Någonstans i Sverige – Wikipedia

Någonstans i Sverige är en svensk TV-serie från 1973 av Jan Olof Olsson i regi av Bengt Lagerkvist med Janne "Loffe" Carlsson, Olle Björling, Per Ragnar med flera. Serien handlar om en grupp värnpliktiga soldater i Sverige under andra världskriget.

Serien hade premiär den 25 december 1973 och kom att bli Janne "Loffe" Carlssons definitiva genombrott och är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).^[1]

Om serien[redigera | redigera wikitext]

Manuset bygger på Jan Olof Olssons berättelse. Serien finns utgiven på DVD av Pan Vision. Serien visades första gången 1973–1974 och har repriserats ett flertal gånger, bland annat 1979, 1995 och 2010. I september 2013 kom serien i sin helhet i SVT:s Öppet arkiv.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Första delen[redigera | redigera wikitext]

Årsskiftet 1939-1940. I Norrbotten inte långt från finska gränsen ligger den svenska neutralitetsvakten inkallad. En av infanteriregementets plutoner leds av reservofficeren fänrik Anker och den stamanställde korpral Hugg. De meniga består av inkallade från hela Sverige. Förbandschefen, kapten Borgman, måste utbilda meniga som varken kan åka skidor eller skjuta medan man i Stockholm har Finlandsmöten som kräver att Sverige ansluter sig till Finland i vinterkriget.

Stora Norrland bråkar med kommunisten Svarte Rudolf om varför Sovjetunionen anfallit Finland. Stora Norrland och de andra retar Morsgrisen för att hans mamma skickar varma kläder, men de tystnar när han tar fram ett paket från mamma med en tårta. 111:an Olsson, Loffe, som är gruppens upptågsmakare och fixare, sätter på kaffe och allt gammalt groll är glömt.

En dag får de veta att vinterkriget är slut och att de snart kan se fram mot att bli hemskickade. Översten håller tacktal en vårmorgon när hans adjutant kommer springande - Tyskland har anfallit Danmark och Norge. Istället för muck blir det lastbilstransport till Värmland och norska gränsen.

Andra delen[redigera | redigera wikitext]

Vintern 1940-1941. Furir Hansson och menige Loffe tar lastbil in till ett samhälle för rekvirering. Loffe ordnar att lastbilen går sönder så att de får en ledig kväll. Hansson går ut med Harriet, en ung dam han träffat på apoteket. Hemma på permission har hans fästmö Anna ordnat en lägenhet men han är inte så intresserad. Senare på kvällen går Loffe, Morsgrisen och Hansson på restaurang. När krogen stänger går de hem till Morsgrisen. Dennes mamma mutas med ransoneringskort så att hon plockar fram godbitarna ur skafferiet.

Tredje delen[redigera | redigera wikitext]

När tyskarna tillåts köra tyska trupper genom Sverige måste kompaniet bevaka ordningen när tysktågen stannar för bespisning. En svensk officer som medföljer tåget blir upprörd av att de svenska soldaterna står fullt beväpnade vända mot tyskarna och protesterar hos förbandschefen. "Här ute såg jag en man göra röd front-hälsning mot tyskarna med knuten hand!" utbrister han. "Ojdå, jag hoppas de inte har skitit på sig utav förskräckelse." svarar förbandschefen.

De i kompaniet som har fått mucka måste rycka in igen. Stabsfurir Hansson har flyttat ihop med sin fästmö och ogillar att tvingas tillbaka. När han försöker ringa henne från förbandet är det ingen som svarar. Han återupptar sina kärleksmöten med sin apotekare. "Vad ska det bli av oss?" frågar han henne.

Fänriken är på middag hos sina svärföräldrar. De är verksamma inom Röda korset och Lottakåren - men de har också ett porträtt av Hitler hemma.

Fjärde delen[redigera | redigera wikitext]

Vid groggen efter middagen pratar direktörerna om vikten av ett bibehållet lönestopp så att företagen kan ge ordentliga aktieutdelningar. Kriget skulle naturligtvis ha varit slut för länge sedan om det inte var för krämarnationen England som bara vill förstöra. Direktör Sellin förklarar att visst finns det många fina judar men måste de ha inflytelserika poster i Sverige?

Loffes hustru sitter hemma hos Hanssons fästmö Anna och pratar. Anna berättar att när fästmannen är hemma beter han sig så underligt. "Han är inte riktigt med mig när vi är ihop". Han sitter tyst eller skriver men han är inte som när de träffades. Ibland när han ringer så svarar hon inte.

Stora Norrland, Loffe, Rudolf, Morsgrisen och de andra ligger vid norska gränsen. En månljus kväll bestämmer de sig för att skoja med de tyska gränsvakterna och samtidigt locka flyktingar över gränsen. Fänriken upptäcker vad de håller på med men samtidigt utbryter full kalabalik när en fransman, en ryss och en norska flyr över gränsen. Tyskarna har hundar och strålkastare men fänriken lyckas ordna upp det hela.

Femte delen[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen har fått order att kommunisten Svarte Rudolf ska förflyttas till ett arbetskompani. Borgman har försökt få ordern ändrad utan framgång. Morsgrisen ska ut och träffa en lotta från luftbevakningen och köper mjölkchoklad av Loffe. Hansson träffar sin extrafästmö men båda två har dåligt samvete.

Loffes fru Siv har börjat umgås med en krogcharmör med tangorabatt som hon träffat på restaurangen där hon jobbar. Hemma hos fänrikens svärföräldrar har man Norge-afton med tal om norrmännens modiga kamp mot tyskarna. "Norges sak har alltid varit min sak", säger direktören. Hitlers porträtt har bytts ut mot Churchills. När stabsfurir Hansson ringer upp Harriet förklarar hon att de inte kan träffas mer. Hela gruppen är med när 107:an Anderssons nyfödda dotter döps.

Sjätte delen[redigera | redigera wikitext]

Som dopgåva får den nyfödda 75 kronor av Anderssons fältkamrater. Därefter går föräldrarna på konditori. Nu har de fyra barn och vem tar hand om gården medan Andersson ligger inne?

Sommaren 1944. En solig dag får Andersson i uppdrag att cykla med ett brev till luftvärnskompaniet en bit bort. Hos luftvärnet får han vänta på ett svar tillbaka. Han ställer sig och tittar på en luftvärnspjäs som två soldater under ledning av en löjtnant arbetar med. Plötsligt får han en dragstång mitt i ansiktet och dör omedelbart.

Några fältartister uppträder och bakom scenen hjälper grabbarna till. Loffe står där och gör upp affärer med en direktör som säljer spritflaskor. Efteråt bjuds översten på kaffe med cognac bakom scenen och förbandschefen Borgman frågar Loffe var han har fått tag på cognacen. "Det är krigsbyte, kapten!" "111:an borde vara chef för hela arméns underhållstjänst. Eller sitta i buren!"

Furir Hansson går på konditori med sin apotekare för sista gången. Freden är på väg och livet kommer att bli mycket mer komplicerat när kriget är över, säger han. Hon berättar att hon har gjort abort. De skiljs åt och ses aldrig mer.

Sjunde delen[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen och korpral Hugg pratar om framtiden. Korpralen ska bli eldare på ett ålderdomshem och kaptenen försäljare. "Om några år kommer vi att tycka att det här var en riktigt bra tid". Senare ska korpralen lära mannarna att kasta handgranat. Attrapper har de tränat med tidigare men nu är det riktiga saker. När det är Morsgrisens tur att kasta står han paralyserad och när korpralen Hugg försöker slita åt sig granaten exploderar den. Korpralen dör omedelbart.

Hösten 1944 evakueras människor över Torne älv på grund av Lapplandskriget. Förbandet har förlagts i Tornedalen för att ta hand om de evakuerade. Svarte Rudolf har återvänt som kökshandräckning med Stora Norrland. "Då ska du bre smörgås, din satans kommunistjävel!". Stabsfurirens fästmö Anna är på besök och är med barn. När tyskarna börjar skjuta med artilleri på förbandsplatsen måste kapten Borgman, löjtnant Anker och Loffe ta sig över till finska sidan för att få tyskarna att sluta skjuta mot Sverige.

Förbandet har muckat. Vid freden firar stockholmarna vilt på Kungsgatan, där Loffe och furir Hansson med fruar springer på varandra. Furiren avböjer att följa med på fest hemma hos Loffe eftersom hustrun snart ska in på BB. "När de två paren gått åt var sitt håll en bit, vände sig pojkarna om och såg efter varandra, och båda skrek när de vinkade en sista gång: Vi ses....Men det gjorde de inte. De här åren hade de hållit ihop i allt, och sedan sågs de aldrig mera."

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Ledmotivet[redigera | redigera wikitext]

Seriens namn kommer från refrängen i dess ledmotiv, Ulla Billquists schlager "Min soldat" med musik och text av Nils Perne från 1940:

Inspelningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Några av inspelningsplatserna till serien.^[2]

• Hedenäsets järnvägsstation, Hedenäset, Norrbottens län
• Rimbo, Stockholms län
• Upplands regemente (S 1), Uppsala, Uppsala län
• Vojakkala, Norrbottens län

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Serien har omarbetats till bok, men denna innehåller inte särskilt mycket dialog, utan fungerar mer som ett referat av handlingen i TV-serien, blandat med berättelser om de samtida historiska skeendena.

Rollfiguren Loffe fick sitt namn från skådespelaren Elof Ahrles smeknamn, eftersom TV-seriens Loffe skulle vara ungefär den sortens figur som Elof Ahrle brukade spela i filmer från beredskapstiden^{[källa behövs]} - och senare blev Loffe skådespelaren Janne Carlssons smeknamn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

• Gradvall, Jan, Nordström, Björn, Nordström, Ulf, Rabe, Annina (2009). Tusen svenska klassiker: böcker, filmer, skivor, tv-program från 1956 till i dag. Stockholm: Norstedt. Libris 11378554. ISBN 978-91-1-301717-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Någonstans i Sverige på Svensk Filmdatabas
• Någonstans i Sverige på Internet Movie Database (engelska)
• Någonstans i Sverige i Svensk mediedatabas
• Titta på Någonstans i Sverige i SVT Öppet Arkiv