Jenny Andreasson – Wikipedia

Jenny Andreasson
Jenny Andreasson på Dramaten i september 2014.
Jenny Andreasson på Dramaten i september 2014.
Född28 juli 1973
Sollentuna, Stockholms län, Sverige
År som aktiv2005–

Jenny Andreasson, född 28 juli 1973 i Sollentuna, är en svensk regissör och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Andreasson utbildade sig vid Dramatiska Institutet 1998–2002. Hon var konstnärlig ledare för Spetsprojektet 2006–2010 där hon regisserade bland annat Alfhild Agrells Räddad, Stina Aronsons Syskonbädd och Ulla Isakssons Nära livet [1]. Därutöver har hon samarbetat med dramatikern Mirja Unge och har regisserat hennes pjäser Var är alla på Riks drama samt Klaras resa och Mariella på Göteborgs Stadsteater [2].

Andreasson var anställd på Dramaten som regissör mellan åren 2010 och 2020.[3] År 2010 regisserade hon föreställningen Slott i Sverige av Françoise Sagan.[4] År 2011 regisserade hon En egen ö av Laura Ruohonen och Tjuvar av Dea Loher. År 2012 regisserade hon Chéri av Colette och 2013 De oskyldiga av Lillian Hellman.[5] År 2014 gjorde hon Minna Canths Sylvi på Göteborgs Stadsteater. Senare samma år samarbetade hon återigen med Unge och regisserade hennes pjäs Johanna[6] på Dramaten. År 2017 regisserade hon Ensam av Alhild Agrell[7] och 2020 Vakten vid Rhen av Lillian Hellman, båda på Dramaten.

2022 debuterade Andreasson som författare med romanen Teatern på Norstedts förlag.

Teaterregi[redigera | redigera wikitext]

År Pjäs Författare Scen
2001 Eldansikte
Feuergesicht		 Marius von Mayenburg
Översättning Ulf Peter Hallberg		 Helsingborgs stadsteater
2005 Var är alla Mirja Unge Riks drama
2007 En måste ju leva Jonathan Lehtonen Angereds teater
Räddad Alfhild Agrell Östgötateatern, Riksteatern
2008 Syskonbädd Stina Aronson Östgötateatern, Riksteatern, Länsteatern i Örebro
2009 Nära livet Ulla Isaksson Östgötateatern, Riksteatern, Länsteatern i Örebro
2010 Slott i Sverige
Château en Suède		 Françoise Sagan Dramaten
Klaras resa Mirja Unge Göteborgs Stadsteater
2011 En egen ö
Saari kaukana täältä		 Laura Ruohonen Dramaten
Tjuvar
Diebe		 Dea Loher Dramaten
2012 Chéri Colette Dramaten
2013 De oskyldiga
The children's hour		 Lillian Hellman Dramaten
2014 Sylvi Minna Canth Göteborgs Stadsteater
Johanna Mirja Unge Dramaten
2017 Ensam
Alfhild Agrell Dramaten
2020 Vakten vid Rhen
Watch on the Rhine		 Lillian Hellman
Översättning Klas Östergren		 Dramaten

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 2022 - Teatern, Norstedts förlag[8]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Möt regissören Jenny Andreasson - Teaterprogrammet”. sverigesradio.se. (Sveriges Radio). https://sverigesradio.se/avsnitt/707873. Läst 22 november 2021. 
  2. ^ ”Klaras resa”. Göteborgs Stadsteater. https://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2010-2011/klaras-resa/. Läst 22 november 2021. 
  3. ^ ”Arkivet Rollboken - Dramaten”. old.dramaten.se. https://old.dramaten.se/medverkande/rollboken/Person/6071. Läst 22 november 2021. 
  4. ^ ””Slott i Sverige” på Dramaten, Stockholm”. Dagens Nyheter. 1 februari 2010. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/slott-i-sverige-pa-dramaten-stockholm/. Läst 22 november 2021. 
  5. ^ ”Plågsamt bra pennalism”. DN.SE. 7 september 2013. https://www.dn.se/arkiv/kultur/plagsamt-bra-pennalism/. Läst 22 november 2021. 
  6. ^ Spindler, Ylva Lagercrantz (5 december 2014). ”Nypolitisk teater utan plakat”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/nypolitisk-teater-utan-plakat. Läst 22 november 2021. 
  7. ^ Ring, Lars (3 september 2017). ”Alfhild Agrell allt annat än museal”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/alfhild-agrell-allt-annat-an-museal. Läst 22 november 2021. 
  8. ^ ”Teatern”. www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/bocker/201124-teatern. Läst 22 november 2021. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jenny_Andreasson&oldid=54435958”