Rudolf Meidner – Wikipedia

Rudolf Meidner
Rudolf Meidner, 1966.
Född23 juni 1914[1]
Wrocław
Död9 december 2005 (91 år)
Lidingö, Sverige
Medborgare iTyskland och Sverige[2]
Utbildad vidStockholms universitet[3]
SysselsättningNationalekonom, fackföreningsperson
ArbetsgivareHandelshögskolan i Stockholm
Politiskt parti
Socialdemokraterna
Utmärkelser
Professors namn
Redigera Wikidata

Rudolf Alfred Meidner, född 23 juni 1914 i Breslau i provinsen Schlesien (nuvarande Wrocław i Polen), död 8 december 2005 på Lidingö, Stockholms län, var en tyskfödd svensk nationalekonom, verksam vid Landsorganisationen (LO). Han var en av efterkrigstidens mest betydande ekonomer i Sverige.[4]

Meidner utvecklade tillsammans med Gösta Rehn den så kallade Rehn–Meidner-modellen, för full sysselsättning och låg inflation. Meidner och Rehn var även upphovsmän till den solidariska lönepolitiken, det vill säga den lönepolitiska modell som drevs av LO från 1950-talets början till slutet av 1980-talet, och som var ett av fundamenten för den svenska modellen på arbetsmarknaden.

För en bredare allmänhet är Meidner känd för idén med löntagarfonder, som skulle göra arbetarna till delägare i företagen, och en lönepolitik som innebar att exportföretagen skulle vara löneledande.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till juris doktor Alfred Meidner och Elise Bandmann. Föräldrarna flyttade med sina barn till Sverige i april 1933 efter riksdagshusbranden i Berlin, för att undkomma nazisternas förföljelse av judar. Meidner hade då studerat juridik i sin hemstad Breslau och i Berlin under ett års tid. 1937 gifte sig Meidner med Ella Jörgenssen och 1943 blev han svensk medborgare.

Gärning[redigera | redigera wikitext]

Rudolf Meidner blev filosofie kandidat i Stockholm 1937, och disputerade 1954 med Svensk arbetsmarknad vid full sysselsättning. Åren däremellan var han bland annat amanuens vid Konjunkturinstitutet och anställd vid Ervaco.

Han började arbeta för LO 1945 och 1954 utsågs han till chef för utredningsavdelningen. Där stannade han fram till 1966 då han blev föreståndare vid Stockholms universitets Institut för arbetsmarknadsfrågor. Mycket av tiden gick åt till administration och Rudolf vantrivdes, vilket gjorde att han 1971 återvände till LO som fri forskare.

Tillsammans med Gösta Rehn var Meidner upphovsman till den solidariska lönepolitiken, dvs. den lönepolitiska modell som drevs av LO från 1950-talets början till slutet av 1980-talet, och som var ett av fundamenten för den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Präglad av sin ungdoms upplevelser hade Meidner en närmast marxistisk politisk åskådning. Han ansåg att det privata ägandet "var en pistol riktad mot arbetarrörelsens tinning".[5] Apropå Löntagarfonder hävdade Meidner:

” Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet. „
– LO:s tidning Fackföreningsrörelsen 1975

Efter att Allan Larsson lanserat idén om löntagarfonder, utarbetade Meidner tillsammans med Anna Hedborg det förslag som LO-kongressen ställde sig bakom 1976. Löntagarfonderna presenterades av LO Tidningen med rubriken "Med fonderna tar vi över successivt".[6][7] Verklighetens löntagarfonder gick inte så långt som Meidners ursprungliga förslag. De fick statligt och inte fackligt huvudmannaskap[8], vilket Meidner var mycket besviken över. Han kallade fonderna för "en ynklig råtta".[4] Som en sorts kompensation för detta erhöll han 1983, några veckor innan det nedbantade fondförslaget antogs, professors namn av regeringen Olof Palme.[9]

Han fortsatte arbeta efter sin pensionering 1979, bland annat på Arbetslivsinstitutet, vid Vetenskapscentrum i Berlin och som gästprofessor i Wisconsin, USA.

Han var verksam i den offentliga debatten med artiklar och böcker ända fram till sin död, bland annat i frågan om arbetslösheten som han betraktade som det moderna samhällets värsta gissel. Han var också aktiv i motståndet mot svenskt EU-medlemskap och anslutning till EMU. Meidner är begravd på Lidingö kyrkogård.[10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1954 – Svensk arbetsmarknad vid full sysselsättning (doktorsavhandling)
  • 1965 – Skärp kampen mot inflationen
  • 1967 – Arbetsmarknadspolitikens målsättningar
  • 1970 – Strukturomvandlingens vinster får inte köpas med välfärdsförluster
  • 1970 – Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik (tillsammans med Harald Niklasson, under medverkan av Rolf Andersson)
  • 1972 – Solidarisk lönepolitik : erfarenheter, problem, framtidsutsikter (tillsammans med Berndt Öhman)
  • 1973 – Arbetsmarknadspolitik och stabilisering (tillsammans med Rolf Andersson)
  • 1974 – Samordning och solidarisk lönepolitik
  • 1974 – Fackföreningsrörelsen och den offentliga sektorn: Anförande av Rudof Meidner vid ISKAs (Internationalen för stats- och kommunalanställda) kongress i New York den 10 oktober 1973
  • 1975 – Löntagarfonder (i samarbete med Anna Hedborg och Gunnar Fond)
  • 1978 – Arbetsmarknadspolitiken inför 70-talets kriser
  • 1981 – Om löntagarfonder
  • 1982 – Forskning kring arbetslöshetens individuella effekter
  • 1982 – Hotad sektor? : Medbestämmande och effektivitet i kommunal verksamhet
  • 1984 – I arbetets tjänst
  • 1984 – Folkhemsmodellen (tillsammans med Anna Hedborg)
  • 1985 – Modell Schweden: Erfahrungen einer Wohlfahrtsgesellschaft
  • 1986 – Ett friår mitt i livet (tillsammans med Anna Hedborg)
  • 1991 – Managing modern capitalism: Industrial renewal and workplace democracy in the United States and Western Europe
  • 1994 – The rise and fall of the Swedish model
  • 1994 – Modell Schweden: Erfolge, Schwächen und Zukunftsperspektiven der Schwedischen Gewerkschaftsbewegung
  • 1999 – Manifest för full sysselsättning
  • 2005 – Spelet om löntagarfonder

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Jacobsson 2005.
  5. ^ Berggren 2010, s. 528.
  6. ^ LO Tidningen nr. 6, 1978
  7. ^ "Steg för steg mot socialismen", Svensk Tidskrift, 31 maj 2013, med hänvisning till ledare i Svensk Tidskrift från 1987.
  8. ^ Nationalencyklopedin, bd. 12, s. 572
  9. ^ Berggren 2010, s. 628.
  10. ^ FinnGraven

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rudolf_Meidner&oldid=53883228”