Hartz IV – Wikipedia

Hartz IV är ett tyskt reformpaket infört av Gerhard Schröders rödgröna regering 2005. Reformpaket, som blivit hårt kritiserat, medförde bland annat förkortning av maxtiden i a-kassa, sänkta sociala stöd (motsvarande försörjningsstöd) samt allmänt ökade krav på de arbetslösa. Hartz IV är även den fjärde delen i ett större reformpaket, på tyska kallat Hartz-reformerna, vars implementering började med Hartz I och Hartz II den 1 januari 2003 och fortsatte med Hartz III den 1 januari 2004. Hartz-reformerna är uppkallade efter Peter Hartz, som ledde den kommitté som lanserade Hartz-konceptet.

Kommissionen[redigera | redigera wikitext]

Mot bakgrund av den höga och till synes permanenta arbetslösheten tillsattes den federala regeringen den 22 februari 2002 en kommitté med uppgift att komma med förslag om hur arbetsmarknadspolitiken skulle förbättras. Kommittén leddes av Peter Hartz, en personaldirektör på VW-koncernen och god vän med Gerhard Schröder, och blev därför känd som Hartz-kommittén.^[1] Kommittén formulerade 13 rekommendationer. Utifrån dessa rekommendationer utformades Hartz-reformerna som infördes stegvis från 1 januari 2003 till den 1 januari 2005.^[2] Tanken med Hartz IV, den sista delen i reformpaketet, var att de arbetslösa skulle få så bra hjälp som möjligt med att komma ut på arbetsmarknaden igen. Arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna slogs ihop för att den arbetslöse skulle slippa gå till det ena stället för att få pengar och det andra stället för att få hjälp med jobb. Förutom detta fanns dock flera kontroversiella punkter, inte minst att a-kassetiden förkortades till ett år för alla som inte fyllt femtio år. Därefter skulle långtidsarbetslösa få samma låga ersättning som de som aldrig arbetat.^[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

• 2002 tillsätts kommittén, under ledning av Peter Hartz.
• 2003 införs Hartz I och Hartz II den 1 januari.
• 2004 införs Hartz III den 1 januari. I delstatsvalen under hösten 2004 går de högerextrema partierna NDP och DVU starkt framåt. NDP får nio procent av rösterna i Sachsen och DVU fick drygt sex procent i Brandenburg. Det postkommunistiska PDS går också starkt framåt, 28 procent i Brandenburg och 23 procent i Sachsen. Valets stora förlorare blev Schröders socialdemokratiska SPD och det konservativa CDU. Valresultatet tolkas som ett resultat av Hartz-reformerna.^[3]
• 2005 införs Hartz IV den 1 januari.
• 2010 meddelar författningsdomstolen att Hartz IV är författningsvidrig på grund av alltför låga ersättningsnivåer och att den måste omarbetas innan årets slut om den skall fortsätta att gälla.^[1]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Hartz IV har debatterats livligt ända sedan reformpaketet infördes och kritiken har varit omfattande.^{[av vem?]} Målet att minska arbetslösheten har inte uppnåtts. Samtidigt som arbetslösheten har sjunkit från 5,2 miljoner till 3,6 miljoner har av dessa 1,6 miljoner enbart 9% gått från arbetslöshet till heltidssysselsättning.^[4] Däremot har en stor Hartz IV-industri uppstått, finansierat av de pengar som regeringen satsat på reformen.^[2] 2011 publicerade OECD en studie som visade att ojämlikheten ökat snabbare än i de flesta andra EU-länder sedan Hartz-reformerna infördes.^[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

• Lewis, Derek; Zitzlsperger Ulrike (2016) (på engelska). Historical dictionary of contemporary Germany. Historical dictionaries of Europe (2nd ed.). Lanham, Md.: Rowman & Littlefield. Libris 19960113. ISBN 9781442269569