Ny demokrati (Sverige) – Wikipedia

Ny Demokrati
FörkortningNyD
LandSverige Sverige
Grundat4 februari 1991
GrundareBert Karlsson
Ian Wachtmeister
Upplöst25 februari 2000
HuvudkontorStockholm
Göteborg
Politisk ideologiNyliberalism
Högerpopulism
Konservatism
Välfärdschauvinism[1]
Politisk positionHöger
Färg(er)Gul
Svensk politik
Politiska partier
Val
Ian Wachtmeister.
Bert Karlsson.

Ny Demokrati (förkortat NyD, nyd eller nd) var ett nyliberalt, konservativt och högerpopulistiskt politiskt parti i Sverige, bildat 1991 av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson och försatt i konkurs 2000.[2][3] Partiet var representerat i Sveriges riksdag 1991–1994.

Ny Demokratis huvudsakliga profilfrågor var sänkta skatter, kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik, lag och ordning, minskning av antalet ledamöter i riksdagen till 151 samt maktdelning med ett direktvalt statsministerämbete. Partiet krävde kraftigt minskad invandring och med tiden övergick retoriken i välfärdschauvinism.[2][sidnummer behövs] Partiet krävde också att Sverige borde anslutas till dåvarande EG, vilket är ganska unikt för att vara ett populistiskt parti i Europa.[4][5]

I riksdagsvalet 1994 förlorade partiet sina riksdagsmandat. Samtidigt förlorade det nästan all representation i kommuner och landsting, även om man behöll ett kommunalt mandat i Laholms kommun till 2002.[6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet[redigera | redigera wikitext]

Skivproducenten Bert Karlsson fick 1990 frågan från damtidningen Hänt i Veckan om vilka personer han skulle sätta i en regering om han själv fick välja fritt. Detta såg Karlsson mest som ett skämt. Som statsminister satte han greven Ian Wachtmeister, som han aldrig hade träffat, men som han kände till som deltagare i lobbygruppen Den Nya Välfärden.[7] Snart träffades paret och skrev därefter en debattartikel med titeln "Här är vårt partiprogram" i Dagens Nyheter den 25 november 1990. Den 4 februari 1991 bildades partiet vid ett möte i Skara.[8] Karlsson och Wachtmeister kom att omnämnas i media som "Greven och betjänten".[9]

I februari 1991 lyckades partiet komma med i en opinionsundersökning i Veckans affärer, där de har fått 11,7 procents väljarstöd. Aftonbladet återpublicerade undersökningen, eftersom partiet tycktes ha nått över fyraprocentsspärren till riksdagen. Senare skulle det dock visa sig att opinionsundersökning var gjord av ett okänt litet företag i Dala-Järna.[10] I början var det oklart om de skulle ställa upp i valet, men i april kom beskedet att de tänkte ställa upp. Ny demokrati fick stor medial uppmärksamhet redan från början. Den 14 februari gjorde partiledaren Bert Karlsson ett uppmärksammat framträdande i TV-programmet Magasinet där han framställdes som okunnig i partiets egen politik. Kort efter detta framträdande avgick Karlsson som partiledare och efterträddes av Ian Wachtmeister.

Riksdagsvalet 1991[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Riksdagsvalet i Sverige 1991

Partiet sades sakna klar ideologisk hemvist och klassades av kritiker ofta som populistiskt och missnöjesparti. Flera av punkterna i partiprogrammet kopierades från Den Nya Välfärdens förslag.[7] Förespråkandet av en restriktivare invandringspolitik gav även beskyllningar om främlingsfientlighet, även om partiet slog ifrån sig sådana beskyllningar. I jämförelse med de 19 år senare invalda Sverigedemokraterna hade den invandringskritiska profilen ekonomisk-populistiska övertoner och partiet betraktades varken av anhängare eller kritiker som nationalistiskt.[11]

Under den första valkampanjen gav partiet ut singeln Drag under galoscherna (Häng med, häng med) med "Bert-Ians" (med Paul Paljett som kompositör och främste musiker). Tanken var att låten skulle lanseras via Svensktoppen, men Sveriges Radio satte stopp för de planerna genom att hänvisa till formella skäl.[12]

Deras kampanj fylldes av demonstrationer där de exempelvis staplade läskbackar för att visa ekonomiska samband.[13] Partiledarna presenterade sig som "verklighetens folk", snarare än politiker.[13]

Vid riksdagsvalet fick partiet 6,7 procent av rösterna. Det socialistiska blocket (S och V) fick sammanlagt 42,2 procent medan det borgerliga blocket (C, FP, KD och M) fick 46,7 procent av rösterna. Det innebar att Ny Demokrati fick ställning som vågmästare för den borgerliga regeringen.[14]

När det på Sveriges Televisions valvaka stod klart att Ny Demokrati valts in i riksdagen och Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom in i studion, lämnade den dåvarande partiledaren för (FP) Bengt Westerberg demonstrativt studion i protest.[15]

1991 års valundersökning visade att 53 procent av Ny Demokratis väljare röstade på partiet på grund av "nya fräscha tag", behovet av att "röra runt i grytan" samt att partiet ansågs veta hur "vanligt folk tycker och tänker". 19 procent angav att de röstade på Ny Demokrati på grund av invandringsfrågor, vilket var mångdubbelt fler än bland övriga partier. 11 procent av väljarna röstade på partiet med hänvisning till skattefrågan.[16] Dock uppgav 48 procent att de egentligen tyckte bättre om ett annat parti, men att de av taktiska skäl röstade på Ny Demokrati.[17]

” Det hävdas ibland att Ny demokrati kom in i riksdagen på kritik mot invandringspolitiken. Så var det inte. Invandringsfrågan fanns med, men var inte särskilt framträdande i valrörelsen 1991. Ny demokrati gick till val på billigare sprit, slopade lapplisor och roligare politik. „
– Björn Häger[18]

Riksdagstiden (1991–1994)[redigera | redigera wikitext]

För en lista över riksdagsledamöter för Ny Demokrati, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 1991–1994.

Ny Demokrati fick 6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991, 25 riksdagsmandat och sammanlagt 335 mandat på kommunal nivå. Bland de invalda återfanns flera personer med tidigare bakgrund i högerpopulistiska partier,[förtydliga] som riksdagsledamöterna Leif Bergdahl och Sten Söderberg.[19]

År 1992 blev det alltmer tydligt att Ny Demokrati valde att satsa på den invandringsrestriktiva linjen med krav på utvisning av utländska medborgare som begår brott, delvis som ett svar på invandringspolitikens problem som uppstått i kölvattnet av att det kommit fler flyktingar från Bosnien.[18] Andra flyktingrelaterade frågor som partiet drev var lån istället för bidrag och tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd, krav som emellertid figurerat redan i 1991 års valrörelse. Även minskad u-hjälp föreslogs.

Efter en internationell spekulationsvåg hösten 1992 höjde riksbanken räntan till 500 procent. Ny demokrati hotade med att provocera fram ett nyval, varpå Carl Bildt istället kontaktade Ingvar Carlsson, efter vilket förhandlingar ledde fram till flera krispaket.[14]

Samtidigt började Ny Demokrati falla sönder med avhopp från riksdagsgruppen, uteslutningar, besynnerliga medieutspel, skandaler och inre stridigheter.[20][21]

Sommaren 1993 genomförde partiet en sommarturné, där företrädare som Vivianne Franzén framförde partiets invandringspolitik.[22][23] Samma sommar orsakade Bert Karlsson rubriker på grund av sitt stöd till musikgruppen Ultima Thule genom sitt skivbolag.[24]

I oktober 1993 hade stödet för partiet sjunkit till 4,4 procent vid en opinionsundersökning.[källa behövs] Samtidigt blev splittringen mellan Karlsson och Wachtmeister alltmer tydlig. I februari 1994 meddelade Wachtmeister sin avgång som ordförande, och en invecklad maktkamp utbröt. Wachtmeister lanserade Sten Dybeck som partiledare, medan Karlsson önskade advokaten Pelle Svensson eller ekonomen Carl Hamilton, personer som tidigare inte hade varit förknippade med partiet. I april valdes dock Harriet Colliander till partiordförande för att i juni ersättas av Wachtmeisters kandidat Vivianne Franzén.[25]

I voteringen om vårdnadsbidrag mot slutet av riksdagsåret 1994 var Ny Demokratis riksdagsgrupp splittrad i tre falanger: en ledd av läkaren Leif Bergdahl röstade för regeringens förslag om vårdnadsbidrag, en ledd av förre partiledaren Ian Wachtmeister lade ned sina röster medan en tredje falang ledd av Bert Karlsson företrädde den tidigare partilinjen och röstade nej. Det enda tack Ny Demokrati fick för sitt stöd till regeringen under hela mandatperioden var ett brev från Alf Svensson till Leif Bergdahl för genomförandet av vårdnadsbidraget.[källa behövs]

Moderaternas gruppledare Lars Tobisson har berättat att han diskuterade de flesta besluten med Ny Demokratis Ian Wachtmeister inför omröstningar eftersom regeringen saknade egen majoritet.[26][förtydliga]

Valet 1994 blev ett fiasko för partiet som bara fick 1,4 procent av rösterna och förlorade samtliga riksdagsmandat. I kommunerna lyckades man dock behålla 53 fullmäktigeplatser i 36 kommuner.[19] Partiet hade kollapsat under interna fraktionsstrider, något Nationalencyklopedin förklarar med ”en spänning mellan en företagarinriktad höger kring Wachtmeister och en mer ’folkligt’ inriktad politik personifierad av Bert Karlsson”.[27] Andra förklaringar som har diskuterats var att de allt mer finfördelade fraktionerna använde angrepp genom media istället för interna samtal för att lösa partiets problem. Partiet saknade inre organisation för att hantera den interna debatten, och hanterandet av konflikter med allt fler rättshaverister och kriminella i lokalavdelningarna tog stor kraft i partiets verkställande utskott. Ytterligare en faktor som utpekats var den fria alkohol som serverades på gruppmöten i riksdagen, vilket inledningsvis höjde stämningen, men sedan ledde till dåligt underbyggda beslut, stökighet och utvecklande av alkoholproblem bland vissa riksdagsledamöter. Media hade gett partiet stor uppmärksamhet i valrörelsen 1991 som ett underhållande fenomen, men började inte granska partiet på allvar förrän efter 1991, och avslöjade då felaktigheter och vandringshistorier om invandrare som företrädare för partiet spred.[28][29]

” Ny demokrati bildades genom att två personer fick för sig att man skulle starta ett politiskt parti, varpå man gick ut och annonserade efter folk som var intresserade av att sitta i riksdagen. De hade inte byggt upp partiet underifrån och företrädarna var inte genomtänkta i sina ståndpunkter, man fick olika svar beroende på vem som yttrade sig. Efter en mandatperiod var partiet borta. „
– Bengt Westerberg[30]

Efter 1994[redigera | redigera wikitext]

Åren efter 1994 ledde till en allt stadigare nedgång för partiet, som omgav sig med skandaler, processer och kontroversiella utspel.[förtydliga][källa behövs] Det hade lyckats behålla vissa mandat i kommunerna på sina håll, men fraktionsstridigheter ledde till att allt fler inom partiledningen hoppade av eller uteslöts.

Efter tiden i riksdagen började Ny Demokrati inleda kontakter med bland annat Sverigedemokraterna, Sjöbopartiet och Centrumdemokraterna.[31][förtydliga]

Redan före valet 1994 hade flera lokalavdelningar runtom i landet brutit sig ut och bildat egna partier under andra namn. I juli 1995 lämnade Bert Karlsson partiet och bildade lokalpartiet Skara Framtid som hade tre mandat i kommunen. Ian Wachtmeister lämnade också partiet efter valet. På en extra partistämma 18 januari 1997 avsattes Vivianne Franzén som partiledare och i hennes ställe valdes Bengt G. Andersson från Västerås. Denne avgick senare samma år på grund av de hot som riktades mot partiet.

Dåvarande partiledare John Bouvin avsåg att i valet 1998 ingå valteknisk samverkan med Konservativa partiet men detta stoppades efter ett stormigt möte i Stockholm mellan de båda partierna då oppositionen inom Ny Demokrati emot ett sådant samarbete blev för stor. Bouvin avsattes i maj 1998 som partiledare. I valet 1998 fick Ny Demokrati endast 8 297 röster eller 0,15 procent av rösterna.[32] Wachtmeister hade då startat ett nytt parti, Det nya partiet, vars partiprogram påminde om det tidiga Ny demokrati men var radikalt annorlunda organiserat med betydligt färre medlemmar.

På kommunal nivå klarade sig Ny Demokrati i vissa fall längre än vad det gjorde i riksdagen. Från 1991 fram till 2002 hade partiet mandat i Laholms kommun, som efter 1998 var den enda kommunen där partiet fortfarande hade något mandat.

Den 25 februari 2000 sattes partiet i konkurs.[2][3]

I riksdagsvalet 2002, när partiets riksorganisation formellt inte längre fanns kvar, fick Ny Demokrati 106 röster.[33]. I samma års kommunalval ställde partiet endast upp i Gotlands kommun, där man fick 31 röster, eller 0,09 procent av rösterna.[34]

I en del kommuner återfanns dock rester av Ny Demokrati ännu 2012 som avknoppade organisationer under olika lokala partibeteckningar, exempelvis Markbygdspartiet, Axel Ingmars Lista - Avestapartiet, Folkviljan på Orust, Österåkerspartiet, Staffanstorpspartiet, Götenes framtid och Laholmspartiet.

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

John Bouvin var riksdagsledamot 1991-1994. Han valdes till partiledare 1997 men förlorade den posten redan i maj 1998 då partiets stämma istället valde Per Anders Gustavsson som ny partiledare och som blev den som fick leda partiets valrörelse samma år. .[35][36]
Period Namn
1991 Bert Karlsson
1991–1994 Ian Wachtmeister
1994 Harriet Colliander
1994–1997 Vivianne Franzén
1997 Bengt G. Andersson
1997–1998 John Bouvin
1998–1999 Per Anders Gustavsson
1999–2000 Ulf Eriksson

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

Se även: Resultat i val till Sveriges riksdag
Röstandel för Ny demokrati i Sveriges alla kommuner vid riksdagsvalet 1991.
År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.) 		Mandat Förändring
mandat 		Ref
1991368 2816,73 %25 av 349
199468 6631,24 %−5,490 av 349−25
19988 2970,16 %−1,080 av 3490[32]

Landstingsval[redigera | redigera wikitext]

Den här listan är ofullständig, du kan hjälpa till genom att utöka den.
År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.) 		Mandat Förändring
mandat 		Ref
199139 9360,7 %0 av 1 763[37]
199451 2601,0 %10 av 1 7770[37]
19980 av 1 6460

Kommunalval[redigera | redigera wikitext]

Den här listan är ofullständig, du kan hjälpa till genom att utöka den.
År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.) 		Mandat Förändring
mandat 		Ref
1991188 0853,4 %335 av 13 526[37]
199462 5501,1 %−2,353 av 13 550−282
19981 av 13 388−52

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jens Rydgren: [From Tax Populism to Ethnic Nationalism: Radical Right-wing Populism in Sweden]. Sid 51-53
  2. ^ [a b c] Rydgren, Jens (2005). Från skattemissnöje till etnisk nationalism: Högerpopulism och parlamentarisk högerextremism i Sverige. Studentlitteratur. ISBN 91-44-04307-4 
  3. ^ [a b] Boréus, Kristina (2006). Diskrimineringens retorik: En studie av svenska valrörelser 1988-2002. Statens offentliga utredningar. ISBN 91-38-22579-4 
  4. ^ Nationalencyklopedin - Ny Demokrati
  5. ^ Ny Demokrati – Partiprogram
  6. ^ ”Valda ledamöter och ersättare kommunfullmäktigvalet 1998”. Valmyndigheten. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101019034621/http://www.val.se/val/val_98/slutres/kommun/vdvk1381.html. Läst 22 december 2010. 
  7. ^ [a b] Lönegård, Claes. ”I grevens tid”. Fokus. http://www.fokus.se/2015/09/i-grevens-tid/. Läst 27 juli 2016. 
  8. ^ Wennergren, Sandra. ””Jag har kämpat som fan””. Skaraborgs läns tidning. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160815210652/http://www.skaraborgslanstidning.se/article/jag-har-kampat-som-fan/. Läst 27 juli 2016. 
  9. ^ Regeringskrisen, Dagens Nyheter, Harry Schein, läst 27 juli 2016
  10. ^ Ny demokratis fejkade opinionsmätning, Björn Häger, läst 27 juli 2016
  11. ^ Ian Wachtmeister i inslaget "Politiker mot rasism" i Rapport i Sveriges Television 31 januari 1992
  12. ^ Häggström, Yrsa (2012). Man måste ha nio liv!. sid. 278. Läst 27 januari 2017 
  13. ^ [a b] Wernersson, Annie. ”25 år sedan Ny demokrati bildades”. Hallandsposten. http://www.hallandsposten.se/nyheter/halmstad/25-%C3%A5r-sedan-ny-demokrati-bildades-1.3501151. Läst 27 juli 2016. 
  14. ^ [a b] Rosén, Hans; Löfgren, Emma. ”Sju politiska kriser som skakade Sverige”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/sju-politiska-kriser-som-skakade-sverige/. Läst 27 juli 2016. 
  15. ^ Mattias Mächs. ”Bengt Westerberg lämnar studion”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/bengt-westerberg-lamnar-studion. 
  16. ^ Rydgren, Jens Från Le Pen till Pim Fortuyn, sidan 204. Liber, 2004. ISBN 91-47-07376-4
  17. ^ Ny demokrati har rekordet, Forskning & Framsteg, Jörn Spolander, läst 27 juli 2016
  18. ^ [a b] Häger, Björn. ”Bert Karlsson: "Jag har aldrig varit främlingsfientlig"”. Björn Häger. http://bjornhager.blogspot.se/2009/11/bert-karlsson-jag-har-aldrig-varit.html?m=1. Läst 27 juli 2016. 
  19. ^ [a b] ”Populister vill bilda enad front”. Expo (1). 1997. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070817181342/http://www.expo.se/2003/48_339.html. Läst 19 april 2003.  Arkiverad 17 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Ny demokrati – en politisk historia, Sveriges Radio, Björn Häger, läst 27 juli 2016
  21. ^ http://www.youtube.com/watch?v=KAlghcy6_TU&feature=channel_video_title
  22. ^ Vivianne Franzens uttalanden berörs bland annat i Dagens Nyheter 931107 samt på programmet Striptease 930901.
  23. ^ Dagens Nyheter 7 november 1993
  24. ^ Dagens Nyheter 16 augusti 1993
  25. ^ Trevliga Harriet ville leda ett vanligt parti, Svensk Tidskrift, Jonas Hellman, läst 27 juli 2016
  26. ^ SvD 10 september 2010. s. 8, DN 2 oktober, s.10, "Härstedt lär inte bli vald".
  27. ^ Ny+demokrati i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  28. ^ Björn Häger, Bloggartikel: 'SD:s fyllekultur påminner om Ny demokratis kollaps' Arkiverad 5 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine., blogg.svt.se 2012-11-16
  29. ^ Referat Arkiverad 9 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine. av "Kannibalerna (Nyd)", författad av John Holck-Bergman, före detta kanslichef i Ny Demokrati, utgiven på Tant Gredelin 1995
  30. ^ Bengt Westerberg: ”Jag är optimist” Arkiverad 22 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Tidningen Vi, läst 27 juli 2016
  31. ^ ”Avslöjande om turerna i Ny Demokrati”. Folket i Bild/Kulturfront (8). 1996. Arkiverad från originalet den 9 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090709081303/http://fib.se/fib_1/nyd.html. Läst 10 april 2009.  Arkiverad 9 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  32. ^ [a b] ”Övriga partier riksdagsvalet 1998”. Valmyndigheten. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220819134148/https://historik.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/ovriga.html. Läst 14 november 2010. 
  33. ^ ”Sverige - Valområde - 2002-09-27 09:16:45”. Valmyndigheten. 27 september 2002. https://historik.val.se/val/val_02/slutresultat/00R/00.html. Läst 14 november 2010. 
  34. ^ Slutresultat för 2002 års kommunalval i Gotlands kommun
  35. ^ John Bouvin omhändertogs av polis Aftonbladet 1998-05-01
  36. ^ Länsansvariga vill avsätta nyd-ledare Aftonbladet 1998-05-03
  37. ^ [a b c] ”Allmänna val, valresultat”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 14 september 2010. https://web.archive.org/web/20100914072931/http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____32065.aspx. Läst 14 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ny_demokrati_(Sverige)&oldid=53257520”