Lasse Berghagen – Wikipedia

Lasse Berghagen
Lasse Berghagen, 2014.
FödelsenamnLars Nils Berghagen
Född13 maj 1945
Sverige Enskede församling, Stockholm, Sverige
Död19 oktober 2023 (78 år)
Sankt Johannes distrikt, Stockholm
MakaBarbro "Lill-Babs" Svensson
(g. 1965–1968, skilda)
Eva Strand
(g. 1976–2023, hans död)
BarnMalin Berghagen (f. 1966)
Maria Berghagen (f. 1976)
GenrerPop, schlager, visa
RollSångare, låtskrivare, kompositör, skådespelare, författare
InstrumentAkustisk gitarr
År som aktiv1965–2023
Utmärkelser
Bidrag i Melodifestivalen
1973 Ding-dong
1974 Min kärlekssång till dig
1975 Jennie, Jennie

Lars Nils "Lasse" Berghagen, född 13 maj 1945 i Enskede församling, Stockholm, död 19 oktober 2023[1] i Sankt Johannes distrikt i Stockholm,[2] var en svensk sångare, låtskrivare, skådespelare och programledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Lasse Berghagens karriär grundlades i de tidiga tonåren då han fick diktsamlingar av Erik Axel Karlfeldt och Nils Ferlin samt sedan en akustisk gitarr, varefter han började tonsätta egna dikter.[3] Berghagen upptäcktes 1964 av skivproducenten Curt Pettersson[4]skivbolaget Karusell när han 19 år gammal framträdde på en NTO-fest i Enköping. Han gav ut sin första skiva 1965. År 1969 kom hans stora genombrott med visan om Teddybjörnen Fredriksson, som blev en av hans ständiga signaturmelodier.[4] Samma år gjorde han debut på Svensktoppen med låten Gunga gunga. De kommande åren kantades av många hits på Svensktoppen, bland annat En enkel sång om frihet, Hålligång i skogen och Du som vandrar genom livet. I slutet av 1960-talet samarbetade han ofta med Benny Andersson; tillsammans skrev de låtar som Hej clown och Sagan om lilla Sofie.

Teater, musik och böcker[redigera | redigera wikitext]

Åren 1968–1974 spelade Berghagen i Kar de Mumma-revynFolkan där hans komiska tangocharmör Flirtige Knut blev en favorit. Han var skådespelare i farserna Sängkammarfars (1979) och Spanska flugan (1981) på Vasan. År 1974 gjorde han sin första krogshow Breda leenden som blev en stor succé på Berns och senare på Kronprinsen i Malmö. Han gjorde 1985 en egen musikal, Världens galenskap, på Chinateatern. Han återkom till Chinateatern 2003 när han satte upp Chinarevyn med bland andra Magnus Härenstam och Sissela Kyle. Han gjorde filmdebut i Firmafesten (1972), spelade karatelärare i Dante, akta're för Hajen (1978) och gestaltade en osympatisk studierektor i Bert – den siste oskulden (1995).

Berghagen tävlade i Melodifestivalen tre gånger: 1973 med Ding-dong, 1974 med Min kärlekssång till dig och 1975 med låten Jennie Jennie. Med den sistnämnda låten vann han och fick tävla i Eurovision Song Contest där han kom på åttonde plats.[4]

Lasse Berghagen på Sommarkrysset i juni 2009.

Under 1980-talet var han ordförande i Föreningen artister mot narkotika som turnerade på olika skolor.[5] Berghagen gjorde också karriär i Tyskland där han spelade in flera LP-skivor och medverkade i stora TV-shower. Han spelade revy i Helsingborg och krogshowade med Hasse Andersson i Boarp. År 1993 gav han ut diktsamlingen I mina blommiga sandaler. Dikten Då knäpper jag mina händer har tonsatts och finns publicerad i den svenska psalmboken.

TV[redigera | redigera wikitext]

Berghagen var programledare för Allsång på Skansen mellan 1994 och 2003. Med klarblå kavaj och signaturmelodin Stockholm i mitt hjärta, som Berghagen själv skrivit, bidrog han till en förnyelse av programmet och tittarsiffrorna höjdes markant.[4] Han har även varit programledare för underhållningsprogrammen Strapetz (1971), Positiva Klubben (1984) samt Tjocka släkten (1991) som han ledde tillsammans med Inga Gill. Hösten 2010 medverkade Berghagen i första säsongen av underhållningsprogrammet Så mycket bättre i TV4.[6]

Andra aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

Berghagen var aktiv i ordenssällskapet Stallbröderna, där Berghagen nått högsta HWH-graden, och i Stadsbudskåren och var där nr 18. Han var också medlem i Svenska Frimurare Orden.[7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Berghagen var son till professorn och tandläkaren Nils Berghagen (1909–1995) och sjuksköterskan Britta, född Lindstedt (1908–1997).[8] Fadern var född i Östersund[9] och modern i Svärdsjö där familjen ägde en gård i många år.[10] Robert Berghagen var en farbror.

Berghagen var 1965–1968 gift med Barbro "Lill-Babs" Svensson[8] och fick med henne dottern Malin Berghagen 1966. Han var från 1976 gift med Eva Berghagen (född Strand 1952),[8] och de fick samma år dottern Maria Berghagen Enander, som sedermera blev sambo med Olof Röhlander.[11]

Död och begravning[redigera | redigera wikitext]

Under sommaren 2023 drabbades Berghagen av hjärtproblem och avled i oktober samma år.[12] Den 20 november 2023 hölls begravningsgudstjänst i Hedvig Eleonora kyrka.[13]

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Berghagen räknas som en av Sveriges mest folkkära artister genom tiderna, inte minst genom sin tid som programledare för Allsång på Skansen (1994–2003). Under den tiden ökade programmets tittarsiffror från sexhundratusen till över två miljoner. Han var även programledare för underhållningsserien Strapetz (1971), Positiva Klubben (1984) och Tjocka släkten (1991) tillsammans med Inga Gill. Han tävlade i Melodifestivalen tre gånger och vann 1975 med låten "Jennie Jennie".

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Lasse Berghagen belönades med många utmärkelser genom årens lopp. Han fick SKAP:s stipendium och folkparkernas pris Tigertassen, tidningen Kvällspostens Edvardpris och Lisebergsapplåden för att han gjort Sverige gladare. Han fick Lennart Hylands TV-pris på 100 000 kronor för bästa programledare. 1999 erhöll han Truxapriset som går till en artist som gjort sig bemärkt.

År 2002 tilldelades Berghagen S:t Eriksmedaljen av Stockholms stad. Han mottog Illis quorum av åttonde storleken i blått band 2003. År 2004 erhöll han från Svenska Frimurare Orden och Den Nordiska Första S:t Johannislogen ett stipendium för "den svenska visans bevarande och utveckling". Han erhöll Pro Patrias stora guldmedalj att bäras runt halsen i blått band.

Berghagen fick privatteatrarnas Guldmasken som medproducent för revyn Chinarevyn på Chinateatern och år 2011 TV-Kristallen för bästa underhållningsprogram 2010 för TV-programmet Så mycket bättre. Berghagen fick 2011 Lasse Dahlquist-stipendiet och 2012 Trubadurpriset av Nils Ferlin-Sällskapet. Den 19 mars[förtydliga] erhöll han Anders Sandrews hedersstipendium för 2013 för uppskattad och respekterad konstnärlig gärning. År 2014 fick Berghagen Sjösalapriset av Evert Taubes minnesfond med följande motivering: "Genom sina texter, musik och scenframträdande är Lasse vår tids Evert Taube". I priset ingår ett konstverk av Astri Bergman Taube. År 2019 erhöll Berghagen Bo Setterlinds stipendium och 2021 Cornelis Vreeswijk-stipendiet.

Verklista[redigera | redigera wikitext]

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Melodier (urval)[redigera | redigera wikitext]

Melodier på Svensktoppen[redigera | redigera wikitext]

  • 1969 – "Gunga Gunga"
  • 1969 – "Teddybjörnen Fredriksson"
  • 1970 – "En enkel sång om frihet"

Låtskrivande[redigera | redigera wikitext]

Berghagen översatte även utländska sånger till svenska, komponerade och skrev sångtexter åt många andra artister, däribland följande:

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Berghagen gav ut flera barnböcker, en diktsamling och en antologi.

  • Rutan, Prickan och Randan (även ett PC-spel)
  • Sommar med magister Nilsson
  • Ballad och Burlesk
  • I mina blommiga sandaler
  • Teddybjörnen Fredriksson och jakten på silverhåven (roman), Exadioförlaget (finns även som ljudbok i författarinläsning)
  • Dikter i mitt hjärta (antologi)
  • 2012 – Flakmopedisten (roman), Piratförlaget (finns även som ljudbok med författarinläsning)
  • Filippa och morfar går på tivoli (barnbok), Tukan förlag
  • Filippa och morfar hoppar studsmatta (barnbok), Tukan förlag
  • Filippa och morfar i djurens hus (barnbok), Tukan förlag
  • Filippa och morfar på utflykt (barnbok), Tukan förlag

År 2022 gavs hans självbiografi ut, skriven i samarbete med Marcus Birro:

Musiktryck (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Berghagen. Stockholm: AIR Music Scandinavia, 1970
  • Mina sånger. Stockholm: Exaudio, 1974
  • Ballad och burlesk. Stockholm: Bonniers, 1983
  • Lasse Berghagens bästa. Stockholm: Warner/Chappell, 1995
  • Lasse Berghagen: sånger. Warner/Chappel, 2009

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1968 Medverkande Kar de Mummas nyårsrevy, revy
Kar de Mumma
Hasse Ekman Folkan[14]
1979 Trevor Sängkammarfars
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[15]
1981 Henrik Fjällner Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Linn Elmervik (19 oktober 2023). ”Lasse Berghagen är död - Folkkäre artisten och programledaren blev 78 år”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/kEV76L/lasse-berghagen-ar-dod. Läst 19 oktober 2023. 
  2. ^ http://w.minnesrummet.se/front#/Case/872262/
  3. ^ https://media.bonnierforlagen.se/bladderexpdf/9789137156354.pdf
  4. ^ [a b c d] ”Tillbakablick på Lasse Berghagens karriär: ”Allt gick med en jäkla fart””. SVT Nyheter. 19 oktober 2023. https://www.svt.se/kultur/tillbakablick-pa-lasse-berghagens-karriar-allt-gick-med-en-jakla-fart--tzp6ht. Läst 19 oktober 2023. 
  5. ^ Tell, Lisbeth (13 maj 2005). ”Han blandar sött och salt”. DN. http://www.dn.se/arkiv/kultur/han-blandar-sott-och-salt. Läst 28 november 2015. ”Jag var ordförande i föreningen FAMN, Föreningen artister mot narkotika. Jag reste runt i skolorna tillsammans med kolleger och före detta missbrukare och informerade om narkotikans skadeverkningar.” 
  6. ^ ”Det här är Så mycket bättre”. TV4. 22 oktober 2010. https://www.tv4.se/artikel/4fbfc66104bf7251940070b9/det-har-ar-sa-mycket-battre. Läst 14 januari 2014. 
  7. ^ ”Stadsbuden”. Sällskapet stadsbudskåren. Arkiverad från originalet den 14 september 2015. https://web.archive.org/web/20150914083245/http://www.sallskapetstadsbudskaren.se/stadsbuden/Stadsbuden.html. Läst 20 april 2015. 
  8. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 105. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0105.html 
  9. ^ Berghagen, Nils i Vem är det 1969
  10. ^ Jennie Börs (4 september 2018). ”Lasse Berghagen har sålt gården i Svärdsjö: "Går vidare i livet"”. Falu-Kuriren. https://www.falukuriren.se/2018-09-04/lasse-berghagen-har-salt-garden-i-svardsjo-gar-vidare-i-livet. Läst 23 oktober 2023. 
  11. ^ Linus Brännström (8 september 2021). ”Lasse Berghagens okända dotter Maria – så ser hon ut i dag”. Femina. https://www.femina.se/i-rampljuset/lasse-berghagens-okanda-dotter-maria-sa-ser-hon-ut-i-dag/7841869. Läst 30 oktober 2023. 
  12. ^ ”Lasse Berghagen är död – blev 78 år”. SVT Nyheter. 19 oktober 2023. https://www.svt.se/kultur/lasse-berghagen-ar-dod. Läst 19 oktober 2023. 
  13. ^ ”I dag begravs Lasse Berghagen” (på svenska). SVT Kultur. 20 november 2023. https://www.svt.se/kultur/i-dag-begravs-lasse-berghagen--b6tmil. Läst 20 november 2023. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 36. 4 januari 1968. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-01-04/11171-3/36. Läst 6 januari 2024. 
  15. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Abba
Melodifestivalvinnare
1975
Efterträdare:
Forbes