Herman Lindqvist (författare) – Wikipedia

För andra personer med samma namn, se Herman Lindqvist (olika betydelser).
Herman Lindqvist
Herman Lindqvist under en kampanj för Barncancerfonden i Kungsträdgården, Stockholm i maj 2013.
Herman Lindqvist under en kampanj för Barncancerfonden i Kungsträdgården, Stockholm i maj 2013.
FöddBror Herman Lindqvist
1 april 1943 (81 år)
Sverige Bromma, Stockholm
YrkeFörfattare
Journalist
NationalitetSvensk
SpråkEngelska
Finska
Franska
Svenska
Tyska
GenrerBiografier
Historia
Noterbara verkHistorien om Sverige
Hermans historia
PriserSvenska Litteratursällskapet i Finland
H.M Konungens medalj
Kommendör av Finlands Lejons order
Make/makaCarin Nordman (1965–1977)
Birgitta Lindqvist (1979–2014)
Liliana Komorowska (2015–)
BarnTre barn[1]

Bror Herman Lindqvist, född 1 april 1943 i Bromma församling i Stockholm, är en svensk journalist, författare och populärhistoriker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Herman Lindqvist växte upp på Sveriges ambassad i Helsingfors där fadern Eric Lindqvist var pressattaché.[2] Han avlade studentexamen vid Nya svenska samskolan (Lönkan) i Helsingfors 1964, bedrev sedan studier vid Stockholms universitet och Göteborgs universitet, samt anställdes därefter på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1966–1967. Han var anställd på Aftonbladet 1967–1971 (korrespondent i Prag 1968, Paris 1969 och Beirut 1970), frilanskorrespondent i Hongkong för Expressen 1971–1973, anställd där från 1973 och deras korrespondent i Bangkok 1973–1976 samt i Kairo 1976–1978. Lindqvist anställdes på TV 1 1980, var TV:s Asienkorrespondent i Tokyo 1981–1984, Sveriges Radios korrespondent i Paris 1984–1989 och frilansade därefter för radio och tv i Madrid 1989–1991 samt har skrivit kåseriböcker om sin vistelse där.

Vid sekelskiftet 2000 uppmärksammades han genom sin populärhistoriska TV-serie Hermans historia (1991–2002), samt bokserien Historien om Sverige (1992–2006) som har sålt i stora upplagor. Under 1990-talet var Lindqvist kolumnist i Expressen, under 2000-talet i Aftonbladet och sedan 2018 i Svensk Damtidning.

Under åren 2005 - 2008 var Lindqvist, på hovets begäran, kronprinsessan Victorias privatlärare i historia.[källa behövs]

Lindqvist är uttalad rojalist och i hans texter står kungligheter och andra makthavare ofta i centrum.

Lindqvist har sommarpratat i Sveriges Radio sju gånger, senast 2009, samt i radio Vega i Helsingfors 2014.

2023 var han gäst i P1:s Söndagsintervjun där han bland annat berättade om sitt liv som utrikeskorrespondent under 26 krig och konflikter runt om i världen.[3]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Lindqvist har från akademiskt skolade historiker fått kritik för att en del av hans böcker innehåller faktafel och kontroversiella värderingar.[4] 2000 drogs hela förstaupplagan av Lindqvists bok Drömmar och verklighet in av hans dåvarande förlag Norstedts på grund av att han där, utan faktagrund och mot befintlig historisk forskning, pekade ut professor Karl-Gustaf Hildebrand som antisemit.[5][6] Efter korrigering utkom boken i ny version.

År 2012 stoppade Bonniers utgivningen av Lindqvists memoarer, Mitt i allt, sedan Dagens Nyheter-journalisten Henrik Arnstad anklagat Lindqvist för historieförfalskning då Lindqvist i memoarerna än en gång anklagat Hildebrand för antisemitism.[6] Lindqvist hävdade senare i ett e-brev till Dagens Nyheter att kontroversen berodde på en olycklig formulering och att han inte hade för avsikt att peka ut Hildebrand som nazist. Han meddelade även att formuleringen skulle tas bort.[7] Memoarerna utkom strax efteråt i korrigerad form.

I samband med att svenska prinsessan Estelles namn kungjordes 2012 gav Lindqvist ett negativt utlåtande om namnvalet. Kommentaren att namnet "låter som en nattklubbsdrottning", väckte skarpa reaktioner. Senare bad Lindqvist om ursäkt.[8]

Våren 2012 hamnade Lindqvist även i blåsväder efter att ha medverkat i en intervju för en högerextremistisk webbplats.[9]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Herman Lindqvist har tre barn i två upplösta äktenskap.[1] I första äktenskapet fick han en son och en dotter. I andra äktenskapet 1979–2015 med författaren Birgitta Lindqvist[10][11] föddes dottern Elin Lindqvist, som också är författare. Efter andra skilsmässan flyttade han till Warszawa med sin nya partner Liliana Komorowska som han gifte sig med 6 juni 2015.[12][13][14]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 2016 promoverades Lindqvist till politices hedersdoktor vid Åbo Akademi.

Lindqvist har tilldelats Konungens medalj i 8:e storleken samt är kommendör av Finlands Lejons Orden. Han har belönats flera gånger av Svenska Litteratursällskapet i Finland.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1969Tjeckoslovakien 1968 – den vackra drömmen
  • 1980Strax före deadline
  • 1983102 krogar i Fjärran Östern
  • 1984Japaner, japaner, japaner
  • 1988Gallfeber
  • 1989Rapporter från Mittens rike
  • 1989Revolution! Om Frankrikes blodiga år
  • 1989Om sakernas tillstånd i Paris 200 år efteråt (medförfattare)
  • 1989Vita drömmar
  • 1990¡Caramba! Säger dom aldrig
  • 1991Historien om Spanien
  • 1991Europa är vi allihopa
  • 1991Axel von Fersen – kvinnotjusare och herreman
  • 1992På landet i Paris eller Tillbaka till plöjorna
  • 1992Från islossning till kungarike[a]
  • 1993Christopher Columbus – var han riktigt klok?
  • 1993Fjärran han drumlar eller Så kan det gå när inte tagelskjortan är på
  • 1993En vandring genom den svenska historien
  • 1993Gustav Vasa och hans söner och döttrar[a]
  • 1994Brödrafolkens fel
  • 1994När Sverige blev stormakt[a]
  • 1995Storhet och fall[a]
  • 1996Med en gnutta fax
  • 1996Hermans historia – Kungar och drottningar, öden och äventyr i Sveriges förflutna
  • 1996Nyttan och nöjet[a]
  • 1997Herman i Frankrike
  • 1997Gustavs dagar[a]
  • 1998Axel von Fersen och hans kärlek till Marie Antoinette (medförfattare)
  • 1998Drottningholms slottsteater
  • 1998När riket sprängdes och Bernadotte blev kung[a]
  • 1999Den svenska skogens historia (medförfattare)
  • 1999Nu är det jul igen och igen och igen
  • 1999Ånga och dynamit[a]
  • 2000Drömmar och verklighet[a]
  • 2002Nya berättelser från TV-serien Hermans historia
  • 2002Tacka katten för det
  • 2002Historien om ostindiefararna
  • 2002Från istid till framtid[a]
  • 2003Krokodilen
  • 2004Napoleon
  • 2005Rubinen
  • 2006Carl XVI Gustaf – porträtt i tiden
  • 2006Mordet på Axel von Fersen
  • 2006Det hände i Storkyrkan
  • 2006Sveriges drottningar[a]
  • 2007Blå tummen med prinsessornas hopkok
  • 2007Vår dramatiska historia
  • 2008Madame de Pompadour – Intelligens, skönhet, makt
  • 2009Jean Bernadotte – Mannen vi valde
  • 2009Victoria – Drottning med tiden
  • 2010Bernadotte – Det började i Örebro (medförfattare)
  • 2010Kungligt och mänskligt – 200 år med ätten Bernadotte i Sverige
  • 2010Kungliga frierier
  • 2011Ludvig XIV – Solkungen
  • 2012Mitt i allt (memoarer)
  • 2013När Finland var Sverige
  • 2014Erik XIV – Prakt, drömmar, mörker
  • 2015Våra kolonier – De vi hade och de som aldrig blev av
  • 2016De vilda Vasarna – En våldsam historia
  • 2017Mannerheim – Marsken, masken, myten
  • 2018Bernadotte – För Sverige hela tiden
  • 2019Sverige-Polen – Tusen år av kärlek och krig
  • 2020Historien om Sverige : från istid till framtid - så blev de första 14000 åren (reviderad utgåva)[a]
  • 2021Erik - Nordens härskare och sjörövarkung
  • 2022Oscar II – Den Konungsligaste Av Alla Kungar

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l] Del i bokserien "Historien om Sverige".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Herman Lindqvist om samvete och kärlek. Expressen, Karin Söbring 2014-09-21. Läst 2015-02-02.
  2. ^ "Mitt i allt" från Stockholms stadsbibliotek
  3. ^ ”Herman Lindqvist – har lagt världspussel och skrivit historia”. Sveriges Radio. 22 januari 2023. https://sverigesradio.se/avsnitt/herman-lindqvist-har-lagt-varldspussel-och-skrivit-historia-sondagsintervjun. Läst 22 januari 2023. 
  4. ^ Peter Englund. ”Herman snubblar”. https://peterenglundsnyawebb.wordpress.com/2015/09/03/herman-snubblar/. Läst 25 juni 2016. 
  5. ^ Tobias Brandell/SvD. ”Faktafel stoppar Lindqvists bok”. http://www.svd.se/kultur/faktafel-stoppar-lindqvists-bok_7419702.svd. Läst 14 augusti 2012. 
  6. ^ [a b] Henrik Arnstad/DN. ”Herman Lindqvist fortsätter förfölja antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand”. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/henrik-arnstad-herman-lindqvist-fortsatter-forfolja-antinazisten-karl-gustaf-hildebrand/. Läst 14 augusti 2012. 
  7. ^ Karl Dalén/DN. ”Herman Lindqvist: Jag har inte anklagat Hildebrand för att vara nazist”. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herman-lindqvist-jag-har-inte-anklagat-hildebrand-for-att-vara-nazist. Läst 14 augusti 2012. 
  8. ^ Nordén, Sebastian (20 september 2012). ”Så reagerade Victoria på Hermans sågning”. MSN Nöje. Arkiverad från originalet den 4 januari 2013. https://archive.is/20130104113541/http://noje.se.msn.com/nyheter/s%C3%A5-reagerade-victoria-p%C3%A5-hermans-s%C3%A5gning. 
  9. ^ osignerad artikel/DN. ”Herman Lindqvist medverkade på extremistsajt”. http://www.dn.se/kultur-noje/herman-lindqvist-medverkade-pa-extremistsajt. Läst 14 augusti 2012. 
  10. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1985. Norstedts. 1984. sid. 686. ISBN 91-1-843222-0 
  11. ^ ”Herman Lindqvist separerar”. Göteborgs-Posten. 19 februari 2014. Arkiverad från originalet den 2 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150202133559/http://www.gp.se/tt/ttnoje/1.2285406-herman-lindqvist-separerar. Läst 7 augusti 2014. 
  12. ^ [Liliana Komorowska ”Grattis ...”]. Liliana Komorowska. Läst 6 juni 2014. 
  13. ^ ”Herman Lindqvist om samvete och kärlek”. http://www.expressen.se/nyheter/herman-lindqvist-om-samvete-och-karlek/. Läst 06062015. 
  14. ^ Herman Lindqvists dyra skilsmässa. Expressen, Fredrik Hansson, 2014-08-10. Läst 2015-02-02.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hasselrot, Astrid (1987). Skål och tack!: en bok om hur vi slutade dricka för mycket : intervjuer. Stockholm: Prisma. sid. 115-134. Libris 7407445. ISBN 91-518-2062-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]