John Gross Barnard – Wikipedia

John Gross Barnard, född 19 maj 1815 i Sheffield, Massachusetts, död 14 maj 1882 i Detroit, var en nordamerikansk ingenjörofficer.

Han genomgick krigsskolan i West Point och tjänstgjorde 1833-51 såsom fortifikationsofficer vid havskustbefästningar (Pensacola, New Orleans samt i Mexiko). 1850-51 förestod han en topografisk expedition till Tehuantepec-näset, var 1855-56 guvernör för krigsskolan i West Point och 1856-61 uppsyningsman över befästningsverken omkring New York samt befordrades till major vid kåren 1858.

Under inbördeskriget ledde Barnard befästandet av Washington (1861 och 1862-64) samt var chef för ingenjörkåren först vid Potomac-armén (1861-62) och från 1864 vid samtliga arméer i fält. Han utnämndes 1865 till generalmajor vid frivilliga armén och efter fredsslutet till chef för ingenjörkåren. Han erhöll avsked 1881 och dog i Detroit 1882. Barnard var en framstående militärvetenskapsman och utmärkt matematiker.

Bland Barnards skrifter kan nämnas: Survey of the Isthmus of Tehuantepec (1852), Notes on Sea-Coast Defence (1861), Reports of the Engineer and Artillery Operations of the Army of the Potomac (1863, tillsammans med general Barry) och Problems of Rotary Motion (1872).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Barnard, John Gross, 1904–1926.