Konungariket Nederländerna – Wikipedia

Konungariket Nederländerna (nederländska Koninkrijk der Nederlanden)[1] är en suverän stat som består av fyra länder med inre autonomi:

Före 1975 ingick även Surinam, vilken varit känt som Nederländska Guyana.

Nederländerna är medlem av Europeiska unionen; Karibiska Nederländerna räknas dock som OCT-område. Även Aruba, Curaçao och Sint Maarten är OCT-områden. Medborgarskapet är ett och samma oberoende i av vilken del man är bosatt eller född i, vilket medfört att samtliga medborgare skall betraktas som EU-medborgare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

En föregångare till dagens Nederländerna var Republiken Förenade Nederländerna, som upplöstes 1795 som en följd av franska revolutionskrigen. Efter Napoleons nederlag i slaget vid Leipzig (1813) blev Vilhelm I av Nederländerna kung av Nederländerna. Från 1815 till 1830 inkluderade kungariket Förenade Nederländerna även nuvarande Belgien, och från 1815 till 1890 var Luxemburg i personalunion med Nederländerna. Nederländerna hade fram till mitten av 1900-talet flera kolonier utanför Europa och de som har förblivit nederländska har integrerats i kungariket som likställda med den europeiska delen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]