Jo Benkow – Wikipedia

Jo Benkow
Född15 augusti 1924[1]
Trondheim, Norge
Död18 maj 2013[2] (88 år)
Oslo
BegravdHelsfyrs gravlund[3]
Medborgare iNorge
SysselsättningPolitiker, butiksinnehavare, fotograf, författare
Befattning
Suppleant till Stortinget
Stortingets mandatperiod 1961–1965, Akershus (1961–1965)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1965–1969, Akershus (1965–1969)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1969–1973, Akershus (1969–1973)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1973–1977, Akershus (1973–1977)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1977–1981, Akershus (1977–1981)[4]
Partiledare, Høyre (1980–1984)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1981–1985, Akershus (1981–1985)[4]
Nordiska rådets president (1983–1983)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1985–1989, Akershus (1985–1989)[4]
Stortingspresident (1985–1993)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1989–1993, Akershus (1989–1993)[4]
Politiskt parti
Høyre[5]
MakaAnnelise Høegh
(g. 1985–2013)
FöräldrarIvan Benkow
Utmärkelser
Deltagermedaljen (1945)
Bokhandlarpriset (1985)
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1990)
Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden (1996)
Kommendör av Sankt Olavs orden (1998)
Redigera Wikidata
Jo Benkow.

Jo Benkow, född Josef Elias Benkowitz 15 augusti 1924 i Trondheim, död 18 maj 2013 i Oslo, var en norsk politiker för Høyre och stortingspresident. Han var stortingsrepresentant för Akershus (Høyre; 196593), ordförande i Høyre (198084), ordförande i Høyres stortingsgrupp (198185) och stortingspresident (198593).

Familjen flyttade i hans barndom till Stabekk i Bærum i Norge, där han växte upp. 1942 flydde han först till Sverige och sedan vidare till Storbritannien för att undgå nazisternas judeförföljelser. Vidare åkte han till Little Norway i Kanada och utbildade sig till jaktpilot.

Efter att ha återvänt till Norge efter kriget slut arbetade han som fotograf, ett yrke som hans far och farfar också haft. Han har behållit ett starkt intresse för fotografi, och blir regelbundet inbjuden att öppna fotoutställningar och som hedersgäst på andra begivenheter inom fotobranschen.

Han skrev också några böcker, bland annat Fra synagogen til Løvebakken (1985), Olav - menneske og monark (1991) och Hundre år med konge og folk (1998).

Efter sin sista period i Stortinget var Benkow en eftertraktad föredragshållare i många sammanhang, speciellt sådana som berör Mellanöstern och antisemitism.

År 1999 blev han medlem av styrelsen för Treffpunkt, en nättidning för äldre, som etablerades av NRK-veteranen Per Øyvind Heradstveit.

Det väckte uppmärksamhet då han angrep förre statsministern och partikollegan Kåre Willoch för att vara "den mest partiska personen i landet" i samband med Willochs engagemang för det palestinska folket.[6]

Benkow har varit president i Den internationella Helsingforsfederationen, och i Sakharovs Frihetsfond.

  • Fra synagogen til Løvebakken (1985); From Synagogue to Parliament
  • Folkevalgt (1988); Elected by the People
  • Haakon, Maud og Olav. Et minnealbum i tekst og bilder (1989); Haakon, Maud and Olav. A Memorial Album of Text and Images
  • Hundre år med konge og folk (1990); A Hundred Years with King and Nation
  • Olav – menneske og monark (1991); Olav – Man and Monarch
  • Det ellevte bud (1994, with afterword by Elie Wiesel); The Eleventh Commandment

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ läs online, www.strindahistorielag.no .[källa från Wikidata]
  2. ^ Jo Benkow er død (på norskt bokmål), Nettavisen, 18 maj 2013, läs online, läst: 29 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Jo(seph) Elias Benkow, Slekt og Datas Gravminnebase (på norskt bokmål), läs online, läst: 3 september 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i] läs online, www.stortinget.no .[källa från Wikidata]
  5. ^ Jo Benkow, Fra synagogen til Løvebakken (på norskt bokmål), Gyldendal Norsk Forlag, 1985, s. 230, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Artikel i Aftenposten, maj 2004 Arkiverad 23 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. om Norsk flyktningeråd och Kåre Willochs besök i Israel och de palestinska områdena.