Paul Mariner – Wikipedia

Paul Mariner
Paul Mariner som tränare för Plymouth Argyle FC i februari 2010
Personlig information
Fullständigt namnPaul Mariner
Födelsedatum22 maj 1953
FödelseortEngland Farnworth, Greater Manchester, England
Dödsdatum9 juli 2021 (68 år)
Längd183 cm
LateralitetHögerfotad
PositionAnfallare
Juniorlag
1971–1973 England Chorley
Seniorlag*
År
1973–1976
1976–1984
1984–1986
1986–1988
1988
1989–1992
1990–1991
1992–1993
Totalt 		Klubb
England Plymouth Argyle
England Ipswich Town
England Arsenal
England Portsmouth
Australien Wollongong City
USA Albany Capitals
Malta Naxxar Lions
USA San Francisco Bay 		SM (GM)
135 0(56)
260 0(96)
60 0(14)
56 00(9)
2 00(0)
17 00(1)
15 00(3)
10 00(0)
555 (179)
Landslag
År
1977–1985 		Landslag
 England 		SM (GM)
35 0(13)
Uppdrag som tränare
2003
2004–2009
2009–2010
2012–2013 		USA Harvard Crimson (ass. tränare)
USA New England Revolution (ass. tränare)
England Plymouth Argyle
Kanada Toronto FC
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Paul Mariner, född 22 maj 1953 i Farnworth, Greater Manchester, död 9 juli 2021, var en engelsk fotbollstränare och spelare. Under sin spelarkarriär deltog han bland annat i EM 1980 samt VM 1982.

Mariner påbörjade sin självbiografi, Paul Mariner: My Rock and Roll Football Story, men avled innan den var färdig. Boken släpptes postumt och färdigställdes utan Mariner 2021.[1]

Spelarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Klubblag[redigera | redigera wikitext]

Ipswich Town[redigera | redigera wikitext]

Paul Mariner kom till Plymouth Argyle 1973 från amatörklubben Chorley. Efter 56 mål på 135 matcher köptes han av Ipswich Town för 220 000 pund.[2]

Mariner gjorde sin debut för klubben i september 1976. Under sin debutsäsong gjorde han 10 mål på 28 matcher då Ipswich kom trea i ligan. Säsongen 1977/78 underpresterade Ipswich och slutade först på en 18:e plats i ligan, dock så vann klubben FA-cupen efter 1-0 i finalen mot Arsenal.[3]

Under säsongen 1980/81 så hade Ipswich chansen att vinna en trippel. I ligan slutade man 2:a, fyra poäng efter segrande Aston Villa. I FA-cupen gick man till semifinal där Manchester City blev för svåra. Efter att två titelchanser försvunnit var bara finalen i UEFA-cupen kvar. I finalens första match mot AZ Alkmaar så gjorde Mariner det sista målet när Ipswich vann med klara 3-0, och efter att ha förlorat returen med 4-2 så stod det klart att klubben vunnit UEFA-cupen, efter totalt 5-4.[4]

Efter totalt 337 matcher och 136 mål i Ipswich så såldes Mariner till Arsenal i februari 1984 för 150 000 pund.[5]

Arsenal[redigera | redigera wikitext]

Mariner började starkt i Arsenal och gjorde 7 mål på säsongens 15 sista matcher. Säsongen 1984/85 gjorde dock Mariner bara 7 mål på 36 matcher, och året efter så var han petad stora delar av säsongen. Han gjorde bara 9 ligamatcher, varav en som mittback. Sommaren 1986 släpptes han på free transfer av nya managern George Graham och Mariner lämnade klubben efter totalt 80 matcher och 17 mål.

Slutet av karriären[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha fått lämna Arsenal skrev Mariner på för Portsmouth där han stannade i två säsonger. Efter det spelade han i Wollongong City i Australien, Albany Capitals i USA, Naxxar Lions på Malta, innan han avslutade karriären i San Francisco Bay.

Landslag[redigera | redigera wikitext]

Paul Mariner gjorde sin debut i England 1977, i en match mot Luxemburg när han fick hoppa in i 5-0-segern. Hans första landslagsmål kom även det mot Luxemburg då han gjorde 2-0 i kvalet till VM 1978.

Trots att Mariner inte spelat en minut i kvalet till EM 1980, blev han uttagen i den engelska truppen, där han fick hoppa in i förlustmatchen mot Italien samt matchen mot Spanien där England vann. Dock åkte England ut redan i gruppspelet, efter att även ha kryssat mot Belgien.

I kvalet till VM 1982 gjorde Mariner segermålet i den helt avgörande matchen mot Ungern och tog därmed England till slutspelet.[6] Mariner kom med i truppen och startade den första matchen i turneringen mot Frankrike. England vann med 3-1 i match där Mariner fastställde slutresultatet. Han fick starta i resten av matcherna där England åkte ut i det andra gruppspelet efter två 0-0-matcher.

Paul Mariner gjorde sin sista landskamp i en 0-0-match mot Rumänien i kvalet till VM 1986.

Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]

På hösten 2003 blev Paul Mariner klar som assisterande tränare för Harvard Crimson i USA. Efter en kort sejour där skrev han på som assistent till Steve Nicol i New England Revolution där han var med och vann US Open Cup.

18 oktober 2009 offentliggjordes Mariner som ny coach i Plymouth Argyle.[7] I december 2009 ersatte Mariner Paul Sturrock som manager efter en rad dåliga resultat.[8] Mariner kunde dock inte rädda kvar Plymouth i Championship och klubben blev nedflyttade.

24 juni 2010 anställdes Peter Reid som ny manager och Mariner återgick som coach.[9]

I januari 2011 anställdes Mariner av Toronto FC som ansvarig för spelarutvecklingen. Men efter att Toronto börjat säsongen med 9 raka förluster så sparkades managern Aron Winter och Paul Mariner blev huvudansvarig.[10] Mariner sparkades dock 7 januari 2013.[11]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Internationella mål[redigera | redigera wikitext]

Nr Datum Spelplats Motståndare Mål Resultat Tävling
1. 12 oktober 1977 Stade Municipal, Luxemburg, Luxemburg  Luxemburg 2 – 0 2 – 0 VM-kvalet 1978
2. 17 maj 1980 Racecourse Ground, Wrexham, Wales  Wales 1 – 0 1 – 4 Brittiska mästerskapet
3. 31 maj 1980 Sydney Cricket Ground, Sydney, Australien  Australien 2 – 0 2 – 1 Vänskapsmatch
4. 10 september 1980 Wembley Stadium, London, England  Norge 4 – 0 4 – 0 VM-kvalet 1982
5. 19 november 1980 Wembley Stadium, London, England  Schweiz 2 – 0 2 – 1 VM-kvalet 1982
6. 18 november 1981 Wembley Stadium, London, England  Ungern 1 – 0 1 – 0 VM-kvalet 1982
7. 25 maj 1982 Wembley Stadium, London, England  Nederländerna 2 – 0 2 – 0 Vänskapsmatch
8. 29 maj 1982 Hampden Park, Glasgow, Skottland  Skottland 1 – 0 1 – 0 Brittiska mästerskapet
9. 3 juni 1982 Olympiastadion, Helsingfors, Finland  Finland 1 – 0 4 - 1 Vänskapsmatch
10. 3 juni 1982 Olympiastadion, Helsingfors, Finland  Finland 4 – 0 4 – 1 Vänskapsmatch
11. 16 juni 1982 Estadio San Mamés, Bilbao, Spanien  Frankrike 3 – 1 3 – 1 VM 1982
12. 12 oktober 1983 Nepstadion, Budapest, Ungern  Ungern 3 – 0 3 – 0 EM-kvalet 1984
13. 16 november 1983 Stade Municipal, Luxemburg, Luxemburg  Luxemburg 2 – 0 4 – 0 EM-kvalet 1984

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Som spelare[redigera | redigera wikitext]

Ipswich Town

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Paul Mariner, 26 augusti 2013.
  1. ^ ”PAUL MARINER AUTOBIOGRAPHY IN CLUB SHOP” (på brittisk engelska). www.itfc.co.uk. https://www.itfc.co.uk/news/2021/november/paul-mariner-my-rock-and-roll-football-story/. Läst 5 maj 2023. 
  2. ^ ”Rogues Gallery: Paul Mariner”. 7amkickoff.com. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131005141829/http://www.7amkickoff.com/2013/rogues-gallery-paul-mariner/. Läst 7 oktober 2013. 
  3. ^ ”Ipswich's '78 FA Cup-winning team”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/i/ipswich_town/7375541.stm. Läst 7 oktober 2013. 
  4. ^ ”1980/81: Ipswich thankful for Thijssen”. uefa.com. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131006103635/http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season%3D1980/overview/index.html. Läst 7 oktober 2013. 
  5. ^ ”Paul Mariner - Arsenal FC”. sporting-heroes.net. http://www.sporting-heroes.net/football/arsenal-fc/paul-mariner-9569/league-appearances-careeer-for-arsenal-f-c_a16370/. Läst 7 oktober 2013. 
  6. ^ ”England's matches 1980-1985”. englandfootballonline.com. http://www.englandfootballonline.com/MatchRsl/MatchRsl1980.html. Läst 7 oktober 2013. 
  7. ^ ”Mariner set for Plymouth return”. bbc.co.uk. 18 oktober 2009. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/p/plymouth_argyle/8313076.stm. 
  8. ^ ”Paul Mariner replaces Paul Sturrock as Plymouth boss”. bbc.co.uk. 10 december 2009. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/p/plymouth_argyle/8405711.stm. 
  9. ^ ”Peter Reid appointed manager of Plymouth Argyle”. bbc.co.uk. 24 juni 2010. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/p/plymouth_argyle/8755830.stm. 
  10. ^ ”Toronto FC parts ways with head coach Aron Winter, hands job to Paul Mariner”. thestar.com. 7 juni 2012. http://www.thestar.com/sports/soccer/tfc/2012/06/07/toronto_fc_parts_ways_with_head_coach_aron_winter_hands_job_to_paul_mariner.html. 
  11. ^ ”Toronto fires coach Paul Mariner, replaced by Ryan Nelsen”. thestar.com. 7 januari 2013. http://www.thestar.com/sports/soccer/tfc/2013/01/07/toronto_fc_fires_coach_paul_mariner_replaced_by_ryan_nelsen.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Paul_Mariner&oldid=54616773”