Robert Bulwer-Lytton, 1:e earl av Lytton – Wikipedia

Robert Bulwer-Lytton, 1:e earl av Lytton
Född8 november 1831[1][2][3]
London ​eller ​Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Död24 november 1891[1][2][3] (60 år)
Paris ​eller ​Frankrike
BegravdHertfordshire
Andra namnOwen Meredith[4]
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidBonns universitet
Harrow School
SysselsättningPolitiker[5], poet, diplomat, författare[6]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Brittiska överhuset
Storbritanniens ambassadör i Portugal (1874–1876)[7]
Indiens generalguvernör (1876–1880)
Förenade kungarikets ambassadör till Frankrike (1887–1891)[7]
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[7]
Politiskt parti
Liberal Party
MakaEdith Villiers
(g. 1864–)[8][9][10]
BarnEdward Bulwer-Lytton (f. 1865)[11][9]
Elizabeth Bulwer-Lytton (f. 1867 och 1867)[11][9]
Constance Bulwer-Lytton (f. 1869)[9]
Henry Bulwer-Lytton (f. 1872)[11][9]
Emily Lutyens (f. 1874)[8][9]
Victor Bulwer-Lytton, 2:e earl av Lytton (f. 1876)[9]
Neville Bulwer-Lytton, Earl of Lytton (f. 1879)[9]
FöräldrarEdward Bulwer-Lytton, 1:e baron Lytton[8][9][12]
Rosina Bulwer-Lytton[8][9]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Bathorden
Redigera Wikidata

Edward Robert Bulwer-Lytton, 1:e earl av Lytton, förste Earl av Lytton, född 8 november 1831 i London, död 24 november 1891 i Paris, var en engelsk diplomat och skald, son till Edward Bulwer-Lytton, 1:e baron Lytton.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lytton beträdde 1850 som attaché i Washington, D.C. den diplomatiska banan, på vilken han därefter i egenskap av efter vartannat attaché, legationssekreterare och chargé d'affaires förflyttades från den ena platsen till den andra: Florens (1852), Paris (1854), Haag (1856), Sankt Petersburg (1858), Konstantinopel (s.å.), Wien (1859), Köpenhamn (1863), Aten (1864), Lissabon (1865), Madrid (1868), Wien (s.å.) och Paris (1873).

Lytton, som 1873 vid faderns död ärvde titeln baron Lytton, utnämndes 1874 till sändebud i Lissabon. I januari 1876 utnämndes han genom Beaconsfields inflytande till vicekung av Indien. Under de fyra år Lytton innehade detta ämbete verkställde han drottning Viktorias utropande till kejsarinna av Indien (i Delhi 1 januari 1877), hade att kämpa mot två gånger inträffande hungersnöd och ledde underhandlingarna med Sjir Ali Khan samt förberedelserna för de två fälttågen mot Afghanistan 1878-1880. När ett liberalt kabinett med Gladstone i spetsen åter kom till styret 1880, begärde Lytton avsked, vid vilket tillfälle han upphöjdes till earl. Under de närmaste åren levde han på sitt gods Knebworth till 1887, då han utsågs till ambassadör i Paris, där han stannade till sin död.

Under pseudonymen Owen Meredith utgav Lytton åtskilliga skönlitterära arbeten: Clytemnestra, and other poems (1855), The wanderer (1858), Lucile (1860), Serbski pesme, or national songs of Serbia (1861), Tannhäuser (1861), romanen The ring of Amasis (1863), Chronicles and diameters (1867), Fables in song (2 bd, 1874), Glenaveril, or the metamorphoses (1885) m.m.

Efter hans död utgavs Marah (1892) och Ring Poppy (s.å.). Andra postuma arbeten finns i Selections (1894), liksom The personal and literary letters of Robert, first earl of Lytton (1906), utgivet av hans dotter lady Betty Balfour. Dessutom skrev Lytton en ofullbordad levnadsteckning över sin fader.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bulwer-Lytton, 2. Edward Robert, förste earl af Lytton, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Robert Bulwer-Lytton, 1st earl of Lytton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Robert Bulwer-Lytton, 1st Earl of Lytton, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Edward Robert Bulwer-Lytton, 1st Earl of Lytton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e f g h i j] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  12. ^ Бульвер, граф Литтон, Эдуард, Stora sovjetiska encyklopedin, volym 8.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Politiska uppdrag
Företräddes av
Earlen av Northbrook
 Indiens generalguvernör
1876–1880
Efterträddes av
Markisen av Ripon
Diplomatiska titlar
Företräddes av
Viscounten Lyons
 Storbritanniens ambassadör i Frankrike
1887–1891
Efterträddes av
Markisen av Dufferin och Ava
Regenttitlar
Ny titel  Earl av Lytton
1880–1891
Efterträddes av
Victor Bulwer-Lytton