Ryska gammal-ortodoxa kyrkan – Wikipedia

Ryska gammal-ortodoxa kyrkan
Русская древлеправославная церковь
Russkaja drevlepravoslavnaja tserkov
Förbönskatedralen i Moskva i Ryssland är en av ryska gammal-ortodoxa kyrkans största kyrkor.
FörkortningRyska: РДЦ/RDC
Region och utbredningRyssland Ryssland
Belarus Belarus
Georgien Georgien
Ukraina Ukraina
Bulgarien Bulgarien
Rumänien Rumänien
Kazakstan Kazakstan
Israel Israel
Grundad1923
GrundareGammaltroende
Tidigare namnNovozybkovs ärkestift
TypKristet samfund
Juridisk statusAktiv
SäteMoskva, Ryssland
Officiella språkRyska
Hans Helighet den gammal-ortodoxa patriarken av Moskva och hela RysslandAleksander Kalinin
Ansluten tillÖstortodoxa kyrkan
Rysk ortodoxi
Gammaltroende
Östkyrkan
ÖvrigtSjälvständighet:
4 november 1923
WebbplatsГлавная (raoc.info)

Ryska gammal-ortodoxa kyrkan (ryska: Русская древлеправославная церковь, förkortat РДЦ/Russkaja drevlepravoslavnaja tserkov, RDC), tidigare Novozybkovs ärkestift (Новозыбковская архиепископия/Novozybkovskaja archiebishopija), är ett gammaltroende östortodoxt kristet kyrkosamfund som bildades 1923 av gammaltroende rysk-ortodoxa kristna som vägrade erkänna de anpassningar till grekisk-ortodox liturgi, som patriark Nikon genomdrev inom den rysk-ortodoxa kyrkan 1652 (se raskol).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den 19 december 1923 smorde man den avsatte rysk-ortodoxa biskopen Nikola Pozdnev till Biskop av Moskva, Saratov och alla gammalortodoxa kristna i Ryssland.[1]

Kommunismen[redigera | redigera wikitext]

På grund av förföljelser från kommunistregimen tvingades man 1955 flytta ärkebiskopsstolen till Kujbysjev (nuvarande Samara). 1963 flyttades den åter, nu till Novozybkov (i Brjanskregionen) varför kyrkan ibland kallades för Novozybkovskaja-ordningen. Detta till skillnad från Belokrinitskaja-ordningen, en annan grupp gammaltroende.[källa behövs]

1988 genomörde kyrkan sin allra första helgonkanonisering där bland annat Andrej Rubljov, metropolit Makarios av Moskva och patriark Hermogenes av Moskva helgonförklarades.

Efter kommunismen[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet bildade avhoppare från den ryska gammal-ortodoxa kyrkan två nya kyrkor:

År 2000, efter kommunismens fall, kunde ärkebiskopen flytta tillbaka till Moskva.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Församlingar, biskopar, pastorat och stift[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1920-talet hade kyrkan över 150 församlingar. I slutet av 1960-talet hade det minskat till endast 15 stycken.[2] Församlingar finns även i Kazakstan och Ukraina och fem i Rumänien och en i Bulgarien.[3][2]

Kyrkan har omkring fem och åtta biskopar.

Över 60 pastorat finns i Ryssland och i andra tidigare sovjetrepubliker.

Från och med 2017 har den gamla rysk-ortodoxa kyrkan nio stift som finns bland annat i Moskva, Belarus, Ukraina och Georgien.[2]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ryska gammal-ortodoxa kyrkans primater[redigera | redigera wikitext]

  • Ärkebiskop Nikola Pozdnev (1923-1934)
  • Ärkebiskop Stefan (1934-1937)
  • Ärkebiskop Michail Kochetov (1938-1944)
  • Ärkebiskop Loann Kalinin (1944-1955)
  • Ärkebiskop Epiphanius (1955-1963)
  • Ärkebiskop Jeremiah (1963-1969)
  • Ärkebiskop Pavel Mashinin (1969-1977)
  • Ärkebiskop Varsonofy Ovsyannikov (1977-1979)
  • Ärkebiskop Gennadij Antonov (1979-1996)
  • Ärkebiskop Aristarkh Kalinin (1996-2000)
  • Patriark Aleksander Kalinin (med titeln ''Hans Helighet den gammal-ortodoxa patriarken av Moskva och hela Ryssland'') (3 mars 2002 - Fortfarande)

Kalender[redigera | redigera wikitext]

Ryska gammal-ortodoxa kyrkan använder den julianska kalendern.

Kyrkobyggnader tillhörande den ryska gammal-ortodoxa kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]