Michail Bulgakov – Wikipedia

Michail Bulgakov
Bulgakov år 1926.
Bulgakov år 1926.
FöddMichail Afanasievitj Bulgakov
15 maj 1891
Kiev, Kejsardömet Ryssland
Död10 mars 1940 (48 år)
Moskva, Sovjetunionen
YrkeFörfattare, dramatiker
NationalitetRyss
Språkryska[1][2][3]
Genrersatir[4], övernaturlig skönlitteratur, science fiction, kortroman[5], roman[5] och novell[5]
Noterbara verkMästaren och Margarita
En hunds hjärta
HemortKiev, Moskva, Kamjanets-Podilskyj, Tjernivtsi och Vjazma
Make/makaTatjana Lappa (g. 1913–1924)
Ljubov Belozerskaja (g. 1924–1932)
Jelena Bulgakova (g. 1932–1940)
InfluenserNikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens.
Namnteckning
Webbplatshttp://bulgakov.ru/[6]

Michail Afanasievitj Bulgakov (ryska: Михаил Афанасьевич Булгаков), född 15 maj (3 maj enligt gamla stilen) 1891 i Kiev, död 10 mars 1940 i Moskva, var en ryskspråkig ukrainsk roman- och novellförfattare och dramatiker verksam i Ryssland.

Asteroiden 3469 Bulgakov är uppkallad efter honom.[7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov (i mitten) vid Vladimir Majakovskijs begravning i Moskva 1930.

Bulgakov var äldste sonen av sju barn till en professor i teologi, Afanasij Ivanovich Bulgakov. Han utbildade sig till läkare i Kiev, och under ryska inbördeskriget 1918–1920 förde han en kringflackande tillvaro som läkare och journalist. 1921 flyttade han till Moskva, där han under större delen av sitt liv verkade som dramatiker och författare. 1929 stämplades han som kontrarevolutionär och fick inte längre publiceras, han uteslöts också ur Författarförbundet. Han försörjde sig på att göra översättningar och bearbetningar samt verka som regiassistent på Konstnärliga teatern (Mchat). Först 1956 under Nikita Chrusjtjovs ryska töväder blev han rehabiliterad, trots att hans dramatik tillfälligt tagits till nåder redan efter Josef Stalins personliga ingripande.

Bulgakov tog intryck av författare som Nikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens. Hans verk har en speciell satirisk stil, lite påminnande om Franz Kafkas. De bygger på en viss mardrömskänsla och anses rikta sin udd mot Rysslands byråkrati, den proletära världsförbättrarandan och den sovjetiska nyborgerligheten. En återkommande figur i hans verk är Djävulen, som uppenbarar sig i diverse olika skepnader. För samtiden var han mest känd som dramatiker, men eftervärlden känner i första hand till honom som upphovsmannen till romanen Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita), skriven från 1928 fram till Bulgakovs död 1940. Den publicerades först efter hans död, som följetong i en tidskrift 1966–1967, och väckte stor uppmärksamhet. I den första utgåvan var antydningarna om den stora utrensningen censurerade.

Under sina sista år led Bulgakov av njursvikt på grund av nefroskleros och avled den 10 mars 1940 i Moskva. Han ligger begravd på Novodevitjekyrkogården.

Bulgakovs lägenhet i Moskva[redigera | redigera wikitext]

Bulgakovs lägenhet har gjorts om till ett museum, med personliga tillhörigheter, foton och olika utställningar relaterade till Bulgakovs liv och verk.

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov debuterade 1924 med Det vita gardet (Белая гвардия, Bélaja gvárdija) följd 1926 av En ung läkares anteckningar (Записки юного врача, Zapiski junogo vrača). Hans mest satiriska verk kunde, likt Mästaren och Margarita, inte publiceras förrän långt efter hans död. En hunds hjärta (Собачье сердце, Sobatje serdtse) som kritiserar övertron på naturvetenskapen utkom i Sovjetunionen först under Michail Gorbatjovs glasnost 1988.

I den till stora delar självupplevda Teaterromanen (Театральный роман, Teatralʹnyj roman, utgiven på svenska som Svart snö) från 1936–1937 ger Bulgakov uttryck för en vässad karikatyr av Konstnärliga teatern (i romanen kallad ”Fria teatern”). Berättelsen skrevs i vredesmod efter att Bulgakovs pjäs Hycklarnas sammansvärjning (Кабала святош, Kabala svatosj) tagits ned efter endast sju föreställningar. Hela garnityret av självupptagna producenter, regissörer och skådespelare hudflängs och inte heller högfärdiga skribenter eller avundsjuka kollegor skonas då Bulgakov avlossar sina bitande skottsalvor. Nästan varje person i Svart snö är porträtterad efter verkligheten.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utgivet på svenska

  • Master i Margarita [Мастер и Маргарита] (Mästaren och Margarita, översättning från den fullständiga ryska texten av Lars Erik Blomqvist, Geber, 1971)
  • Bélaja gvárdija [Белая гвардия] (Det vita gardet. till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1976)
  • Sobatje serdtse [Собачье сердце]; Rokovye jajca (En hunds hjärta; De ödesdigra äggen, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1977)
  • Teatralʹnyj roman (Svart snö: en teaterroman, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1981)
  • Zapiski junogo vrača [Записки юного врача] (Snöstorm och andra berättelser, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1984). Ny upplaga med titel En ung läkares anteckningar (H & E, 1995)
  • Žiznʹ gospodina de Molʹera (Herr Molière, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1988)
  • Tajnomu drugu (Till en hemlig vän, översättning och efterskrift av Gunnar Linnæus, Ellerström, 1988 – Ingår även i Manschettanteckningar 2000)
  • Ja ubil (Jag har dödat, översättning: Sture Nilsson, Samspråk, 1998)
  • Dʹjavoliada [Дьяволиада] (En diaboliad: en berättelse om hur två tvillingar tillintetgjorde en byråsekreterare, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 1999)
  • Zapiski na manžetach (Manschettanteckningar: appendix: Bohemer (novell); Till en hemlig vän, översättning Gunnar Linnæus, Bengt Samuelson, Ellerström, 2000)
  • Rött och vitt (urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2002)
  • Djävulens vändkrets (noveller i urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2013)
  • Luč žizni (Livets stråle, översättning av Alan Asaid, Novellix, 2014)

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov skrev sammanlagt 11 pjäser. Hans mest spelade verk är dock olika dramatiseringar av romanen Mästaren och Margarita. Som dramatiker debuterade han 1926 på Konstnärliga teatern med Familjen Turbins dagar (Дни Турбиных, Dni Turbinych), som är en dramatisering av romanen Det vita gardet. Vid premiären kritiserades den hårt för sin positiva hållning till förrevolutionära värden. 1928 blev repetitionerna av Flykt (Бег, Beg) inställda och inga av Bulgakovs pjäser spelades längre. Han skrev personligen till Josef Stalin, som beordrade att Familjen Turbins dagar skulle återupptas på repertoaren, vilket skedde 1932. Stalin såg sedan själv pjäsen 15 gånger. I två av sina pjäser återkom Bulgakov, liksom i Mästaren och Margarita, till förhållandet mellan konstnären och tyrannen: i Hycklarnas sammansvärjning om Molière 1929 och Hans sista dagar (Последние дни, Poslednie dni) om Aleksandr Pusjkin 1935. Hycklarnas sammansvärjning hade premiär 1935 men togs alltså ner efter bara sju föreställningar (se ovan). Hans sista dagar skulle ha spelats i Kiev samma år, men efter ett angrepp på Hycklarnas sammansvärjning i Pravda ställdes premiären in.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  4. ^ hämtat från: katalanskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Minor Planet Center 3469 Bulgakov” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3469. Läst 31 oktober 2023. 
  8. ^ Familjen Turbin, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  9. ^ Don Quijote och Sancho Panza, programblad, Skånska teatern 1980
  10. ^ Molière, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  11. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  12. ^ Teaterårsboken 1985, Jönköping 1985, ISBN 91-85472-20-4, sid 67
  13. ^ Teaterårsboken 1985, sid 123
  14. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  15. ^ Teaterårsboken 1990, Jönköping 1990, ISBN 91-85472-29-8, sid 105f
  16. ^ Teaterårsboken 1991, Jönköping 1991, ISBN 91-85472-32-8, sid 76
  17. ^ Teaterårsboken 1993, Jönköping 1994, ISBN 91-85472-34-4, sid 138
  18. ^ Teaterårsboken 1995, Jönköping 1995, ISBN 91-85472-39-5 sid 44
  19. ^ Hans sista dagar, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  20. ^ Teaterårsboken 1998, Jönköping 1998, ISBN 91-85472-43-3, sid 58
  21. ^ Mästaren och Margarita, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  22. ^ Sven Rånlund: Vågad mustasch på en klassiker, Göteborgs-Posten 16/4 2000
  23. ^ Arkiv, Kulturhuset Stadsteatern (läst 2 augusti 2019)
  24. ^ Ingegärd Waaranperä: Skuggspelets mästare, Dagens Nyheter 17/12 2001
  25. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)
  26. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  27. ^ Johan Hilton: En särling i svenskt kulturliv, Dagens Nyheter 15/11 2015
  28. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)
  29. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Michail_Bulgakov&oldid=54470889”