Olympiska sommarspelen 1992 – Wikipedia

Olympiska sommarspelen 1992
Grenar	257 grenar i 28 sporter
Deltagare
Nationer	169
Aktiva	9 356
Män	6 652
Kvinnor	2 704
Värdskap
Land	Spanien
Ort	Barcelona
Arena	Estadi Olímpic Lluís Companys
Invigning	25 juli 1992
Spelen öppnades av	Kung Juan Carlos I av Spanien
Läste deltagarnas ed	Luis Doreste Blanco, segling
Läste funktionärernas ed	Eugeni Asencio, vattenpolo
Elden tändes av	Antonio Rebollo, bågskytte, paralympics
Avslutning	9 augusti 1992
← Seoul 1988 Atlanta 1996 →

Olympiska sommarspelen 1992 var de tjugofemte moderna olympiska spelen och hölls i Barcelona i Katalonien (Spanien). IOK-presidenten Juan Antonio Samaranchs hemstad Barcelona valdes ut i konkurrens med Paris, Belgrad, Amsterdam, Brisbane och Birmingham. Det var meningen att Freddie Mercury skulle sjunga sin låt "Barcelona" med Montserrat Caballé, men han dog året före i Aids.

Kandidatur[redigera | redigera wikitext]

Barcelona, IOK:s tionde president Juan Antonio Samaranchs födelsestad, blev vald som värdstad på IOK:s nittioförsta kongress i Lausanne, Schweiz den 17 oktober 1986. De övriga städerna som ansökte om värdskapet var Amsterdam, Belgrad, Birmingham, Brisbane och Paris.

Olympiska sommarspelen 1992 omröstningsresultat
Stad	Nation	Rond 1	Rond 2	Rond 3
Barcelona	Spanien	29	37	47
Paris	Frankrike	19	20	23
Brisbane	Australien	11	9	10
Belgrad	SFR Jugoslavien	13	11	5
Birmingham	Storbritannien	8	8	-
Amsterdam	Nederländerna	5	-	-

Arrangemanget[redigera | redigera wikitext]

Deltagande[redigera | redigera wikitext]

Till sommar-OS hade IOK i stort sett avskaffat alla de tidigare begränsningarna för deltagande av professionella idrottare.^[1] Beslutet att tillåta professionella spelare att delta i turneringen i basket medförde att USA kunde ställa upp med det så kallade Dream Team. Där ingick spelare som Michael Jordan, Magic Johnson och Larry Bird. Laget erövrade enkelt guldmedaljerna.

För första gången sedan 1960 tilläts Sydafrika att delta i de olympiska spelen.

För första gången sedan 1972 bojkottade inget land de olympiska spelen.

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 deltog de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen med egna trupper. Resterande före detta sovjetrepubliker deltog med ett gemensamt lag som i medaljlistan benämndes EUN (efter franskans équipe unifiée, ”det förenade laget”).^[2]

Sönderfallet av Jugoslavien medförde att tre nya länder debuterade i spelen nämligen Kroatien, Slovenien och Bosnien och Hercegovina. Deltagare från det resterande Jugoslavien fick ej delta under Jugoslaviens namn utan fick lov att delta under OS-flaggan som oberoende deltagare.

Invigning[redigera | redigera wikitext]

Den handikappade bågskytten Antonio Rebollo tände den olympiska elden genom att skjuta en brinnande pil i eldskålen.

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Badminton och baseboll upptogs som olympiska sporter och kanotslalom återvände efter en 20-årig paus. Judo för damer fick också olympisk premiär.

Friidrott[redigera | redigera wikitext]

Diskuskastaren Romas Ubartas (vinnare på 65,12) tog Litauens första OS-guld någonsin.

Derartu Tulu, segrare i friidrott på damernas 10 000 meter, var första kvinnliga afrikanska guldmedaljör utanför arabländerna och Sydafrika. Hon var också Etiopiens första kvinnliga OS-guldmedaljör.

Övriga idrotter[redigera | redigera wikitext]

Erika Salumäe vann damernas cykelsprint. Hon blev därmed Estlands första kvinnliga OS-vinnare. Hon vann grenen även 1988, då representerande Sovjetunionen.

Vitalij Sjtjerbo från Vitryssland erövrade inte mindre än sex guldmedaljer i gymnastik, varav fem individuella, vilket tangerade Eric Heidens dåvarande rekord för individuella guldmedaljer vid ett OS.

Zhang Shan från Kina (seger i skeetskytte) var första kvinna att vinna en mixad skyttegren. Hon blir också den enda, eftersom inga mixade skyttegrenar tillåtits efter 1992 års OS.

En av de tyska guldmedaljörerna i landhockey, Andreas Keller, tillhör en riktig hockey-familj. Farfar Erwin tog silver vid 1936, och fadern Carsten tog guld vid 1972.

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	OSS	45	38	29	112
2	USA	37	34	37	108
3	Tyskland	33	21	28	82
4	Kina	16	22	16	54
5	Kuba	14	6	11	31
6	Spanien	13	7	2	22
7	Sydkorea	12	5	12	29
8	Ungern	11	12	7	30
9	Frankrike	8	5	16	29
10	Australien	7	9	11	27

Se även: Vinnare av medaljer i olympiska sommarspelen 1992

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Totalt deltog 169 länder i spelen 1992. Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Namibia och Slovenien debuterade vid dessa spel. Jemen deltog för första gången som en enad nation. Tyskland deltog för första gången sedan återföreningen som en nation och Sydafrika återkom till spelen efter avskaffandet av apartheidpolitiken. Fyra nationella olympiska kommittéer deltog inte i spelen, nämligen Afghanistan, Brunei, Liberia och Somalia.

Efter Sovjetunionens upplösning så deltog nästan alla de tidigare sovjetrepublikerna med ett gemensamt lag. De tre baltiska staterna deltog dock inte i det samarbetet och deltog med varsitt lag för första gången sedan spelen i Berlin 1936. På grund av upplösningen av och inbördeskriget i Jugoslavien deltog Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Slovenien för första gången som självständiga nationer. Förbundsrepubliken Jugoslavien förbjöds att delta då landet hade FN-sanktioner mot sig, men jugoslaviska idrottare erbjöds ändå att delta som Oberoende olympiska deltagare.

•  IOP (representanter från Jugoslavien)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Olympiska rörelsen
• Barcelonas olympiska stiftelse
• Barcelonas olympiastadion
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1992.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906² • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig • ² Inofficiellt

v • r Kataloniens historia Fram till 1700-talet Grevskapet Barcelona (801–1162) · Furstendömet Katalonien (1162–1714) · Katalanska kompaniet (1302–90) · Generalitat de Catalunya (1359–1714, 1931–) · Katalanska världskartan (1375) · Skördekarlarnas krig (1640–52) · Spanska tronföljdskriget (1701–14) 1800-talet Renaixença · Exposición Universal de Barcelona (1888) · Modernisme (Els Quatre Gats · Antoni Gaudí) 1900-talet El Clásico (1902–) · Katalanska samväldet (1914–25) · Världsutställningen i Barcelona (1929; Barcelonapaviljongen) · Spanska inbördeskriget (1936–39) · Nova cançó (1959–68) · Premi de les Lletres Catalanes Ramon Llull (1981–) · CCRT (1983–; Catalunya Ràdio · TV3) · Rock català (1985–99; Enderrock) · OS (1992; Paralympiska sommarspelen) 2000-talet Katalanska vägen (2013) · Folkomröstningen om politisk status (2014) · Attentaten 2017 · Folkomröstningen om självständighet (2017; Operation Anubis · Spaniens konstitutionella kris · Republiken Katalonien) · Rättegången mot självständighetsledarna (2019) Se även Barcelonas historia · Spaniens historia