Per Engdahl – Wikipedia

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: En artikel med så många tunga påståenden är i extra stort behov av referenser och fotnoter. (2015-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Per Engdahl

Född Per Claes Sven Edvard Engdahl
25 februari 1909
Smålands artilleriregementes församling, Jönköping
Död 4 maj 1994 (85 år)
S:t Petri församling, Malmö
Gravplats Östra kyrkogården, Malmö[1]
Nationalitet Sverige Sverige
Politiskt parti Nysvenska rörelsen
Övrig politisk
anknytning 		Sveriges fascistiska kamporganisation (1927–30)
Sveriges nationella förbund (1937–41, 1980–82)
Utbildning Fil. kand. (1930)
Fil. lic. (1935)
Alma mater Uppsala universitet
Yrke Politiker, tidningsman[2]
Maka Stina Elna Sofia Berglund (g. 1937–1994; hans död)
Föräldrar Sven Edvard Engdahl (1877–1958)
Karin Håkansson (1880–1968)

Per Claes Sven Edvard Engdahl, född 25 februari 1909 i Smålands artilleriregementes församling, Jönköping, död 4 maj 1994 i S:t Petri församling, Malmö, var en svensk politiker och tidningsman. Han är känd som grundare av Nysvenska rörelsen, vars ledare han förblev till sin död.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Engdahl avlade 1927 studentexamen vid Jönköpings högre allmänna läroverk, och började därefter studera vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. i historia, statskunskap och nationalekonomi 1930 och fil. lic. i statskunskap 1935. Redan 1927 hade han anslutit sig till Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO), och under studietiden i Uppsala bildade han en lokal sektion av denna organisation kallad Uppsala fascistiska kampavdelning. Efter politiska meningsskiljaktigheter med partiledaren Konrad Hallgren bröt sig en grupp kring Engdahl 1930 ur Sveriges Nationalsocialistiska Folkparti – som SFKO hette efter 1929 – och bildade en egen rörelse, Riksförbundet Det nya Sverige. Från 1932 gav organisationen ut tidningen Vägen Framåt.[3][4]

Inom Riksförbundet Det nya Sverige utvecklade Engdahl en ideologi han kallade för "nysvenskhet", som utmärktes av extrem nationalism, antikommunism, korporativism och antisemitism; bland annat förespråkade man riksdagens avskaffande och den så kallade Madagaskarplanen, ett förslag om att Europas judar skulle deporteras till den dåvarande franska kolonin Madagaskar. "Nysvenskheten" hade stora likheter med den italienska fascismen, och Engdahl beundrade Italiens diktator Benito Mussolini; själv sade han sig även ha hämtat inspiration från Sven Hedin, Rudolf Kjellén och Adrian Molin. Efter att Engdahl besökt Nazityskland 1933 kom organisationen att bli alltmer inspirerad av nazismen.[3] Engdahl förespråkade ett enande av de olika fascistiska och nazistiska grupperingarna i Sverige under denna tid, men insisterade på att detta skulle ske med "nysvenskheten" som ideologisk grund.[5]

År 1937 uppgick Riksförbundet Det nya Sverige i Högerpartiets tidigare ungdomsförbund Sveriges nationella förbund (SNF), där Engdahl fick vice ordförandeposten. Samma år blev han medlem i Riksförbundet Sverige-Tyskland. Redan i oktober 1941 lämnade dock Engdahl SNF och grundade en ny organisation, Svensk Opposition. Denna organisation förespråkade bland annat svenskt deltagande på Nazitysklands sida i andra världskriget. Flera tidigare medlemmar i de nedlagda partierna Svenska nationalsocialistiska partiet och Nationalsocialistiska blocket kom att ansluta sig till Svensk Opposition.[3] Långt senare, mellan 1980 och 1982, återvände Engdahl till SNF, och satt som dess ordförande i två år innan förbundet åter splittrades.

Engdahl och nazismen[redigera | redigera wikitext]

Engdahl hyllade före och under andra världskriget Adolf Hitler och prisade Nazityskland som ett föredöme, även om Mussolinis Italien var det land som inspirerade mest. Trots att han själv förnekade att han skulle ha varit nazist hyllade han öppet Nazityskland från 1930-talet till andra världskrigets slut, bland annat i boken Folkresningen i Tyskland (1933, tillsammans med E.G. Westman) och kapitlet "Den tyska folkordningen" i antologin Det kämpande Tyskland (1941, s. 47–78).[a] Med anledning av Hitlers 55-årsdag skrev Engdahl följande i Vägen Framåt:

Vi kunna idag endast hylla Adolf Hitler som den av Gud sände till Europas räddning. Och med hela den fanatism, som är den nysvenska socialismens egen, skola vi skrida till verket för att slå ner judendom, bolsjevism och demokrati inom Sveriges gränser och därmed skapa förutsättningar för en ny och bättre socialistisk ordning i vårt fosterland. […] För oss, de svenskaste bland svenske, finns det intet alternativ än en tysk seger i denna ödeskamp. Det bekänna vi frimodigt och utan baktankar. Vi har valt sida.[6]

I juli 1941 publicerade han ett öppet brev till statsministern, där han propagerade för att Sverige skulle bli en vasallstat till Nazityskland:

Sverge kan icke politiskt och ekonomiskt hävda sina intressen på annat sätt än i samförstånd och samarbete med den europeiska kontinentens dominerande stormakt.[7]

Bland hans skrifter märks Sverige och det tjugonde århundradet (1934), Sveriges ödesväg genom seklerna mot framtiden (1940), Mussolini (1940), Klockan närmar sig tolv (1941) och Fribytare i folkhemmet (1979). Han utgav även diktsamlingarna Stormsvept (1935) och Fast vinden ligger emot (1937).[4]

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget belades Engdahl med inreseförbud i Schweiz och Västtyskland, och påstod sig samtidigt ha övergett antisemitismen samt ändrat sina åsikter om nazismen.[3] Han kom dock fortsatt att verka för fascismen, både i Sverige och internationellt; Svenskt Opposition omdanades på 1950-talet under namnet Nysvenska rörelsen, och organisationen var från 1951 ansluten till den paneuropeiska Malmörörelsen (European Social Movement, ESB).[8] Engdahls tvåbandsverk Västerlandets förnyelse (1950–51) antogs 1954 som Malmörörelsens ideologiska bas, och han kom att bidra som skribent till rörelsens tidskrift Nation Europa.[3] Som ledande inom ESB hjälpte Engdahl misstänkta nazistiska krigsförbrytare och kollaboratörer att fly till Västtyskland, Spanien och Latinamerika. Han deltog även i gömmande av balter som hotades av utlämning till Sovjetunionen.[9][10] Malmörörelsen anklagades 1960 för att ligga bakom en kampanj av antisemitiska incidenter, något som förnekades av Engdahl.[11]

1979 formulerade Engdahl en kritik mot hur fascismen agerar och istället borde agera. Han föreskrev en strategi som bland annat innebar ett nedtonande av rasbegreppet; istället skulle kritiken riktas mot invandringen.[12] Med inspiration av denna text grundade Sven Davidsson med flera Bevara Sverige Svenskt (BSS).[13]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Per Engdahl var son till majoren Sven Edvard Engdahl (1877–1958) och Karin Håkansson (1880–1968). Från 1937 var han gift med Stina Elna Sofia Berglund (1913–2000).

Han är begravd på Östra kyrkogården i Malmö.[14]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Det nya Sverige: utkast till ett politiskt program (Uppsala 1931). Libris 502922
  • Ådalen: de sociala inbördesstridernas första blodsdrama (Tierp: Löjdquist, 1931). Libris 1353579
  • Folkresningen i Tyskland, med E.G. Westman (Stockholm: Schildt, 1933). Libris 120899
  • Sverige och det tjugonde århundradet (Stockholm: Schildt, 1934). Libris 359739
  • Vad vi vilja: sanningen om nysvenskheten (Uppsala: Riksförbundet Det nya Sverige, 1934). Libris 1353580
  • Stormsvept: dikter (Stockholm: Schildt, 1935). Libris 1353578
  • Efter demokratien (Stockholm: Sveriges nationella förbund, 1938). Libris 1363406
  • Politisk terminologi (Tierp: Löjdquist, 1939). Libris 1363409
  • Mussolini (Stockholm: Fahlcrantz & Gumælius, 1940). Libris 1189884
  • Sveriges ödesväg genom seklerna mot framtiden (Stockholm: Fahlcrantz & Gumælius, 1940). Libris 1298065
  • Klockan närmar sig tolv (Malmö: Dagens böcker, 1941). Libris 1164975
  • Kommunismen skall krossas genom positiv handling i ett nysvenskt samhällsbygge (Malmö: Svensk opposition, 1942). Libris 2632408
  • Värld i vardande (Malmö: Dagens böcker, 1942). Libris 1396166
  • Sverige efter kriget (Stockholm: Seelig, 1945). Libris 1396164
  • Drömmar i vaknatt: dikter (Malmö: Bok & tidskrift, 1947). Libris 1396160
  • Västerlandets förnyelse, 2 vol. (Malmö: Bok & tidskrift, 1950–51). Libris 1396167
  • En kättares bekännelser: dikter (Malmö: Bok & tidskrift, 1954). Libris 1493973
  • Korporatismen: den europeiska enhetstankens ideologi (Malmö: Bok & tidskrift, 1958). Libris 723005
  • Folkhem i utförsbacke (Malmö: Bok & tidskrift, 1966). Libris 734716
  • Den gustavianska revolutionen och nu: 200 år efteråt (Malmö: Bok & tidskrift, 1972). Libris 754304
  • Nysvenskheten och ideologierna: sammanfattning av olika ideologier jämte definitioner av de vanligaste termerna i den politiska debatten (Malmö: Bok & tidskrift, 1975). Libris 709169
  • Fribytare i folkhemmet (Lund: Cavefors, 1979). Libris 7438367, ISBN 9158400230
  • Förbjuden frukt: dikter (Malmö: Bok & tidskrift, 1987). Libris 760275
  • Europa med svenska ögon: 90-talets huvudfråga – historisk bakgrund och framtidsvision (Malmö: Bok & tidskrift, 1991). Libris 1232518
  • Gnistor av en eld: dikter (Malmö: Bok & tidskrift, 1993). Libris 1643519
  • Det nödvändiga greppet: ledaren i Vägen framåt 1968–92 (Lärbro: Bok & tidskrift, 2013). Libris 16864280, ISBN 9789163721649

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Fem kyrkogårdar & ett gäng döda kändisar”. Sydsvenskan. 22 augusti 2005. Arkiverad från originalet den 12 september 2015. https://web.archive.org/web/20150912144953/http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/dygnet-runt/fem-kyrkogardar--ett-gang-doda-kandisar/. Läst 18 juni 2015. 
  2. ^ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/per-engdahl
  3. ^ [a b c d e] Philip Rees, Biographical Dictionary of the Extreme Right Since 1890 (Hertfordshire: Harvester Wheatsheaf, 1990) s. 114–115.
  4. ^ [a b] Engdahl, Per i Svenska män och kvinnor (1944)
  5. ^ Bernt Hagtvet, "On the Fringe: Swedish Fascism 1920–45", i Who Were the Fascists: Social Roots of European Fascism, red. Stein Ugelvik Larsen, Bernt Hagtvet och Jan Petter Myklebust (Oslo: Universitetsforlaget, 1980), s. 715–742.
  6. ^ Vägen Framåt, 23 april 1944.
  7. ^ ”Per Engdahl, Hans Majestät Konungen och pressen”. Arbetartidningen: s. 2. 20 oktober 1949. https://tidningar.kb.se/2698156/1949-10-20/edition/149508/part/1/page/2/. 
  8. ^ Anders Widfeldt: “A fourth phase of the extreme right? Nordic immigration-critical parties in a comparative context”. In: NORDEUROPAforum (2010:1/2), 7-31, http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/2010-1/widfeldt-anders-7/XML/
  9. ^ Elisabeth Åsbrink, 1947 (Stockholm: Natur & Kultur, 2016).
  10. ^ Heléne Lööw, Nazismen i Sverige 1924–1979: pionjärerna, partierna, propagandan (Stockholm: Ordfront, 2004), s. 51: "I sina memoarer berättar Engdahl detaljerat om hur arbetet med de utsmugglade flyktingarna rent praktiskt gick till."
  11. ^ ”De senaste dygnens judeskändelser över hela världen i blixtbelysning”. Hudiksvallstidningen: s. 5. 9 januari 1960. https://tidningar.kb.se/2730322/1960-01-09/edition/149547/part/1/page/5/. 
  12. ^ Per Engdahl, "Invandringens risker", i Vägen framåt april 1979.
  13. ^ Sven Ove Hansson (6 februari 2013). ”Från Engdahl till Åkesson”. Tiden Magasin. Arkiverad från originalet den 8 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140108033111/http://tidenmagasin.se/tidenbloggen/fran-engdahl-till-akesson/. Läst 7 januari 2014. 
  14. ^ SvenskaGravar

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ För ytterligare citat av Engdahl, se https://sv.wikiquote.org/wiki/Per_Engdahl.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Nazism och fascism i Sverige
Organisationer
Före 1945
1945–1988
Efter 1988
Personer
Press & media
Aktioner
Övrigt
Se också Kategori Nazism i Sverige
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Per_Engdahl&oldid=53384896”