Juan Manuel Santos – Wikipedia

 Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2016-10)
Motivering: Information om hans tid som president saknas.
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Juan Manuel Santos Mottagare av Nobels fredspris 2016

Juan Manuel Santos, 2013
Tid i befattningen
7 augusti 2010–7 augusti 2018
Vicepresident Angelino Garzón
Företrädare Álvaro Uribe
Efterträdare Iván Duque
Tid i befattningen
19 juli 2006–18 maj 2009
President Álvaro Uribe
Företrädare Camilo Ospina Bernal
Efterträdare Freddy Padilla de León
Tid i befattningen
7 augusti 2000–7 augusti 2002
President Andrés Pastrana
Företrädare Juan Camilo Restrepo
Efterträdare Roberto Junguito Bonnet
Född Juan Manuel Santos Calderón
10 augusti 1951 (72 år)
Bogotá, Colombia
Politiskt parti Social Party of National Unity
Alma mater University of Kansas
London School of Economics
Harvard University
Fletcher School of Law and Diplomacy
Yrke Ekonom
Maka María Clemencia Rodríguez
Namnteckning Juan Manuel Santoss namnteckning

Juan Manuel Santos Calderón, född 10 augusti 1951 i Bogotá, var Colombias president 7 augusti 2010 till 7 augusti 2018.[1] Han representerade det liberal-konservativa Partido Social de Unidad Nacional.[2] Han har en Master of Economics från såväl London School of Economics som en Master of Public Administration från Harvard University. Santos erhöll Nobels fredspris 2016.[3]

Santos som försvarsminister[redigera | redigera wikitext]

Demokratisk säkerhetspolitik[redigera | redigera wikitext]

Santos är en av de viktigaste strategerna bakom "den demokratiska säkerhetspolitiken", ett militärt och civilt projekt som syftar till att göra Colombia till ett säkrare land, fritt från gerillor, paramilitärer och narkotikakarteller.[4] Under Santos tid som försvarsminister har vissa områden i Colombia blivit säkrare, framförallt i den centrala och norra delen av landet. Farc-gerillan har även försvagats under Santos. Farc beräknades ha drygt 16000 medlemmar 2002. 2009 beräknas siffran vara 11000.[5][6] Den demokratiska säkerhetspolitikens implementerande anses vara orsaken till Santos popularitet i breda folklager.[7]

Kritik mot den demokratiska säkerhetspolitiken[redigera | redigera wikitext]

Kritiker menar att Colombia har offrat medborgarnas fri- och rättigheter i jakten på ökad säkerhet.[8] Den skarpaste kritiken kommer från människorättsorganisationer, som bland annat menar att den colombianska regeringen fängslar kritiker och fabricerar bevis mot dem.[9] Människorättsorganisationen Human Rights First skriver i en rapport att Colombia har minst ett femtiotal "politiska fångar" som sitter fängslade utan rättegång.[9] I november 2008 fängslades människorättsaktivisten Carmelo Agámez, som länge kritiserat regeringen för samarbete med paramilitärer. Han anklagades för att samarbeta med samma paramilitära grupper han riktade kritik mot.[10] Colombianska och nordamerikanska människorättsorganisationer skriver att motiven bakom fängslandet av Agámez och liknande fall är att tysta "dissidenters kritiska röster"."[11] Den 4 november 2009 handlades Agámez fall, efter att utredningen pågått sedan förvisning till terroristenhetens utredare skett i april. Agámez överklagade beslutet, och ett nytt beslut väntas fattas om åtal genom vice statsåklagarämbetet[12] Enligt den colombianska staten har processen präglats av transparens, och Agámez anklagas för brott mot artikel 340 i den colombianska brottsbalken samt häktningslagens 65:e artikel.[12] Men enligt Human Rights First har fängslandet präglats av "en rad oegentligheter" och organisationen ifrågasätter att han blev fängslad "ett helt år utan rättegång".[9] Den colombianska regeringen förnekar att landet har politiska fångar.[12]

Falsos positivos[redigera | redigera wikitext]

År 2008, under Santos tid som försvarsminister, briserade den så kallade Falsos positivos-skandalen (Escándalo de los falsos positivos) i Colombia, där det avslöjades att den colombianska armén dödat mer än 3700 oskyldiga,[13] iklätt dem gerillauniform, och presenterat de döda kropparna som "segrar" i kriget mot Farc- och ELN-gerillorna.[14] Majoriteten av de som mördats har varit fattiga pojkar och flickor i tonåren, som medvetet valts ut av armén på grund av deras "låga sociala status".[15][16][17] Santos införde som försvarsminister ett bonussystem, där soldater i Colombias armé får pengar och förmåner för dödade gerillasoldater.[18] Enligt Human Rights Watch har mördandet under en längre tid varit "systematiskt".[14] Santos har blivit kraftigt kritiserad för skandalen.[16] Kritiker har även påpekat att de utomrättsliga avrättningarna av oskyldiga har fortsatt efter skandalens avslöjande, mellan januari och november 2009 skedde minst sju utomrättsliga avrättningar av civilister, och två stycken godtyckliga arresteringar.[19] Santos skapade kontrovers när han i april 2010 sade att det inte skett några avrättningar sedan 2008.[19] Ledande intellektuella i Latinamerika menar att Falsos Positivos är ett uttryck för en så kallad estetisering av Colombias inrikeskonflikt, vilket betyder att statistisk har blivit viktigare för styrande politiker än långsiktigt och hållbart arbete för fred.[20]

Konflikt med Ecuador och Rafael Correa[redigera | redigera wikitext]

I mars 2008 beordrade Santos en attack mot ett av Farc-gerillans läger på ecuadorianskt territorium. I attacken dödades Farc-gerillans andraman Raul Reyes, sexton gerillamedlemmar och två mexikanska journalister.[21] Attacken ledde omedelbart till en diplomatisk kris mellan Ecuador och Colombia. Ecuador bröt omedelbart alla diplomatiska förbindelser med Colombia, och presidenten Rafael Correa skickade trupper till gränsområdet mellan de båda länderna.[22] Santos och Álvaro Uribe försvarar attacken och menar att det inte borde tolkas som en attack mot Ecuador.[23] Rafael Correa, å andra sidan, ansåg att attacken borde ses som ett medvetet angrepp mot landet. Delstatsdomstolen i provinsen Sucumbíos utfärdade i april 2010 en häktningsorder mot Santos, vilket betydde att Santos inte kunde besöka Ecuador utan att bli arresterad.[24] Santos sade att Colombia kunde tänka sig att upprepa en liknande attack vid behov.[25] President Correa svarade i juni 2010 med att varna Santos för att Ecuador var redo för ett angrepp: "[V]i har alltid sagt att vi respekterar det colombianska folket [...] men om det som hände i mars 2008 upprepas, kommer en omedelbar militär respons".[26][27] Santos sade sig ha beslagtagit dokument från Reyes dator som visade att Farc finansierat Correas presidentvalskampanj 2006.[28] Colombia lämnade den till Interpol, som sade att innehållet var autentiskt.[29] Interpol sade också att datorns innehåll inte förändrats under sin handläggning av de colombianska myndigheterna.[30] Ecuador bad om att få undersöka datorn, men Colombia har hittills vägrat att lämna över den.[31] I juni 2010 erkände ledande personer inom Colombias säkerhetstjänst att Santos och Uribe under flera år godkänt avlyssning av Rafael Correa.[32]

Santos som presidentvalskandidat[redigera | redigera wikitext]

Santos gick till val med löften om att fortsätta den demokratiska säkerhetspolitiken.[33] Santos vann den första omgången av det colombianska presidentvalet 2010 med 46% av rösterna, och i den andra omgången med närmare 70 procent.[34] Enbart 40 procent av de röstberättigade colombianerna röstade i den andra valomgången.[35] Vissa valobservatörer anklagade Santos för att köpa röster, framförallt på landsbygden.[36] Den oberoende organisationen Global Exchange rapporterade om att regeringens stödprogram till fattiga - Familias en Acción - använts av staten för att köpa röster till Santos och hans lokala kandidater.[37] Presidentvalskandidaterna Gustavo Petro och Antanas Mockus anklagade Santos för att ha nära politiska och ekonomiska band med de logistikfirmor som ansvarade för säkerheten under valet.[38][39][40]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Den 7 oktober 2016 meddelade den norska nobelkommittén att Juan Manuel Santos tilldelats Nobels fredspris 2016.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [https://www.britannica.com/biography/Juan-Manuel-Santos ”Juan Manuel Santos president of Colombia”]. https://www.britannica.com/biography/Juan-Manuel-Santos. Läst 1 januari 2019. 
  2. ^ ”Ex ministro de Defensa de Uribe presenta candidatura presidencial” (på spanska). expansion.mx. 27 februari 2010. http://expansion.mx/mundo/2010/02/27/ex-ministro-de-defensa-de-uribe-presenta-candidatura-presidencial. 
  3. ^ ”Juan Manuel Santos får Nobels fredspris”. Expressens hemsida. Expressen. 7 oktober 2016. http://www.expressen.se/nyheter/juan-manuel-santos-far-nobels-fredspris/. Läst 7 oktober 2016. 
  4. ^ ”The uribe administration's democratic secutity and defense policy” (på engelska) ( PDF). presidencia.gov.co. Arkiverad från originalet den 15 september 2005. https://web.archive.org/web/20050915132004/http://www.presidencia.gov.co/sne/visita_bush/documentos/security.pdf. 
  5. ^ ”Commentary: FARC fighting two wars” (på engelska). Reuter. 9 september 2008. http://www.reuters.com/article/columns-commentary-colombia-valencia-dc-idUSDIS95174420080909. 
  6. ^ ”Colombias Farc-gerilla på framfart igen”. Sveriges radio. 16 juni 2009. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2906187. 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120211035402/http://www.businessweek.com/news/2010-03-14/colombians-vote-for-new-congress-in-gauge-of-support-for-santos.html. Läst 17 juni 2010. 
  8. ^ ”Grönt stjärnskott kan överraska i Colombia”. Dagens Nyheter. 19 juni 2010. http://www.dn.se/nyheter/varlden/gront-stjarnskott-kan-overraska-i-colombia/. 
  9. ^ [a b c] ”Carmelo Agamez” (på engelska). humanrightsfirst.org. Arkiverad från originalet den 5 november 2010. https://web.archive.org/web/20101105075843/http://www.humanrightsfirst.org/defenders/hrd_page.aspx?item=78. 
  10. ^ ”Political prisoner in Colombia: Carmelo Agámez” (på engelska). Radio Netherlands Worldwide. https://www.rnw.org/archive/political-prisoner-colombia-carmelo-agamez. 
  11. ^ ”Colombian activist waits in prison limbo” (på engelska). Los Angeles Times. 2 april 2009. http://articles.latimes.com/2009/apr/02/world/fg-colombia-leftist2. 
  12. ^ [a b c] ”Report from the Colombian state regarding the situation of Carmelo Agamez” (på engelska) ( PDF). Ministerio de Relaciones Exteriores República de Colombia. Arkiverad från originalet den 17 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110717141657/http://sites.rnw.nl/pdf/carmeloagamezenglish26041.pdf. 
  13. ^ ”Over 3,700 extrajudicial killings under Uribe” (på engelska). Colombia Reports. 24 maj 2010. http://colombiareports.com/over-3500-extrajudicial-killings-in-colombia-2002-2009. 
  14. ^ [a b] ”Hopp om fred i Colombia”. Dagens Nyheter. 26 mars 2009. http://www.dn.se/nyheter/varlden/hopp-om-fred-i-colombia/. 
  15. ^ ”Militärer i "falsos positivos"-skandal frisläppta”. latinamerika.nu. 19 januari 2010. http://www.latinamerika.nu/militarer-i-falsos-positivos-skandalen-frislappta. 
  16. ^ [a b] ”Más de dos mil colombianos habían sido asesinados en falsos positivos, según informe de la Fiscalía” (på spanska). El Tiempo. 17 oktober 2009. http://www.eltiempo.com/archivo/documento/CMS-6378648. 
  17. ^ ”Falsos positivos: ¿cosas del pasado?” (på spanska). El Espectador. 26 april 2009. http://www.elespectador.com/articulo138003-falsos-positivos-cosas-del-pasado. 
  18. ^ ”Vinnaren har förberett sig i 25 år”. sydsvenskan. 22 juni 2010. http://www.sydsvenskan.se/2010-06-22/vinnaren-har-forberett-sig-i-25-ar. 
  19. ^ [a b] ”Resultados por: Cinep santos falsos positivos no han dejado problema” (på spanska). semana.com. 25 mars 2010. http://www.semana.com/buscador?query=cinep%20santos%20falsos%20positivos%20no%20han%20dejado%20problema. 
  20. ^ Magnus Linton, Cocaina, s. 101ff. Ordfront förlag (2010)
  21. ^ ”Colombian attack on FARC in Ecuador” (på engelska). therealnews.com. 6 mars 2008. http://therealnews.com/t2/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=74&jumival=1096#newsletter1. 
  22. ^ ”Venezuela, Ecuador send troops to Colombia border” (på engelska). Reuters. 2 mars 2008. http://www.reuters.com/article/idUSN02283292. 
  23. ^ ”Colombian president defends raid” (på engelska). The Boston Globe. 7 mars 2008. http://archive.boston.com/news/world/latinamerica/articles/2008/03/07/colombian_president_defends_raid/. 
  24. ^ ”Juan M. Santos dice que caso de Ecuador es de Estado, no personal” (på spanska). El Espectador. 26 april 2010. http://www.elespectador.com/noticias/elmundo/articulo200161-juan-m-santos-dice-caso-de-ecuador-de-estado-no-personal. 
  25. ^ ”Ecuadorean court issues warrant for Santos’ arrest” (på engelska). Colombia reports. 26 april 2010. http://colombiareports.com/ecuador-court-issues-warrant-for-santosa-arrest. 
  26. ^ ”Correa warns against repeat raids on Farc” (på engelska). Finincial Times. 17 juni 2010. Arkiverad från originalet den 7 maj 2015. https://archive.is/20150507000014/http://www.ft.com/cms/s/0/7d481358-79a6-11df-85be-00144feabdc0.html#axzz3ZPEvhC7f. 
  27. ^ ”Correa warns Santos against raids on Ecuadorean territory” (på engelska). Colombia reports. 20 april 2010. http://colombiareports.com/correa-warns-santos-against-raids-on-ecuadorean-territory. 
  28. ^ ”Correa förnekar Farc-finansiering”. Svenska Dagbladet. 19 juli 2009. http://www.svd.se/correa-fornekar-farc-finansiering. 
  29. ^ ”Interpol authenticates files from Reyes' computers” (på engelska). eluniversal.com. 16 maj 2008. Arkiverad från originalet den 10 november 2008. https://web.archive.org/web/20081110190717/http://english.eluniversal.com/2008/05/16/en_ing_art_interpol-authenticat_16A1582759.shtml. 
  30. ^ ”INTERPOL reaffirms key findings of its examination of seized FARC computers in response to efforts to distort conclusions” (på engelska). Interpol. 13 juni 2008. Arkiverad från originalet den 5 november 2016. https://web.archive.org/web/20161105224540/https://www.interpol.int/News-and-media/News/2008/PR026. Läst 5 november 2016. 
  31. ^ ”Ecuador: Colombia has not handed over FARC evidence” (på engelska). Colombia reports. 4 mars 2010. http://colombiareports.com/ecuador-asks-colombia-for-farc-evidence. 
  32. ^ ”Colombia Tapped Ecuador President Correa's Telephones, El Universo Reports” (på engelska). bloomberg.com. 28 juni 2010. Arkiverad från originalet den 2 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100702001025/http://www.bloomberg.com/news/2010-06-28/colombia-tapped-ecuador-president-correa-s-telephones-el-universo-reports.html. 
  33. ^ ”Santos wins Colombia vote, heads to runoff” (på engelska). Reuters. 30 maj 2010. http://www.reuters.com/article/us-colombia-election-idUSTRE64T0JH20100530. 
  34. ^ ”Väntad seger för Santos i Colombia”. Svenska dagbladet. 21 juni 2010. http://www.svd.se/vantad-seger-for-santos-i-colombia. 
  35. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100624020007/http://www.rcnradio.com/noticias/elecciones-2010/20-06-10/la-abstenci-n-podr-llegar-al-60-dice-la-registradur. Läst 21 juni 2010. 
  36. ^ ”MOE denuncia compra de votos a favor de Santos en Colombia” (på spanska). telesurtv.net. 30 maj 2010. Arkiverad från originalet den 25 december 2010. https://web.archive.org/web/20101225052057/http://www.telesurtv.net/noticias/secciones/nota/72772-NN/moe-denuncia-compra-de-votos-a-favor-de-santos-en-colombia/. 
  37. ^ de la Reguera, Erik (21 juni 2010). ”Santos vann presidentval”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/varlden/santos-vann-presidentval/. 
  38. ^ ”Santos linked to election contractors: Petro” (på engelska). Colombia reports. 17 april 2010. http://colombiareports.com/santos-has-links-to-election-contractors-petro. 
  39. ^ ”Gustavo Petro denuncia que responsables de logística de elecciones son cercanos a Santos” (på spanska). wradio.com. 17 juni 2010. http://www.wradio.com.co/noticias/actualidad/gustavo-petro-denuncia-que-responsables-de-logistica-de-elecciones-son-cercanos-a-santos/20100617/nota/1314050.aspx. 
  40. ^ ”Alertan sobre posible fraude en Colombia” (på spanska). pagina12.com. 18 juni 2010. http://www.pagina12.com.ar/diario/elmundo/4-147847-2010-06-18.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Álvaro Uribe 		Colombias president
2010-2018 		Efterträdare:
Iván Duque
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Juan_Manuel_Santos&oldid=54551738”