guldfärgade med svarta siffror (i Touren sedan 2023, dessförinnan röda med vita siffor). Under sista etappen utses en totalvinnare för hela tävlingen (Le Prix de Super Combatif i Touren). Utmärkelsen har funnits i Touren sedan 1956.[5]
-
Wout van Aert vid etapp 19 av Tour de France 2022. De röda nummerlapparna visar att han utsågs till den mest angreppsvillige cyklisten på etapp 18.
Nerlagda deltävlingar[redigera | redigera wikitext]
Kombinationstävling: Detta var en tävling som byggde på deltagarnas placeringar i totalklassificeringen, bergspristävlingen och poängtävlingen. Den förekom i Tour de France från 1968 till 1989 (ledaren bar en vit tröja till 1975 och därefter en tröja som var ett "kollage" av tröjorna för de tre ingående delarna - det vill säga delvis gul, delvis grön och delvis vit med röda prickar). I Vuelta a España hölls den från 1970 till 2018 och ledaren bar en vit tröja (som överfördes till ungdomstävligen året efter)
"Mellansprinttävling": Detta var en tävlingsform som byggde på poäng som man fick i en spurt inlagd ungefär havvägs på varje etapp. Den ingick i Tour de France (Classement des sprints intermédiaires, röd tröja) från 1984 till 1989, i Giro d'Italia (Classifica intergiro, blå tröja) från 1989 till 2005.
Poängtävling för lag: I Touren fanns även en poängtävling för de deltagande lagen från 1973 till 1989. Det ledande lagets medlemmar körde i gröna kepsar (detta var före de obligatoriska cykelhjälmarnas tid).
-
Greg LeMonds kombinationströja från 1985.
Maglia nera och Laterne rouge[redigera | redigera wikitext]
Den svarta tröjan var ett symboliskt pris som gavs till den deltagare som blev sist i totalklassificeringen i Giro d'Itala men som ändå kämpade sig i mål och som delades ut från 1945 till 1951.[6] Konceptet var dock ett misslyckande och det utveclades snart till en tävling om att komma sist utan att falla för tidsgränsen (man är tvungen att komma i mål inom en viss tid efter etappvinnaren) och därmed strykas ur loppet.[7] Maglia nera återinfördes tillfälligt 1967 för att fira den femtionde upplagan av Girot och vid Girots hundraårsjubilum 2008 delades ett svart ryggnummer, Numero nero, ut till Markus Eichler som slutade jumbo.
I Tour de France kallas den som innehar loppets sistaplats för Laterne rouge, "röda lyktan", efter den röda lykta som förr hängdes på sista tågvagnen så att lokföraren kunde titta bakåt och kontrollera att han inte tappat några vagnar. Liksom med Maglia nera ligger det en viss prestige i att vara loppets röda lykta och "vinnaren" blir ofta inbjuden till kriterier efter Touren.[8]
-
Giovanni Pinarello (senare grundare av cykelmärket Pinarello som använts av flera Grand Tour-vinnare) i Maglia nera 1951. Den siste att bli sist.
Tröjor 2024[redigera | redigera wikitext]
| Grand Tour | Totalklassificeringen | Poängtävlingen | Bergspristävlingen | Ungdomstävlingen |
|---|---|---|---|---|
| Tour de France |  |  |  |  |
| Giro d'Italia |  |  |  | |
| Vuelta a España |  | |  | |
Historik[redigera | redigera wikitext]
Totallängd[redigera | redigera wikitext]
Tabellen upptar ungefär vart femte år, undantagen beror på Första världskriget (1914 i stället för 1915), Andra världskriget (1939 i stället för 1940 och 1947 i stället för 1945) och Coronapandemin (Vueltan förlorade tre etapper som skulle körts i Nederländerna 2020, så 2021 i stället för 2020). Vuelta a España arrangerades inte 1939 på grund av Spanska inbördeskriget.
| År | Längd (km) | ||
|---|---|---|---|
| Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |
| 2021 | 3 414 | 3 411 | 3 417 |
| 2015 | 3 360 | 3 502 | 3 358 |
| 2010 | 3 642 | 3 462 | 3 370 |
| 2005 | 3 550 | 3 461 | 3 360 |
| 2000 | 3 550 | 3 709 | 2 893 |
| 1995 | 3 527 | 3 737 | 3 637 |
| 1990 | 3 404 | 3 464 | 3 699 |
| 1985 | 4 127 | 3 984 | 3 475 |
| 1980 | 3 923 | 4 026 | 3 219 |
| 1975 | 3 999 | 3 933 | 3 076 |
| 1970 | 4 198 | 3 293 | 3 560 |
| 1965 | 4 069 | 4 177 | 3 410 |
| 1960 | 4 174 | 3 579 | 3 567 |
| 1955 | 4 476 | 3 523 | 2 769 |
| 1950 | 4 774 | 3 977 | 3 984 |
| 1947 | 4 630 | 3 843 | 3 893 |
| 1939 | 4 225 | 3 007 | – |
| 1935 | 4 337 | 3 577 | 3 425 |
| 1930 | 4 818 | 3 095 | – |
| 1925 | 5 430 | 3 517 | – |
| 1920 | 5 503 | 2 634 | – |
| 1914 | 5 388 | 3 160 | – |
| 1910 | 4 734 | 2 984 | – |
| 1905 | 3 021 | – | – |
Antal etapper ov olika typ sedan 2008[redigera | redigera wikitext]
Man kan under perioden möjligen dels skönja en trend mot färre tempoetapper (särskilt lagtempon) och dels fler backiga etapper (som inbjuder till utbrytningsförsök) på bekostnad av platta spurtetapper. En möjlig förklaring till det senare är att media/sponsorer är intresserade i att det händer något i TV-rutan som engagerar tittaren så att denne inte byter kanal och detsamma gäller tempoetapperna eftersom de som ligger främst i totalklassificeringen startar sist och de första timmarna är bara intressanta för de som verkligen är intresserade.
| År | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | Summa | ||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 |  |  |  |  |  | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |||||
| 2024 | – | 2 | – | 8 | 4 | 7 | – | 2 | – | 6 | 8 | 5 | – | 2 | – | 1 | 10 | 8 | – | 6 | – | 15 | 22 | 20 | ||||
| 2023 | – | 1 | – | 6 | 6 | 8 | – | 2 | 1 | 3 | 9 | 6 | 1 | 1 | – | 4 | 8 | 7 | 1 | 4 | 1 | 13 | 23 | 20 | ||||
| 2022 | – | 2 | – | 6 | 7 | 6 | – | 2 | – | 7 | 4 | 8 | 1 | 1 | – | 6 | 6 | 7 | 1 | 5 | – | 19 | 17 | 21 | ||||
| 2021 | – | 2 | – | 8 | 5 | 6 | – | 2 | – | 6 | 7 | 6 | – | 2 | – | 6 | 5 | 8 | – | 6 | – | 20 | 17 | 20 | ||||
| 2020 | – | – | 1 | 8 | 6 | 6 | – | 3 | – | 5 | 7 | 6 | – | – | 1 | 4 | 8 | 5 | – | 3 | 2 | 17 | 12 | 17 | ||||
| 2019 | 1 | 1 | – | 7 | 5 | 7 | – | 3 | – | 6 | 7 | 5 | 1 | 1 | – | 6 | 6 | 7 | 2 | 5 | – | 19 | 18 | 19 | ||||
| 2018 | 1 | 1 | – | 8 | 5 | 6 | – | 2 | – | 7 | 7 | 5 | – | 2 | – | 4 | 8 | 7 | 1 | 5 | – | 19 | 20 | 18 | ||||
| 2017 | – | 2 | – | 8 | 6 | 5 | – | 2 | – | 5 | 9 | 5 | 1 | 1 | – | 5 | 8 | 6 | 1 | 5 | – | 18 | 23 | 16 | ||||
| 2016 | – | 1 | 1 | 9 | 3 | 7 | – | 2 | 1 | 5 | 10 | 3 | 1 | 1 | – | 5 | 11 | 3 | 1 | 4 | 2 | 19 | 25 | 13 | ||||
| 2015 | 1 | 1 | – | 6 | 7 | 6 | 1 | 1 | – | 7 | 7 | 5 | 1 | 1 | – | 6 | 7 | 6 | 3 | 3 | – | 19 | 21 | 17 | ||||
| 2014 | – | 1 | – | 9 | 5 | 6 | 1 | 1 | 1 | 6 | 6 | 6 | 1 | 2 | – | 5 | 6 | 7 | 2 | 4 | 1 | 20 | 17 | 19 | ||||
| 2013 | – | 3 | – | 8 | 3 | 7 | 1 | 1 | 1 | 7 | 6 | 5 | 1 | 1 | – | 6 | 7 | 6 | 2 | 5 | 1 | 21 | 16 | 18 | ||||
| 2012 | – | 3 | – | 9 | 4 | 5 | 1 | 2 | – | 6 | 7 | 5 | 1 | 1 | – | 9 | 5 | 5 | 2 | 6 | – | 24 | 16 | 15 | ||||
| 2011 | 1 | 1 | – | 10 | 3 | 6 | 1 | 2 | – | 5 | 5 | 8 | 1 | 1 | – | 6 | 6 | 7 | 3 | 4 | – | 21 | 14 | 21 | ||||
| 2010 | – | 2 | – | 10 | 3 | 6 | 1 | 2 | 1 | 7 | 5 | 5 | 1 | 1 | – | 9 | 3 | 7 | 2 | 5 | 1 | 26 | 11 | 18 | ||||
| 2009 | 1 | 2 | – | 10 | 1 | 7 | 1 | 2 | – | 7 | 4 | 7 | – | 3 | – | 9 | 3 | 6 | 2 | 7 | – | 26 | 8 | 20 | ||||
| 2008 | – | 2 | – | 10 | 4 | 5 | 1 | 2 | 1 | 6 | 7 | 4 | 1 | 1 | 1 | 10 | 2 | 6 | 2 | 5 | 2 | 26 | 13 | 15 | ||||
Tempoetapper: Lagtempo, Individuellt tempo, Individuellt bersgstempo
Linjeetapper: Flat etapp, Backigt, Bergsetapp
Not: Alla upplagor ovan bestod av 21 etapper (eller 20 etapper och en prolog - i tabellen görs ingen särskillnad) utom Vuelta a España 2020 vars tre första etapper utgick på grund av Coronapandemin (se nästa avsnitt) och som därför bara bestod av 18.
Första etapp sedan 2008[redigera | redigera wikitext]
Giro d'Italia och Vuelta a España inleds vanligen med en kort tempoetapp, för Girots del vanligen en individuell sådan och för Vueltans del vanligen ett lagtempo. Tour de France startade tidigare (från 1967 till 2007[10]) också med en kort tempoetapp, "prolog", men därefter körs "prologer"[1] endast om starten sker i utlandet (och den första etappen av logistiska skäl tidigarelagts till fredagen, så att måndagen kan användas för transporter).
Att starten av loppet sker i "utlandet" är inget sentida påfund, redan 1954 startade första etappen av Tour de France i Amsterdam.[11] Första utlandsstarten för Vueltans del skedde 1997 i Lissabon och Girot startade "utomlands" första gången 1965 i San Marino (därefter i Monaco 1966, men först med starten i belgiska Verviers 1973 befann man sig inte på gångavstånd från italiensk mark).
Att de stora etapploppen kör en sväng in om grannländerna är dock en mycket äldre företeele - redan 1913 var Tour de France inne om Genève i Schweiz där etapp 11 (från Grenoble) hade mål och där etapp 12 startade dagen därpå[12]. I synnerhet sker sådana gränspassager i Pyrenéerna mellan Spanien och Frankrike och Tour de France är ofta inne om Schweiz.
| År | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Datum | Startort | Typ | Längd (km) | Datum | Startort | Typ | Längd (km) | Datum | Startort | Typ | Längd (km) | |||
| 2024 | 29 juni |  Florens | | 206 | 4 maj | Venaria Reale | | 136 | 17 augusti |  Lissabon | | 12 | ||
| 2023 | 1 juli |  Bilbao | | 182 | 6 maj | Fossacesia | | 20 | 26 augusti | Barcelona | | 15 | ||
| 2022 | 1 juli |  Köpenhamn | | 13 | 6 maj |  Budapest | | 195 | 19 augusti |  Utrecht | | 23 | ||
| 2021 | 26 juni |  Brest | | 198 | 8 maj | Turin | | 9 | 14 augusti | Burgos | | 7 | ||
| 2020 | 29 augusti | Nice | | 156 | 3 oktober | Monreale | | 15 | 20 oktober | Irun | | 173 | ||
| 2019 | 6 juli |  Bryssel | | 194 | 11 maj | Bologna | | 8 | 24 augusti | Torrevieja | | 13 | ||
| 2018 | 7 juli | Noirmoutier-en-l'Île | | 201 | 4 maj |  Jerusalem | | 10 | 25 augusti | Málaga | | 8 | ||
| 2017 | 1 juli |  Düsseldorf | | 14 | 5 maj | Alghero | | 206 | 19 augusti | Nîmes | | 14 | ||
| 2016 | 2 juli | Mont Saint-Michel | | 188 | 6 maj | Apeldoorn | | 10 | 20 augusti | Laias | | 28 | ||
| 2015 | 4 juli | Utrecht | | 14 | 9 maj | San Lorenzo al Mare | | 18 | 22 augusti | Puerto Banús | | 7 | ||
| 2014 | 5 juli |  Leeds | | 190 | 9 maj | Belfast | | 22 | 23 augusti | Jerez de la Frontera | | 13 | ||
| 2013 | 29 juni | Porto-Vecchio | | 213 | 4 maj | Neapel | | 130 | 24 augusti | Vilanova de Arousa | | 27 | ||
| 2012 | 30 juni | Liège | | 6 | 5 maj | Herning | | 9 | 18 augusti | Pamplona | | 16 | ||
| 2011 | 2 juli | Passage du Gois | | 191 | 7 maj | Venaria Reale | | 19 | 20 augusti | Benidorm | | 13 | ||
| 2010 | 3 juli | Rotterdam | | 9 | 8 maj | Amsterdam | | 8 | 28 augusti | Sevilla | | 13 | ||
| 2009 | 4 juli |  Monte Carlo | | 15 | 9 maj | Lido di Venezia | | 20 | 29 augusti | Assen | | 5 | ||
| 2008 | 5 juli | Brest | | 197 | 10 maj | Palermo | | 24 | 30 augusti | Granada | | 8 | ||
Lagtempo, Individuellt tempolopp, Flat etapp, Backig etapp
Not: 2020 flyttades alla loppen till hösten på grund av Coronapandemin. För Vuelta a Españas del ströks dessutom de tre inledande etapperna, som skulle ha körts i Nederländerna[13] och i stället för en lagtempoetapp med start i Utrecht[14] fick den planerade fjärdeetappen inleda tävlingen. På grund av den komprimerade kalendern 2020 (även vårens endagslopp och kortare etapplopp flyttades till hösten) överlappade dessutom sista veckan av Girot och första veckan av Vueltan varandra.
Avslutande etapp sedan 2008[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
.jpg)
.jpg)
I Tour de France har sista etappen avslutats i Paris sedan loppets start 1903 (i "modern tid" med avslutning på paradgatan Champs-Élysées - varje år sedan 1975), men 2024 flyttades slutmålet till Nice eftersom Olympiska sommarspelen förlades till Paris detta år. 2024 dessutom med en avslutande tempoetapp, vilket inte hänt sedan 1989 (då Greg LeMond lyckades slå Laurent Fignon med 58 sekunder och därmed vinna hela Touren med åtta sekunder).
I Vuelta a España har loppet vanligtvis avslutats i Madrid, men undantag har förekommit vid flera tillfällen (utöver Santiago de Compostela 2014 och 2021 i tabellen nedan, även där 1993, dessförinnan i Jerez 1986, Salamanca 1985, Palazuelos de Eresma 1983, San Sebastián från 1972 till 1976 samt 1978, Miranda de Ebro 1977, samt Bilbao under flertalet år från 1955 till 1970). Sista etappen har vanligtvis varit en platt linjeetapp, men en tempoetapp har då och då avslutat Vueltan (särskilt på 1970-talet).
Sista etappen i Giro d'Italia har flyttats runt på kartan, men Milano var inledningsvis både startort och slutmål för Girot. Den har omväxlande varit en platt linjeetapp eller en individuell tempoetapp - men 1975 var sista etappen en 186 km lång bergsetapp med målgång på hela Girots högsta punkt (Cima Coppi) i Stelviopasset nära gränsen till Schweiz (2 758 m.ö.h. - det högsta vägpasset i Italien och det näst högsta asfalterade i Alperna).
I det fall sista etappen är en platt linjeetapp (ofta relativt kort dessutom) går en stor del av denna i makligt tempo (varunder cyklisterna samtalar, tar selfies, vinkar åt publiken och skålar i champagne..) och först mot loppets slut blir det allvar för att vinna den prestigefyllda sista spurten.
| År | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Datum | Slutmål | Typ | Längd (km) | Datum | Slutmål | Typ | Längd (km) | Datum | Slutmål | Typ | Längd (km) | |||
| 2024 | 21 juli | Nice | | 34 | 26 maj | Rom | | 126 | 8 september | Madrid | | 22 | ||
| 2023 | 23 juli | Paris | | 115 | 28 maj | Rom | | 126 | 17 september | Madrid | | 101 | ||
| 2022 | 24 juli | Paris | | 116 | 29 maj | Verona | | 17 | 11 september | Madrid | | 100 | ||
| 2021 | 18 juli | Paris | | 108 | 30 maj | Milano | | 30 | 5 september | Santiago de Compostela | | 34 | ||
| 2020 | 20 september | Paris | | 122 | 25 oktober | Milano | | 16 | 8 november | Madrid | | 124 | ||
| 2019 | 28 juli | Paris | | 128 | 2 juni | Verona | | 17 | 15 september | Madrid | | 106 | ||
| 2018 | 29 juli | Paris | | 116 | 27 maj | Rom | | 115 | 16 september | Madrid | | 112 | ||
| 2017 | 23 juli | Paris | | 103 | 28 maj | Milano | | 29 | 10 september | Madrid | | 118 | ||
| 2016 | 24 juli | Paris | | 113 | 29 maj | Turin | | 163 | 11 september | Madrid | | 105 | ||
| 2015 | 26 juli | Paris | | 110 | 31 maj | Milano | | 185 | 13 september | Madrid | | 99 | ||
| 2014 | 27 juli | Paris | | 138 | 1 juni | Trieste | | 172 | 14 september | Santiago de Compostela | | 10 | ||
| 2013 | 21 juli | Paris | | 134 | 26 maj | Brescia | | 197 | 15 september | Madrid | | 110 | ||
| 2012 | 22 juli | Paris | | 120 | 27 maj | Milano | | 28 | 9 september | Madrid | | 115 | ||
| 2011 | 24 juli | Paris | | 95 | 29 maj | Milano | | 26 | 11 september | Madrid | | 94 | ||
| 2010 | 25 juli | Paris | | 102 | 30 maj | Verona | | 15 | 19 september | Madrid | | 85 | ||
| 2009 | 26 juli | Paris | | 164 | 31 maj | Rom | | 14 | 20 september | Madrid | | 110 | ||
| 2008 | 27 juli | Paris | | 143 | 1 juni | Milano | | 28 | 21 september | Madrid | | 102 | ||
Individuellt tempolopp, Flat linjeetapp
Not: 2020 senarelades alla loppen på grund av Coronapandemin.
Vinnare[redigera | redigera wikitext]
Totalsegrar[redigera | redigera wikitext]
Följande sju cyklister har (till och med 2023) vunnit alla tre Grand Tours (ingen av dem har dock vunnit alla tre under ett och samma år). De är:
Jacques Anquetil
Felice Gimondi
Eddy Merckx- Bernard Hinault
Alberto Contador- Vincenzo Nibali
Chris Froome
Flest Grand Tours har (till och med 2023) vunnits av
| Cyklist | Totalt | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Eddy Merckx | 11 | 5 | 1969, 1970, 1971, 1972, 1974 | 5 | 1968, 1970, 1972, 1973, 1974 | 1 | 1973 |
| Bernard Hinault | 10 | 5 | 1978, 1979, 1981, 1982, 1985 | 3 | 1980, 1982, 1985 | 2 | 1978, 1983 |
| Jacques Anquetil | 8 | 5 | 1957, 1961, 1962, 1963, 1964 | 2 | 1960, 1964 | 1 | 1963 |
| Fausto Coppi | 7 | 2 | 1949, 1952 | 5 | 1940, 1947, 1949, 1952, 1953 | – | |
| Miguel Indurain | 7 | 5 | 1991, 1992, 1993, 1994, 1995 | 2 | 1992, 1993 | – | |
| Alberto Contador | 7 | 2 | 2007, 2009 | 2 | 2008, 2015 | 3 | 2008, 2012, 2014 |
| Chris Froome | 7 | 4 | 2013, 2015, 2016, 2017 | 1 | 2018 | 2 | 2011, 2017 |
| Alfredo Binda | 5 | – | 5 | 1925, 1927, 1928, 1929, 1933 | – | ||
| Gino Bartali | 5 | 2 | 1938, 1948 | 3 | 1936, 1937, 1946 | – | |
| Felice Gimondi | 5 | 1 | 1965 | 3 | 1967, 1969, 1976 | 1 | 1968 |
 Tony Rominger | 4 | – | 1 | 1995 | 3 | 1992, 1993, 1994 | |
| Roberto Heras | 4 | – | – | 4 | 2000, 2003, 2004, 2005 | ||
| Vincenzo Nibali | 4 | 1 | 2014 | 2 | 2013, 2016 | 1 | 2010 |
 Primož Roglič | 4 | – | 1 | 2023 | 3 | 2019, 2020, 2021 | |
Poängtävlingar[redigera | redigera wikitext]
_-_W140Nr.06237_-_Marlis_Decker.jpg)
Poängtävlingarna har (till och med 2023) vunnits flest gånger av:
| Cyklist | Totalt | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Erik Zabel | 9 | 6 | 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 | – | 3 | 2002, 2003, 2004 | |
 Sean Kelly | 8 | 4 | 1982, 1983, 1985, 1989 | – | 4 | 1980, 1985, 1986, 1988 | |
 Peter Sagan | 8 | 7 | 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019 | 1 | 2021 | – | |
| Laurent Jalabert | 7 | 2 | 1992, 1995 | 1 | 1999 | 4 | 1994, 1995, 1996, 1997 |
| Eddy Merckx | 6 | 3 | 1969, 1971, 1972 | 2 | 1968, 1973 | 1 | 1973 |
Även Alejandro Valverde har vunnit poängtävlingen i Vuelta a España fyra gånger (2012, 2013, 2015, 2018). Flest poängtävlingar i Giro d'Italia, fyra var, har Francesco Moser (1976, 1977, 1978, 1982) och Giuseppe Saronni (1979, 1980, 1981, 1983) vunnit.
Under karriären har, förutom Jalabert och Merckx i tabellen ovan, även Djamolidine Abdoujaparov (Touren 1991, 1993 och 1994, Girot 1994 samt Vueltan 1992), Mark Cavendish (Touren 2011 och 2021, Girot 2013 samt Vueltan 2010) och Alessandro Petacchi (Touren 2010, Girot 2004 samt Vueltan 2005) vunnit poängtävlingen i alla tre Grand Tours.
Bergspristävlingar[redigera | redigera wikitext]
Bergspristävlingarna har (till och med 2023) vunnits flest gånger av:
| Cyklist | Totalt | Tour de France | Giro d'Italia | Vuelta a España | |||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Gino Bartali | 9 | 2 | 1938, 1948 | 7 | 1935, 1936, 1937, 1939, 1940, 1946, 1947 | – | |
| Federico Bahamontes | 9 | 6 | 1954, 1958, 1959, 1962, 1963, 1964 | 1 | 1956 | 2 | 1957, 1958 |
| Lucien Van Impe | 8 | 6 | 1971, 1972, 1975, 1977, 1981, 1983 | 2 | 1982, 1983 | – | |
| Richard Virenque | 7 | 7 | 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2003, 2004 | – | – | ||
| Julio Jiménez | 6 | 3 | 1965, 1966, 1967 | – | 3 | 1963, 1964, 1965 | |
Flest bergspristävlingar i Vuelta a España, fem stycken, har José Luis Laguía vunnit (1981, 1982, 1983, 1985, 1986).
Utöver Bahamontes är den ende hittills (till och med 2023) som också vunnit bergspristävlingen i alla tre Grand Tours Luis Herrera (Touren 1985 och 1987, Girot 1989, samt Vueltan 1987 och 1991).
Etappseegrar[redigera | redigera wikitext]
Flest etappsegrar i Grand Tours har vunnits av (listan är aktuell till och med Vueltan 2023):[16]
| Cyklist | Totalt | TdF | GdI | VaE | År | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Eddy Merckx | 64 | 34 | 24 | 6 | 1969–1975 |
| 2 | Mario Cipollini | 57 | 12 | 42 | 3 | 1989–2003 |
| 3 | Mark Cavendish | 54 | 34 | 17 | 3 | 2008–2023 |
| 4 | Alessandro Petacchi | 48 | 6 | 22 | 20 | 2000–2011 |
| 5 | Alfredo Binda | 43 | 2 | 41 | 0 | 1925–1933 |
| 6 | Bernard Hinault | 41 | 28 | 6 | 7 | 1978–1986 |
| 7 | Learco Guerra | 39 | 8 | 31 | 0 | 1930–1937 |
| Delio Rodríguez | 39 | 0 | 0 | 39 | 1941–1947 | |
| 9 | Rik Van Looy | 37 | 7 | 12 | 18 | 1958–1969 |
| 10 | Freddy Maertens | 35 | 15 | 7 | 13 | 1976–1981 |
| 11 | Fausto Coppi | 31 | 9 | 22 | 0 | 1940–1955 |
| 12 | Costante Girardengo | 30 | 0 | 30 | 0 | 1919–1923 |
| 13 | Gino Bartali | 29 | 12 | 17 | 0 | 1935–1954 |
| 14 | Marino Basso | 27 | 6 | 15 | 6 | 1969–1975 |
| Francesco Moser | 27 | 2 | 23 | 2 | 1973–1986 | |
| 16 | Guido Bontempi | 26 | 6 | 16 | 4 | 1981–1993 |
| Raffaele Di Paco | 26 | 11 | 15 | 0 | 1930–1938 | |
| Miguel Poblet | 26 | 3 | 20 | 3 | 1955–1961 | |
| Giuseppe Saronni | 26 | 0 | 24 | 2 | 1978–1985 | |
| 20 | Franco Bitossi | 25 | 4 | 21 | 0 | 1964–1975 |
| Laurent Jalabert | 25 | 4 | 3 | 18 | 1992–2001 | |
| André Leducq | 25 | 25 | 0 | 0 | 1927–1938 | |
| Rik Van Steenbergen | 25 | 4 | 15 | 6 | 1949–1957 | |
| 24 | Roger De Vlaeminck | 24 | 1 | 22 | 1 | 1970–1984 |
 Robbie McEwen | 24 | 12 | 12 | 0 | 1999–2007 | |
| 26 | André Darrigade | 23 | 22 | 1 | 0 | 1953–1964 |
| 27 | Jacques Anquetil | 22 | 16 | 5 | 1 | 1957–1964 |
| Jean Paul van Poppel | 22 | 9 | 4 | 9 | 1986–1994 | |
| André Greipel | 22 | 11 | 7 | 4 | 2008–2017 | |
| 30 |  Charly Gaul | 21 | 10 | 11 | 0 | 1955–1961 |
| Gerben Karstens | 21 | 6 | 1 | 14 | 1966–1978 | |
| Sean Kelly | 21 | 5 | 0 | 16 | 1978–1988 | |
| Tony Rominger | 21 | 3 | 5 | 13 | 1988–1996 |
Bland de fjorton som (till och med 2023) vunnit flest Grand Tours (se avsnittet Totalsegrar ovan) är det noterbart att hälften av dem saknas i den ovanstående listan över antal etappsegrar. Dessa är (inom parentes anges antalet etapper i respektive lopp enligt TdF+GdI+VaE):
Primož Roglič 4 totalsegrar, 19 (3+4+12) etapper- Miguel Indurain 7 totalsegrar, 16 (12+4+0) etapper
- Vincenzo Nibali 4 totalsegrar, 15 (6+7+2) etapper
- Chris Froome 7 totalsegrar, 14 (7+2+5) etapper
- Felice Gimondi 5 totalsegrar, 14 (7+6+1) etapper
- Roberto Heras 5 totalsegrar, 11 (0+1+10) etapper
- Alberto Contador 7 totalsegrar, 10 (3+0+7) etapper
Mest anmärkningsvärt är kanske att Indurain vann fem Tour de France och två Giro d'Italia, utan att vinna en enda linjeetapp - alla hans 14 etappvinster var individuella tempolopp (i Touren vann han en linjeetapp 1989 och en 1990, båda bergsetapper, men då vann han inte totalt utan kom på 17:e respektive 10:e plats i sammandraget).
107 cyklister har under sin karriär (till och med 2023) vunnit minst en etapp i samtliga tre Grand Tours (den förste att göra det blev Fiorenzo Magni som den 28 april 1955 vann sin första seger i Vueltan, efter att dittills ha vunnit fem etapper i Girot och sju i Touren), men endast tre har gjort det under samma år:[17]
- Miguel Poblet 1956
- Pierino Baffi 1958
- Alessandro Petacchi 2003
Flest etappsegrar under samma säsong (till och med 2023) har Freddy Maertens med 20 stycken 1977 - 13 i Vueltan (som han vann totalt) och 7 i Girot (utgick - han bröt handleden i en krasch under upploppet på etapp 8b).
Nordiska framgångar i Grand Tours[redigera | redigera wikitext]
Aktuell till och med Vuelta a España 2023
Tre nordiska cyklister har vunnit totalt:
Jonas Vingegaard Tour de France 2022 och 2023- Bjarne Riis Tour de France 1996[19]
Gösta "Fåglum" Pettersson Giro d'Italia 1971
En nordisk cyklist har vunnit poängtävlingar:
Thor Hushovd Tour de France 2005 och 2009 samt Vuelta a España 2006
Två nordiska cyklister har vunnit bergspristävlingar:
- Michael Rasmussen Tour de France 2005 och 2006
- Jonas Vingegaard Tour de France 2022
Fyra nordiska cyklister har vunnit minst en etapp i alla tre Grand Tours:
De nordiska cyklister som vunnit flest etapper är (inom parentes Tour+Giro+Vuelta):[21]
- Thor Hushovd 14 (10+1+3)
- Magnus Cort 9 (2+1+6)
- Knut Knudsen 6 (0+6+0)
- Mads Pedersen 6 (2+1+3)
- Bjarne Riis 6 (4+2+0)
- Jonas Vingegaard 5 (3+0+2)
- Jesper Skibby 5 (1+1+3)
- Michael Rasmussen 5 (4+0+1)
Den svensk som vunnit flest etapper är Glenn Magnusson med 3 (0+3+0).
Totalt har 29 olika danska cyklister vunnit sammanlagt 57 etapper, 8 olika norska cyklister har vunnit 37 etapper och 9 olika svenska cyklister har tillsammans vunnit 12 etapper.[22] Den finländare som placeringsmässigt varit närmast en etappseger är Kjell Carlström som blev tvåa på etapp 8 i Tour de France 2006.[23]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Tour de France på Cycling Archives
- Giro d'Italia på Cycling Archives
- Vuelta a España på Cycling Archives
- Tour de France (2.UWT) på ProCyclingStats
- Giro d'Italia (2.UWT) på ProCyclingStats
- La Vuelta ciclista a España (2.UWT) på ProCyclingStats
- A Brief History of Tour de France Rules på Sisycle
- Jeroen Heijmans, Bill Mallon, 2011, Historical Dictionary of Cycling, ISBN 9780810871755
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Definitionsmässigt är en prolog högst 8 km lång och de flesta "prologer" som körs är längre än så. Se Jeroen Heijmans och Bill Mallon, 2011, Historical Dictionary of Cycling, sid. 163 (ISBN 9780810871755) och UCI Cycling Regulations - part 2, Road races (01.11.2021 sid.58.
- ^ Reading L’Equipe på The Inner Ring.
- ^ Heijmans & Mallon (2011) sid. 169 och 228.
- ^ Del naranja al rojo, la historia del maillot de líder de la Vuelta på Volata.
- ^ Le Staistiques - Le Tour en chiffres, 2009, sid. 126.
- ^ Ian Jenner, Maglia nera, the Giro d'Italia's long forgotten jersey..., 26 januari 2016 på Rule 5 Cycling Coaching.
- ^ Maglia Nera: The Untold Story på De Marchi.
- ^ Heijmans & Mallon (2011) sid. 118.
- ^ Tour de France 1913 på ProCyclingStats.
- ^ What Happened to The Prologue? på The Inner Ring den 5 juli 2014.
- ^ Tour de France 1954 på BikeRaceInfo.
- ^ 1913 - 11th Tour de France - Stage 12: Geneva›Belfort(335km) på ProCyclingStats]
- ^ Alasdair Fotheringham, Vuelta a España 2020 start in Netherlands cancelled, CyclingNews 29 april 2020.
- ^ Alex Ballinger, Vuelta a España 2020 to open with team time trial and two road stages in Netherlands, CyclingWeekly 21 februari 2019.
- ^ Eddy Merckx - Grand tour leader jerseys på ProCyclingStats.
- ^ Most stage wins på ProCyclingStats.
- ^ Stage winners in all 3 GTs (samma år) på ProCyclingStats.
- ^ Thor Hushovd - Grand tour leader jerseys på ProCyclingStats.
- ^ Riis erkände 2007 att han tagit EPO, tillväxthormon och kortison när han vann Touren 1996 och ströks som vinnare, men återinfördes senare igen som officiell vinnare med tillägget att han varit dopad. Se artikeln om Bjarne Riis för detaljer.
- ^ Hushovd har i efterhand tilldelats segern i etapp 7 av Giro d'Italia 2007, då Alessandro Petacchi, som vann spurten före Hushovd, diskvalificerats i efterhand.
- ^ Most stage wins in grand tours: Denmark, Sweden, Norway på ProCyclingStats.
- ^ Number of stage wins in grand tours by nation på ProCyclingStats
- ^ Carlström var dock på sin andraplats 2'05" efter etappsegraren. Se 2006, 93rd Tour de France (2.PT) Stage 8»Saint-Méen-le-Grand›Lorient (181km) på ProCyclingStats. Tidsmässigt har Carlström kommit in på samma tid som vinnaren då fältet kommit samlat i mål (exempelvis på etapp 6 i samma lopp, då han blev 43:a över mållinjen).
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Tour de France - officiell webbplats
- Giro d'Italia - officiell webbplats
- Vuelta a España - officiell webbplats