Inredning – Wikipedia

Inredning är en form av interiörkonst, där en inredningsarkitekt eller interiördesigner använder sig av diverse möbler, färg, prylar och andra föremål för att dekorera och möblera ett bostadsrum eller annan interiör (av franska intérieur).^[1]

I offentliga lokaler sätts det andra krav på inredningsdetaljer av till exempel tillgängligheten vid lokalvård. I en inredning ingår förutom möbler bland annat tapeter, tyger och belysning. Även fordon som bilar och bussar har inredningar som består av väggbeklädnad och stolar. Även båtar, fartyg och flygplan har inredning. Samtliga inredningar har sin särprägel och funktion för att fungera optimalt i sin miljö. Även materialet på olika föremål i bostaden eller lokalen, som olika träslag och olika metaller som kan användas som bord eller lampor.

Inredning finns i massor av olika typer av stilar, så kallade inredningsstilar. Några exempel på populära inredningsstilar är lantligt, bohemiskt och modern inredning.^[2]

Möblering[redigera | redigera wikitext]

Möblering, det vill säga sättet att placera möbler i ett rum, regleras i hög grad av traditionella mönster. Särskilt tydligt är detta i äldre hem på landsbygden, där enhetligheten i bostädernas planlösning medförde en lika påtaglig likhet i möbleringen. Vissa möbler – särskilt kistor – stod endast i förrådsutrymmen.

I ”stugan”, vardagsrummet, fanns under århundraden regelbundet eldstaden i det inre hörnet. Diagonalt mot härden placerades bordet med sina bänkar, medan sängen stod vid samma yttervägg som härden. Detta ”diagonala möbleringsschema” ersattes särskilt i östra Sverige (Småland – Uppland) av ett ”symmetriskt schema” med ett bord under gavelväggens fönster och en säng i vardera gavelhörnet. Alla möbler var uppradade längs väggarna.

Dessa ordningar försvann även på landsbygden under 1800-talets lopp i samband bland annat med att nya hustyper med särskilt kök och ”finrum” slog igenom. I rum där man inte sov – sal, förmak och så vidare – infördes högreståndsseden att ha ett bord mitt i rummet, vilket sedan kom att inverka på övriga möbler så de kom att lämna väggarna.

I nutid är bland annat möbelfirmornas sätt att presentera sina ”möbelgrupper” en inte oväsentlig standardiseringsfaktor för möbleringens utformning. ^[3]

Stilar[redigera | redigera wikitext]

Art Deco[redigera | redigera wikitext]

Art Deco-stilen uppstod i Europa under de första åren av 1900-talet, i samband med att jugendstilen.^[4]^[5] Termen Art Deco hämtades från Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes, en världsutställning som hölls i Paris 1925.^[6] Art Deco övergav många traditionella klassiska influenser till förmån för mer strömlinjeformade geometriska former och metallfärger. När det gäller färgscheman dominerade gult, kadmiumrött, juvelfärger som lila och jadegrönt heminredningen.^[7] Art Deco-stilen påverkade alla designområden, särskilt inredningsdesign, eftersom det var den första inredningsstilen som använde ny teknik och nya material.^[8]

Modern konst[redigera | redigera wikitext]

Modern design växte fram ur dekorativ konst, främst Art Deco, i början av 1900-talet.^[9] En av de första att introducera denna stil var Frank Lloyd Wright, som inte blev särskilt populär förrän huset Fallingwater stod färdigt på 1930-talet.^[10]^[11] Modern konst nådde sin höjdpunkt under 1950- och 60-talen, vilket är anledningen till att designers och inredare idag kan referera till modern design som "mid-century modern".^[12]

Arabiska material[redigera | redigera wikitext]

"Majlis-målning", även kallad nagash-målning, är dekorationen av majlis, eller främre salongen i traditionella arabiska hus, i Asir-provinsen i Saudiarabien och angränsande delar av Jemen. Dessa väggmålningar, arabesker, är en form av väggmålningar eller fresker som visar olika geometriska mönster i klara färger. "På arabiska kallas väggmålningar för 'nagash' och var en kvinnas stolthet i sitt hem". Väggmålningarna var en kvinnas stolthet i sitt hem.^[13]