Kungsholmenbanan – Wikipedia

Kungsholmenbanan eller Kungsholmsbanan är en föreslagen underjordisk järnvägsförbindelse för pendeltåg genom centrala Stockholm.

Kungsholmenbanan har föreslagits flera gånger under andra halvan av 1900-talet som ett sätt att avlasta Stockholms centralstation och den så kallade getingmidjan. För Kungsholmenbanan talar att den avlastar Stockholms cityområde (som vuxit upp kring Stockholm C och T-Centralen) och sprider utbudet av bra kommunikationer till andra delar av innerstaden. Mot banan talar att många resenärer även framgent kommer att ha ärenden till det gamla cityområdet och att dessa resenärer, i och med att Stockholm C får försämrad turtäthet om vartannat tåg i stället ska trafikera Fridhemsplan och Liljeholmen, får försämrade förbindelser.

Den är tänkt att gå från Älvsjö till Tomteboda via Liljeholmen och FridhemsplanKungsholmen. Omstigning till tunnelbana är tänkt att ske vid stationerna Liljeholmen ("röda" linjen) och Fridhemsplan ("gröna" och "blå" linjen). Vissa förslag har även omfattat stationer vid Karlberg eller Odenplan. I Stockholms kommuns program för detaljplan för nordvästra Kungsholmen anges Stadshagen som stationsläge i stället för Fridhemsplan[1]

SJ och dåvarande Banverket har flera gånger avfärdat Kungsholmenbanan i utredningar[2]. I samband med den tillträdande regeringen Reinfeldts ifrågasättande av den projekterade men dyra Citybanan[3] och den snabbutredning av alternativen som regeringen beordrade, och som förordade Citybanan,[4] fördes Kungsholmenbanan åter fram som ett alternativ till Citybanan av Dagens Nyheters ledarsida.[5][6] Men regeringen beslutade i maj 2007 att genomföra bygget av Citybanan[7].

Källor[redigera | redigera wikitext]