Grundordföljd – Wikipedia

Grundordföljd är vilken ordning fraser kommer i en prototypisk huvudsats. Det rör sig alltså inte om egentlig ordföljd utan om vilken ordning satsdelarna subjekt (S), predikat (V) och objekt (O) kommer i. I allmänhet används termen verb i stället för predikat. De två vanligaste ordföljderna är SVO och SOV. Språk med grundordföljd med objektet före subjektet är mycket sällsynta.

Lista över grundordföljder[redigera | redigera wikitext]

Dessa är de sex grundordföljder som kan bildas som permutationer av S, O och V. Därutöver finns V2-ordföljd, i vilken det bara är specificerat att verbet ska komma på andra plats, medan förstaplatsen är vikt åt meningens tema, vilken satsdel det än råkar vara. Svenskan, liksom de flesta germanska språk, är ett V2-språk.

Exempel Andel Språkexempel
SOV Jag ett äpple äter Björnen vägen ser ≈ 47 % eskimåiska, georgiska, japanska, koreanska, latin, persiska, turkiska Kategori Kategori
SVO Jag äter ett äpple Björnen ser vägen ≈ 43 % engelska, franska, hausa, De flesta indoeuropeiska språken, mundang, swahili, svenska, thai Kategori Kategori
VSO Äter jag ett äpple Ser björnen vägen ≈ 5 % biblisk hebreiska, iriska, klassisk arabiska, kymriska, maori, tagalog, ökeltiska språk Kategori Kategori
VOS Äter ett äpple jag Ser vägen björnen ≈ 1,5 % malagassiska Kategori Kategori
OVS Ett äpple äter jag Vägen ser björnen ≈ 0,4 % apalai, barasano, hixkaryana, panare Kategori Kategori
OSV Ett äpple jag äter Vägen björnen ser ≈ 0,1 % cakchiquel, Coeur d’Alene, huave, kemak, nadeb, ngarinyin Kategori Kategori

[1][2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Introducing English Linguistics International Student Edition by Charles F. Meyer
  2. ^ Russell Tomlin, "Basic Word Order: Functional Principles", Croom Helm, London, 1986, page 22