Knut Ståhlberg – Wikipedia

Knut Ståhlberg
FöddKnut Alfred Ståhlberg[1]
27 januari 1919[1]
Solna församling[1], Sverige
Död9 februari 2015[1] (96 år)
Boulogne-Billancourt[1], Frankrike
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist, TV-programledare
ArbetsgivareSveriges Radio
MakaBritt Ståhlberg Norée
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Knut Alfred Ståhlberg, född 27 januari 1919 i Solna församling i Stockholm, död 9 februari 2015 i Paris, Frankrike,[2][3][4] var en svensk journalist och författare, från 1945 huvudsakligen verksam i Frankrike.[5][6][7] År 2006 utnämndes han till riddare av franska Hederslegionen.[8]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Knut Ståhlberg var son till metallarbetaren Per Alfred Karlsson (1889–1928)[9] och Anna Viktoria Olsson (omgift Ståhlberg och Lundberg) (1896–1957). Han var från 1950 gift med Juliette Ståhlberg (1906–1990) och från 1995 fram till sin död gift med journalisten Britt Ståhlberg Norée (född 1943).[10]

Ståhlberg kom 1945 till Paris, där han sedan dess var bosatt och där han under ett tjugotal år var Sveriges Radios utrikeskorrespondent. Under 1980-talet och 1990-talet var han fast Pariskorrespondent för Tidningarnas Telegrambyrå (TT)[11]

Han skrev flera böcker, bland annat en biografi över Charles de Gaulle baserat på ett omfattande och huvudsakligen franskspråkigt källmaterial.[12] Han gjorde även uppmärksammade inhopp som nyhetsuppläsare i Rapport där hans kroppsspråk och gestikulationer blev ett folkkärt inslag. Enligt Aftonbladet sade Ståhlberg i en intervju 2008 att han uppfattade uppmärksamheten kring det hela överdriven. Det var helt enkelt inte aktuellt för honom att som de andra nyhetsankarna sitta still och läsa upp, hans ambition var att prata normalt och då "talar man också med händerna."[8][13]

Knut Ståhlberg är begravd på Lidingö kyrkogård.[14]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Storklockan i Paris (1995)
  • Ett hörn av paradiset (1997)
  • Paris på de älskandes tid (1998)
  • Det förflutnas ständiga närvaro (2002)
  • de Gaulle: generalen som var Frankrike, Stockholm: Norstedts, 2004, ISBN 9113013246 
  • Två kära ovänner: Churchill och De Gaulle (2011)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 31 mars 2023, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Knut Ståhlberg är död”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/knut-stahlberg-ar-dod/. Läst 10 februari 2015. 
  3. ^ svt.se
  4. ^ Dödsannons i Dagens Nyheter 18 februari 2015.
  5. ^ Knut Ståhlberg i LIBRIS
  6. ^ Knut Ståhlberg, gubbskildrare, Fokus 2008-06-13
  7. ^ Knut Ståhlberg: ”Två kära ovänner. Churchill och de Gaulle”, Dagens Nyheter 2011-03-30
  8. ^ [a b] ”Knut Ståhlberg är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/wE9WRM. Läst 25 november 2020. 
  9. ^ Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  10. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  11. ^ Uppgift ur TT:s nyhetsbank 1982-2015
  12. ^ Ståhlberg, Knut (2006). De Gaulle : generalen som var Frankrike ([Ny utg.]). Pan. sid. 564-568. ISBN 91-7263-717-X. OCLC 185762944. https://www.worldcat.org/oclc/185762944. Läst 25 november 2020 
  13. ^ ”Hatkärleken mellan Churchill och De Gaulle”. gd.se. 9 maj 2011. https://www.gd.se/artikel/hatkarleken-mellan-churchill-och-de-gaulle. Läst 25 november 2020. 
  14. ^ Knut Alfred Ståhlberg på Gravar.se
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Knut_Ståhlberg&oldid=51813374”