Janne Schaffer – Wikipedia

Janne Schaffer
Janne Schaffer i maj 2015.
FödelsenamnJan Erik Tage Schaffer
Född24 september 1945 (78 år)
Sankt Görans församling, Stockholm, Sverige
BakgrundSverige Sverige
GenrerPop, rock, reggae, schlager, jazz, blues, funk, progressiv rock, klassisk musik, syntpop
RollLåtskrivare, musiker, musikproducent
InstrumentGitarr
ArtistsamarbetenAbba, Bob Marley, Toto, Mads Vinding Group, Cornelis Vreeswijk, Ted Gärdestad, Johnny Nash, Barbro Hörberg, Björn J:son Lindh, Gunnar Wiklund, Björn Skifs, The Keiser Twins, Robert Broberg, Ola Melander, Lisa Nilsson, Andy Votel, Helen Sjöholm, Arne Domnérus, Gabor Szabo, E-Type, Brenda Russel, Leif Strand, Andreas Vollenweider, Gary Boyle, Lee Hazlewood, Anni-Frid Lyngstad, Stefan Nordlander, Jonathan Bäckström m.fl.
Relaterade artisterSvenska Löd AB!, Hörselmat, Dynamite Brass, Electric Banana Band, Harlequin, Mads Vinding Group, Opus III, Ralph Lundsten and the Andromeda All Stars
Janne Schaffer spelar med Electric Banana BandSommarkrysset 2008.

Jan Erik Tage "Janne" Schaffer, född 24 september 1945 i Sankt Görans församling, Stockholm,[1] är en svensk gitarrist och kompositör. Han är en av Sveriges mest ansedda elgitarrister. Han uppträder såväl som solist som gitarrist åt andra artister, både på scen och som studiomusiker, och förekommer på cirka 5000 inspelningar. Han har under sin karriär hunnit med uppdrag för bland andra Abba, Toto och Bob Marley samt för en uppsjö av svenska artister, bland andra Björn J:son Lindh och Ted Gärdestad, och har dessutom haft en betydande solokarriär.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Schaffer är son till Tage Schaffer (1908-1980) och pianopedagogen Berit Fåhraeus (1912-1990) och uppvuxen i Blackeberg i Stockholm. Han försökte sig på piano under skoltiden, men nådde ingen framgång. Det var först när han bytte till gitarr som han på allvar började utvecklas musikaliskt. Sin första gitarr tillverkade han i träslöjden i skolan. Det första bandet bildade han redan under skoltiden med kamrater från Blackeberg. Han var tillsammans med bland andra Ted Åström medlem i The Sleepstones och senare Attractions. Han spelade under 1960-talet även med artister som Gunnar Wiklund och Björn Skifs. Det ledde till arbete med än större artister, och han förekom som gitarrist på såväl Ted Gärdestads som Abbas skivor.[3]

1973 påbörjade han sin solokarriär och även samarbetet med Björn J:son Lindh, ett samarbete som fortgick ända till den sistnämndes död i december 2013. Schaffer har varit medlem i flera grupper, såsom Hörselmat som han startade 1973 tillsammans med J:son Lindh. Han har även varit med i grupperna Grapes of Wrath, Pop Workshop, Dynamite Brass, Opus III, Svenska Löd AB!, Baltik, Ablution, Mads Vinding Group, Midnattsensemblen Paramount, Ralph Lundsten And The Andromeda All Stars och Harlequin.[4] 1980 bildade Schaffer Electric Banana Band tillsammans med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, där han komponerade melodier till Åbergs texter. Gruppen rönte enorma framgångar med låtar som "Banankontakt", "Olyckans sång" och "Zwampen".[5] Många av gruppens låtar handlar om miljö och natur. Schaffer har haft ett engagemang i miljöfrågor sedan 1960-talet, då han skrev en uppsats om Rachel Carsons bok Tyst vår.[6] Han har också medverkat som sig själv i en reklamfilm för Gevalia 2010.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Uppträdande[redigera | redigera wikitext]

Janne Schaffer är liksom en del andra gitarrister (Angus Young till exempel) känd för att uttrycka sig genom att grimasera när han spelar. I Schaffers fall sker detta genom att han rör tungan på ett karakteristiskt sätt.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Den elgitarr som Schaffer primärt använt sedan 30 år tillbaka, till exempel i sina framträdande med kultgruppen Electric Banana band, är en röd Larrivée med EMG single coil pickuper. Gitarren blev stulen i maj 2018 men återfanns i januari 2020.[12] En annan berömd gitarr ur Janne Schaffers samling är en Gibson Les Paul från 1959 som bland annat kan höras på den första soloplattan. I förstärkarväg är det Peavey som används mest.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]


Prog, fusion och jazz-projekt[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]