May Pang – Wikipedia

Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2022-02) Motivering: "Tvättaffär", "ut ur köksfönstret". Nåt på varje rad. Är någon typ av direktöversättning från engelskan Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

May Pang
May Pang, 2002.
Född	May Fung Yee Pang 24 oktober 1950 (73 år) Manhattan, New York (delstat), USA
Yrke/uppdrag	Personlig assistent, produktionskoordinator, smyckesskapare och författare
Känd för	Professionellt och personligt förhållande med John Lennon
Make	Tony Visconti (1989–2000)
Partner	John Lennon (1973–1975)
Barn	2
Webbplats
www.maypang.com

May Fung Yee Pang, född 24 oktober 1950 i Manhattan i New York, är en amerikansk före detta skivbolagsperson. Hon arbetade för John Lennon och Yoko Ono som personlig assistent och produktionskoordinator. När Lennon och Ono separerade 1973 inledde Pang och Lennon en relation som varade över 18 månader. Lennon hänvisade senare till den här tiden som sin "Lost Weekend." Pang skrev därefter två böcker om deras förhållande – en memoarbok vid namn Loving John (Warner, 1983) och en bok med fotografier, Instamatic Karma (St. Martin's Press, 2008).

Pang var gift med producenten Tony Visconti från 1989 fram till 2000 och har två barn.

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Pang föddes på Manhattan i New York. Hon är dotter till kinesiska immigranter och växte upp i New Yorks Spanish Harlem med en äldre syster och en adoptivbror, som båda fötts i Kina.^[1] Pangs mor hade ett tvätteri i området. Familjen Pang lämnade Harlem när hyreshusen där de bodde planerades att rivas, och de flyttade till en lägenhet nära 97th Street och 3rd Avenue på Manhattan.

Efter examen från Saint Michael Academy gick Pang i New York City Community College. Hon ville arbeta som modell, men modellagenturerna sa till henne att hon var för "etnisk".^[2] Pang jobbade även som song-plugger, vilket innebar att sälja in låtar till artister. 1970 började hon arbeta i New York som receptionist på ABKCO Records, Allen Kleins ledningskontor, som vid den tiden representerade Apple Records och tre före detta Beatlesmedlemmar: Lennon, George Harrison och Ringo Starr.^[3]

Pang ombads att hjälpa Lennon och Ono med sina avantgardefilmprojekt, Up Your Legs Forever and Fly, i december 1970.^[2] Pang blev sedan Lennon och Onos sekreterare och hushållsarbetare/varubud i New York och Storbritannien, vilket ledde till ett fast jobb som deras personliga assistent när paret flyttade från London till New York 1971.^[4] Pang samordnade en konstutställning i Syracuse, New York, den 9 oktober 1971, för Onos utställning This Is Not Here på Everson Museum.^[5] Onos utställning sammanföll med Lennons 31-årsdag, och en fest hölls på Hotel Syracuse, där Ringo Starr, Phil Spector och Elliot Mintz deltog.

"Lost Weekend"[redigera | redigera wikitext]

Vid den tid då Lennon hade sitt 18-månadersförhållande med Pang, befann han sig i en period av sitt liv som han senare skulle referera till som sin "Lost weekend", med hänvisning till filmen och romanen med samma namn.^[6]

I mitten av 1973 arbetade Pang med inspelningen av Lennons album Mind Games. Lennon och Ono hade äktenskapsproblem och bestämde sig för att separera, och Ono föreslog att Pang skulle bli Lennons partner.^[7] Ono förklarade att hon och Lennon inte kom överens, hade problem och växt från varandra, och sa att Lennon skulle börja träffa andra kvinnor. Hon påpekade att Lennon hade sagt att han tyckte att Pang var sexuellt attraktiv. Pang svarade att hon aldrig kunde starta en relation med Lennon eftersom han var hennes arbetsgivare och gift. Ono ignorerade Pangs protester och sa att hon skulle ordna allt. Ono bekräftade senare denna konversation i en intervju.^[8] I oktober 1973 lämnade Lennon och Pang New York och for till Los Angeles för att marknadsföra Mind Games och bestämde sig för att stanna ett tag och bo hemma hos vänner.^[2]

1971 när Lennon och Ono arbetade med albumet Imagine, fick de kontakt med producenten Phil Spector. Enligt Lennon var det troligen deras manager Allen Klein som föreslog Spector. Spector hade tidigare varit framgångsrik i sitt samarbete med Tina Turner. Ono protesterade mot samarbetet med Spector, då de arbetade ihop med många talangfulla musiker och Spectors sätt att vara kunde skapa konflikter, då Spector var ökänd för att behandla musiker illa. Lennon har i intervju sagt att Spector hade ett enormt ego och att han behandlade musiker illa. Lennon menade att de använde Spectors känsla för musiken, utan att låta honom komma åt musikerna. Spector ansågs viktig för fansens mottagande av albumet.^[9] May Pang har i intervju bekräftat Spectors ego och att han tryckte ner Lennon.

I december 1973 samarbetade Lennon med Spector för att spela in albumet Rock 'n' Roll. Inspelningssessionerna blev legendariska på grund riklig alkoholkonsumtion. Många musiker i LA ville delta, men snart fick Lennons drickande och Spectors obehagliga beteende (som inkluderade att ta med skjutvapen till studion) sessionerna att urarta. 1974 var Spector med om en bilolycka och vägrade publicera inspelningarna. Lennon stämde Spector, men när han väl fick tillbaka inspelningarna upptäckte han att det mesta var oanvändbart.^[7]

I mars 1974 började Lennon producera Harry Nilssons album Pussy Cats, namnet blev valt för att motverka "bad boy"-bilden som paret hade fått i media efter två alkoholincidenter på The Troubadour. Den första när Lennon placerade en binda på pannan och bråkade med en servitris under en konsert, med Ann Peebles (som vid den tiden hade släppt en av Lennons favoritskivor, 'I Can't Stand The Rain'). Den andra två veckor senare, när Lennon och Nilsson kastades ut från samma klubb efter att ha hånat the Smothers Brothers. Lennon trodde att det skulle vara en bra idé för musikerna att bo under samma tak för att säkerställa att de skulle komma till studion i tid, så Pang hyrde ett strandhus i Santa Monica till sig, Lennon, Nilsson, Ringo Starr och Keith Moon. Pang uppmuntrade även Lennon att ha kontakt med familj och vänner. Han och Paul McCartney blev sams och spelade tillsammans för första och enda gången efter splittringen av Beatles (se A Toot and a Snore i '74). Pang arrangerade också att Julian Lennon skulle besöka sin far för första gången på nästan fyra år.^[10]

Julian Lennon började träffa sin far mer regelbundet. Lennon gav Julian en Gibson Les Paul-gitarr och en trummaskin i julklapp 1973 och uppmuntrade Julians intresse för musik genom att visa honom några ackord.^[10] "Pappa och jag umgicks mycket bättre då", sa Julian. "Vi hade väldigt roligt, skrattade mycket och hade en fantastisk tid i allmänhet när han var med May Pang. Mina minnen från den tiden med pappa och May är mycket tydliga – det var den lyckligaste tiden jag kan komma ihåg med dem."^[11]

I juni 1974 återvände Lennon och Pang för att bo på Manhattan. Lennon slutade dricka och koncentrerade sig på inspelningar. Lennon hade tidigare haft katter medan han bodde i sin moster Mimis hus i Liverpool; han och Pang adopterade två katter som de kallade Major och Minor.^[12][13] På försommaren arbetade Lennon på sitt Walls and Bridges-album när paret flyttade in i en takvåning på 434 East 52nd Street. Den 23 augusti hävdade Lennon och Pang att de hade sett ett UFO från sin terrass, som hade en panoramautsikt över Queens. För att få tillgång till terrassen var Lennon och Pang tvungna att klättra ut genom köksfönstret.^[14] Den kvällen såg Lennon och Pang ett cirkulärt objekt tyst sväva mindre än 100 fot bort. Lennon ringde Bob Gruen – Lennons "officiella" fotograf – och berättade för honom vad som hade hänt. Gruen föreslog att Lennon skulle ringa polisen, men Lennon skrattade och sa: "Jag tänker inte ringa upp tidningen och säga: 'Det här är John Lennon och jag såg ett flygande tefat i går kväll.'" Gruen ringde till den lokala polisen som bekräftade att tre andra personer hade rapporterat en observation, och Daily News sa att fem personer hade rapporterat en observation i samma område i New York där Lennon och Pang bodde. Lennon hänvisar till händelsen i låten "Nobody Told Me".

Walls and Bridges gick upp på första plats på albumlistorna. Lennon uppnådde sin enda singel som var på förstaplats i listorna i USA under sin livstid med Whatever Gets You thru the Night. Rösten som viskar Lennons namn på "#9 Dream" tillhör Pang. En annan låt, "Surprise, Surprise (Sweet Bird of Paradox)", skrevs om henne. Julian spelade trummor på albumets sista spår, "Ya Ya".^[10] Under inspelningen av Walls and Bridges fick Al Coury, vice president för marknadsföring för Capitol Records, tag på de kaotiska Spector-sessionerna och tog med dem till New York. Lennon slutförde sitt oldies-album Rock 'n' Roll, med samma musiker som han använde på Walls and Bridges. Pang fick en RIAA-guldutmärkelse för sitt arbete på Walls and Bridges och fortsatte som produktionskoordinator för Lennons Rock 'n' Roll-album, där hon krediterades som "Mother Superior". Pang arbetade också med album av Nilsson, Starr, Elton John och David Bowie.^[2]

När de besökte Mick Jagger vid Andy Warhols anläggning i Montauk, New York, såg Lennon och Pang en stuga i skotsk stil till salu nära Montauk Point-fyren. Lennon bad en fastighetsmäklare att lämna ett anbud på stugan i februari 1975. Samma månad planerade Lennon och Pang också att besöka Paul och Linda McCartney i New Orleans, där Wings spelade in Venus and Mars-albumet, men Lennon återförenades med Ono dagen före det planerade besöket, sedan Ono sagt att hon hade ett nytt botemedel mot Lennons rökvanor.^[15] Efter mötet varken återvände han hem eller ringde Pang. När Pang ringde nästa dag berättade Ono för henne att Lennon inte var tillgänglig eftersom han var utmattad efter en hypnossession. Två dagar senare återkom Lennon vid ett gemensamt tandläkarbesök; han var så bedövad och förvirrad att Pang trodde att han hade blivit hjärntvättad. Lennon berättade för Pang att han hade återförenats med Ono och att hans och Pangs förhållande nu var över.^[16] Under de kommande åren träffade Pang Lennon några gånger men deras förhållande återupptogs aldrig.

Lennon skulle beklaga denna period offentligt men inte privat. Journalisten Larry Kane, som blev vän med Lennon 1964, skrev en omfattande biografi om Lennon och kallade perioden ”Lost Weekend”. I intervjun med Kane förklarade Lennon sina känslor om sin tid med Pang: "Du vet Larry, jag kan ha varit den lyckligaste jag någonsin varit ... Jag älskade den här kvinnan (Pang), jag gjorde vacker musik och jag blev så väck av sprit och skit och vad som helst."^[17][8]

Livet efter Lennon[redigera | redigera wikitext]

Pang gifte sig med skivproducenten Tony Visconti 1989; paret skilde sig 2000.^[1] De fick två barn. Pang har fortfarande kontakt med några av människorna från sin tid med Lennon, och Paul McCartney bjöd in henne till Linda McCartneys minnesstund.^[15] Hon var inbjuden gäst på The Concert for George 2002 och förblev nära vän till Cynthia Lennon och Lennons första son, Julian Lennon.^[18][19]

Pang är fortfarande bosatt i New York och tillverkar en serie feng shui-smycken i rostfritt stål.^[20] Hon arbetar som volontär för djurskyddsgruppen Animal Haven i New York.^[21] Hon är också värd för talkshowen "Dinner Specials with Cynthia and May Pang", på blogtalkradio.com, med partnern Cynthia Neilson.

Referenser[redigera | redigera wikitext]