Michel Barnier – Wikipedia

Michel Barnier
Född9 januari 1951[1][2][3] (73 år)
La Tronche, Frankrike
Medborgare iFrankrike[4]
Utbildad vidESCP Europe[4]
SysselsättningPolitiker[5], diplomat
Befattning
Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike
Senator[6]
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjätte legislaturperiod, Savojens andra (1978–1981)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjunde legislaturperiod, Savojens andra (1981–1986)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens åttonde legislaturperiod, Savoie (1986–1988)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
femte franska republikens nionde legislaturperiod, Savojens andra (1988–1993)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte republikens tionde nationalförsamling, Savojens andra (1993–1993)
Europeisk kommissionär för regionalpolitik (1999–2004)
Frankrikes utrikesminister
regeringen Raffarin III (2004–2005)
Frankrikes jordbruks- och fiskeminister
regeringen Fillon II (2007–2010)
Europaparlamentariker
sjunde Europaparlamentet, Île-de-France (2009–2010)[7]
EU-kommissionär för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag (2010–2014)
Politiskt parti
Union pour un Mouvement Populaire
Samling för Republiken
Republikanerna
Barn3
Utmärkelser
Robert Schumanmedaljen (2005)
Officer av Hederslegionen
Kommendör av Jordbruksförtjänstorden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Redigera Wikidata

Michel Barnier, född 9 januari 1951 i La Tronche i departementet Isère, är en fransk konservativ politiker (UMP).

Barnier var ledamot av Nationalförsamlingen 19781993, miljöminister 19931995, europaminister 19951997, ledamot av senaten 19971999, EU-kommissionär i Prodi-kommissionen med ansvar för regionalpolitik 19992004, utrikesminister 20042005 och jordbruksminister 2007–2009. Han valdes in i Europaparlamentet i samband med valet 2009 och var ledamot i Utskottet för konstitutionella frågor. Han var åter ledamot av Europeiska kommissionen 2010–2014 och ansvarade för inre marknaden och tjänster i Kommissionen Barroso II. Han blev 2017 chef för förhandlingarna med Storbritannien om landets utträde ur EU.

Barnier ingick i ledningen för Olympiska vinterspelen 1992 i Albertville, vilket ligger i hans egna hemtrakter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Michel Barnier, 419, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Michel Barnier, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Roglo, Michel Barnier.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 26 februari 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ www.europarl.europa.eu, 72776, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ www.europarl.europa.eu, 72776.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Monika Wulf-Mathies
EU-kommissionär
med ansvar för regionalpolitik

19992004
Efterträdare:
Jacques Barrot
Företrädare:
Yves-Thibault de Silguy
och Édith Cresson
EU-kommissionär från Frankrike
tillsammans med Pascal Lamy
19992004
Efterträdare:
Jacques Barrot
Företrädare:
Dominique de Villepin
Frankrikes utrikesminister
20042005
Efterträdare:
Philippe Douste-Blazy
Företrädare:
Charlie McCreevy
EU-kommissionär
med ansvar för inre marknaden och tjänster

20102014
Efterträdare:
Elżbieta Bieńkowska (inre marknaden, industri, entreprenörskap)
Jonathan Hill (finansiell stabilitet, finans- och kapitalmarknad)
Företrädare:
Jacques Barrot
EU-kommissionär från Frankrike
20102014
Efterträdare:
Pierre Moscovici