Måns Westfelt – Wikipedia

Måns Westfelt
Som syster Gunnel i uruppsättningen av Hemmet på Göteborgs stadsteater 1967.
Som syster Gunnel i uruppsättningen av HemmetGöteborgs stadsteater 1967.
FöddMåns Gerhard Carlsson Westfelt
16 juli 1928
Adolf Fredriks församling,
Stockholm, Sverige
Död26 februari 2015 (86 år)
Matteus församling,
Stockholm, Sverige
Utbildad vidDramatens elevskola
Aktiva år1951–2013
MakaElsa Prawitz (1951–1955)
Dagmar Grefberg (1955–2012)
Betydande roller
Nils Sture i Karin Månsdotter (1954)
Doktor Deo i Kenny Starfighter (1997)
Fader Uno i Sjätte dagen (1999)
IMDb SFDb

Måns Gerhard Carlsson Westfelt, född 16 juli 1928 i Stockholm[1], död 26 februari 2015 i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Westfelt var son till violinisten Carl Westfelt och pianisten Greta Sundling.[2] Han började spela teater under gymnasietiden vid Norra Latin, bland annat i uppsättningar som man gjorde i samarbete med flickläroverket vid Sveaplan (med Gunvor Pontén bland andra) och där han också mötte sin blivande hustru Elsa Prawitz. Han antogs till Dramatens elevskola där han studerade 1949–1951, och engagerades därefter på Dramaten. Mellan 1955 och 1959 var han anställd vid Helsingborgs stadsteater och från 1959 fram till den så kallade manifeststriden i början av 1980-talet vid Göteborgs stadsteater. Efter striden 1983 flyttade Westfelt, och delar av den konstnärliga personalen, som ställt sig bakom manifestet, till Folkteatern i Gävle där han stannade till 1984. Westfelt arbetade därefter på Stockholms stadsteater 1984–1994 och på Dramaten 1994–1996.

Han gjorde en större filmroll som Nils Sture i Karin Månsdotter (1954), och regisserade även bland annat dramatiseringen av Carl Jonas Love Almqvists Det går an för TV 1976, efter Stadsteaterns uppsättning 1975.

På Göteborgs stadsteater spelade Måns Westfelt, under 24 år, i mängder av huvudroller och roller.

På nämnda teater medverkade t.ex. Westfelt i trilogin: Flotten, Hemmet & Sandlådan, 1967-70.

Den första skrevs av Kent Andersson och de andra två skrev Andersson tillsammans med Bengt Bratt.

Dessa pjäser kom att kallas gruppteaterföreställningar och Göteborgs stadsteater blev scen för en ny era och en arbetsprocess som då, för första gången, prövas konsekvent på en institutionsteater.

Ensemblen tog gemensamt ansvar för produktion och texten arbetades fram under repetitionsarbetet. Regissör var skådespelaren Lennart Hjulström. Westfelt medverkade i andra uppmärksammade produktioner såsom i rollen som Armfeldt i "Gustav III", också den i regi av Lennart Hjulström (liksom trilogin) och med Sven Wollter i huvudrollen.

Han var skådespelare i många uppmärksammade uppsättningar av regissören Ralf Långbacka såsom: "Herr Puntila och hans dräng Matti", Onkel Vanja", "Den kaukasiska kritcirkeln", "Heliga Johanna från slakthusen" och många fler.

Westfelt regisserade vid flera tillfällen på Göteborgs stadsteater, t.ex: "Det går an" av C. J. L. Almqvist & "Purpurgreven" av samme författare. Måns Westfelt medverkade i ca 150 radioteaterföreställningar under sin livstid och i otaliga uppläsningar på P1. I kulturprogrammet " Dan före dan", med Gunnar Bohlin och Karsten Thurfjell, (som sänds varje uppesittarkväll i P1) kunde man under många år höra Westfelt läsa texter och dikter.

Westfelt hade till karaktären en diskret stämma och stack sällan ut eller gjorde större väsen av sig, och gjorde därför ofta allvarliga och nedtonade roller som exempelvis den hemsökte prästen i TV-serien Sjätte dagen från 1999–2001 eller högdragna aristokratiska figurer som hovmarskalken i Lars Molins Kunglig toilette från 1986. Han gestaltade även diaboliska figurer som exempelvis syster Gunnel i TV-versionen av Hemmet från 1972, terroristledare i Roland Hassel-filmen Terrorns finger från 1989 eller Doktor Deo i TV-serien Kenny Starfighter från 1997.

Han var gift första gången 1951–1955 med skådespelaren Elsa Prawitz och andra gången från 1955 med Dagmar Grefberg (1929–2012), dotter till kontraktsprosten Hugo Grefberg och gymnastikdirektören Svea Jerdén. I andra äktenskapet hade han barnen Petter (född 1956) och Johanna (född 1959).[2][3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1946 Sterling Brown Pat regerar
Jerome Chodorov och Joseph Fields
Håkan Westergren Blancheteatern[4]
1950 Junker Olof Ljungby horn
Frans Hedberg
Carl-Henrik Fant Dramaten
Nils Sture Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
Bud En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Richard, konstnär
Betjänten Charles
Gustav, student
Herr Martin
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
Greven Diamanten
Friedrich Hebbel
Rune Carlsten Dramaten
Kören: Den kräftsjuke Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 En rättsnotarie De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
Skräddar Knut Harlekino och Harlekina
Else Fisher
Kurt-Olof Sundström Dramaten
1955 Adam Albert von Neipperg Madame Sans-Gêne
Victorien Sardou och Émile Moreau
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Henry Moon Måndagsäventyr
John Boynton Priestley
Gunnar Ekström Helsingborgs stadsteater
Moritz Szeps Mayerlingdramat
Maxwell Anderson
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
John Worthing Mister Ernest
Oscar Wilde
Leo Golowin Helsingborgs stadsteater
Kapten McLean Thehuset Augustimånen
John Patrick
Stig Olin Helsingborgs stadsteater[5]
1956 Esteban El Matador
Leslie Stevens
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Gaston Rieux Kameliadamen
Alexandre Dumas den yngre
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Pinchet Gröna fracken
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Popen Balladen om ingen
Johannes W. Klefisch
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Henrik Sällskapslek
Erland Josephson
Gunnar Ekström Helsingborgs stadsteater
1957 Holger Kärlekskvarett (Die hellgelben Handschuhe)
Willi Kollo
Åke Engfeldt Helsingborgs stadsteater
Greve Almvaviva Barberaren i Sevilla
Pierre de Beaumarchais
Johan Falck Helsingborgs stadsteater[6]
Hans von Degerfelt Ett brott
Sigfrid Siwertz
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Kommissarie Lord Spindelnätet
Agatha Christie
Eva Sköld Helsingborgs stadsteater
Joey Ut med narren!
J.B. Priestley
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Raoul Kessler Brott i sol
Staffan Tjerneld
Bertil Norström Helsingborgs stadsteater
Greve Svante Puke Nationalmonumentet
Tor Hedberg
Rolf Carlsten Helsingborgs stadsteater
Majoren Pariserliv
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Soini Wallenius Helsingborgs stadsteater
1958 Richard av Beauchamp Sankta Johanna
George Bernard Shaw
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Charles Stratton Vid skilda bord
Terence Rattigan
Åke Engfeldt Helsingborgs stadsteater
Greve Almaviva Figaros bröllop eller Den uppochnervända dagen
Pierre de Beaumarchais
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
David Hoylake Johnston Vad vet mamma om kärlek
William Douglas-Home
Åke Engfeldt Helsingborgs stadsteater
Mackie Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Han Farväl till kärleken: Flickan från fjärran
Herbert Grevenius
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Georges Flower Auguste
Raymond Castans
Lennart Olsson Helsingborgs stadsteater
1959 Tranio Så tuktas en argbigga
William Shakespeare
Johan Falck
Edvin Adolphson
Helsingborgs stadsteater
Soldat 1 Romanoff och Julia
Peter Ustinov
Lennart Olsson Helsingborgs stadsteater
Ferdinand von Rommer Levande ljus
Siegfried Geyer, Robert Katscher och Karl Farkas
Åke Engfeldt Helsingborgs stadsteater
Juryman 8 Tolv edsvurna män
Reginald Rose
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Sam Besekow Göteborgs stadsteater[7]
Besök av gammal dam
Friedrich Dürrenmatt
Johan Falck Göteborgs stadsteater[8]
Fullmakten
Nikolaj Erdman
Ernst Günther Göteborgs stadsteater[9]
1960 Att och att icke
Bo Sköld
Lars Engström Göteborgs stadsteater[10]
1963 Lawrence Shannon Iguanans natt
Tennessee Williams
Yngve Nordwall Göteborgs stadsteater[11]
Mannen från Bellac Apollon från Bellac
Jean Giraudoux
Herman Ahlsell Göteborgs stadsteater[11]
1984 Makten och ärligheten
Lars Forssell
Peter Oskarson Folkteatern i Gävleborg[12]
1985 Filippo Sommarnöjet
Carlo Goldoni
Göran O Eriksson Stockholms stadsteater
1986 John Gower
Presentatör
Perikles
William Shakespeare
Eva Ultz Stockholms stadsteater
1987 Pastorn Kurage och hennes barn
Bertolt Brecht
Ragnar Lyth Stockholms stadsteater
1991 Fredrik
Den blinde
Minns du den stad
Per Anders Fogelström
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1994 Officeren
Fadern
Ett drömspel
August Strindberg
Robert Lepage Dramaten
2011 Bli en dåre
Kia Berglund
Kia Berglund Teater Giljotin[13]

der[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ [a b] WESTFELT, MÅNS G C, skådespelare, Gbg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 1114.
  3. ^ Norra begravningsplatsen, kvarter 10C, gravnummer 143 på Hittragraven.se. Åtkomst 26 januari 2013.
  4. ^ ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016. 
  5. ^ ”Théhuset i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Ingvar Holm (16 februari 1957). ”Barberaren i Sevilla”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015. 
  7. ^ ”Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020. 
  8. ^ ”Scenförändringar: Dürrenmatt och Delaney”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-30/265/16. Läst 26 september 2020. 
  9. ^ ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016. 
  10. ^ ”Nöjesnytt”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 augusti 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-08-10/215/9. Läst 26 september 2020. 
  11. ^ [a b] Ebbe Linde (25 januari 1963). ”Iguananatten omigen”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-01-26/25/11. Läst 26 september 2020. 
  12. ^ Susann Marko (5 juni 1984). ”Soppa på en spik”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-06-05/151/21. Läst 23 januari 2022. 
  13. ^ ”Teater Giljotin”. Bli en dåre. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626104234/http://teatergiljotin.se/myportfolio/bli-en-dare-2011/. Läst 24 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]