French
DeutschPoul Hartling – Wikipedia
| Poul Hartling | |
 | |
| Född | 14 augusti 1914[1][2] Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 30 april 2000[1][2] (85 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet  |
| Sysselsättning | Politiker, diplomat, präst |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1964–1966, Vejle amts valkrets Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1975–1977, Vejle amts valkrets Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1966–1968, Vejle amts valkrets Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1968–1971, Vejle amts valkrets Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1971–1973, Vejle amts valkrets Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1957–1960, Præstø Amtskreds Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1973–1975, Vejle amts valkrets Venstres partiledare (1965–1977) Danmarks utrikesminister Regeringen Hilmar Baunsgaard (1968–1971) Danmarks statsminister (1973–1975) FN:s flyktingkommissarie (1978–1985) Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1977–1979, Vejle amts valkrets (–1978) | |
| Arbetsgivare | Förenta nationerna Köpenhamns universitet |
| Politiskt parti | |
| Venstre | |
| Barn | Ole Hartling (f. 1946) |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Dannebrogorden (1977)[3] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors | |
| Redigera Wikidata | |
Poul Hartling, född 14 augusti 1914 i Köpenhamn, död 30 april 2000 i Köpenhamn, var en dansk politiker och skolman. Han var Danmarks statsminister 1973-1975.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hartling var utbildad teolog och ledamot av Folketinget i perioder från 1957. Han var partiledare för det liberala och borgerliga partiet Venstre 1965-1977, som under hans ledning vann stora framgångar framför allt i städerna och blev det ledande partiet i Danmark.
Genom en uppgörelse med Radikale venstre skapade han förutsättningar för bildandet av den borgerliga koalitionsregeringen 1968 i vilken han tjänstgjorde som utrikesminister 1968-1971.
Efter folketingsvalet i december 1973, då det inte gick att få majoritet för någon form av majoritetsregering tillträdde Hartling som statsminister 1973 i spetsen för en venstreregering med endast 22 mandat i parlamentet bakom sig.
Hartlings försök att få majoritet för sin lösning av Danmarks svåra ekonomiska kris 1974 misslyckades och han utlyste nyval i januari 1975. Han vann en personlig framgång vid valet, då Venstre vann 20 mandat och blev Folketingets näst största parti, men hans ställning blev ändå försvagad eftersom de övriga partierna som kunde tänkas stödja hans program förlorade ännu fler mandat. Detta ledde till att hans regering tvingades avgå då den kom i minoritet vid det nya Folketingets första möte.
Hartling var därefter FN:s flyktingkommissarie och chef för FN:s flyktingsekretariat (UNHCR) 1978-85. När UNHCR tilldelades Nobels fredspris 1981 var det Hartling som på organisationens vägnar mottog priset.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Bra Böckers lexikon, 1975
| Företrädare: Erik Eriksen | Venstres partiledare 1965–1977 | Efterträdare: Henning Christophersen |
| Företrädare: Hans Tabor | Danmarks utrikesminister 1968–1971 | Efterträdare: Knud Børge Andersen |
| Företrädare: Anker Jørgensen | Danmarks statsminister 1973–1975 | Efterträdare: Anker Jørgensen |
| Företrädare: Sadruddin Aga Khan | FN:s flyktingkommissarie 1978–1985 | Efterträdare: Jean-Pierre Hocké |
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Sigyn Alenius (21 augusti 1974). ”Därför är danskarna arga”. Affärsmagasinet Forum (1974-12): s. 21-22. ISSN 0533-070X. https://forum-mag.fi/darfor-ar-danskarna-arga/.