Säkerhetsdatablad – Wikipedia

Ett säkerhetsdatablad är ett datablad med information om bland annat eventuella hälso- och miljörisker samt andra egenskaper hos vissa kemiska produkter och beredningar.

I regel har distributörer och yrkesmässiga användare rätt att få säkerhetsdatablad från en tillverkare eller leverantör även för produkter i konsumentförpackning, medan konsumenter däremot inte är berättigade att få säkerhetsdatablad.

De sexton rubrikerna[redigera | redigera wikitext]

Som ett tillägg till FN-organet Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om säkerhet vid yrkesmässig användning av kemikalier, togs 1990 en rekommendation fram. Bland annat rekommenderar den att säkerhetsdatablad skall innehålla följande 16 rubriker:[1][2]

  1. Namnet på ämnet/beredningen och bolaget/företaget
  2. Farliga egenskaper
  3. Sammansättning/information om beståndsdelar
  4. Åtgärder vid första hjälpen
  5. Brandbekämpningsåtgärder
  6. Åtgärder vid oavsiktliga utsläpp
  7. Hantering och lagring
  8. Begränsning av exponeringen/personligt skydd
  9. Fysikaliska och kemiska egenskaper
  10. Stabilitet och reaktivitet
  11. Toxikologisk information
  12. Ekologisk information
  13. Avfallshantering
  14. Transportinformation
  15. Gällande föreskrifter
  16. Annan information

Internationell användning[redigera | redigera wikitext]

Inom EU[redigera | redigera wikitext]

Inom EU skall ILO:s sexton rubriker användas och för produkter som säljs på den svenska marknaden skall säkerhetsdatabladet vara skrivet på svenska.

Produkter med säkerhetsdatablad[redigera | redigera wikitext]

Säkerhetsdatablad skall finnas[2]

  • till ämnen och blandningar som är klassificerade som farliga (till exempel hälsofarliga, brandfarliga eller explosiva)
  • till blandningar som innehåller mer än 1 % farliga ämnen
  • till blandningar av gaser som innehåller mer än 0,2 % farliga ämnen
  • även i vissa andra fall

Ett enda säkerhetsdatablad kan användas för mer än ett ämne eller mer än en blandning, om informationen i det säkerhetsdatabladet uppfyller kraven i denna bilaga för varje ämne eller blandning. (Källa: EG nr 1907/2006 Förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Ändring EU nr 453/2010 i punkt 1.1)

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA finns inget krav på hur säkerhetsdatabladet skall vara utformade, däremot finns ett krav att viss information, uppdelat i tolv punkter, skall tas med.[3] Det finns dock två rekommenderade format,[4] ett med de tolv punkter som skall finnas med,[5] och ett nyare, efter en ANSI-standard, med ILO:s sexton punkter.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ILO-CIL, Chemicals Recommendation, 1990, No. 177.
  2. ^ [a b] Kemikalieinspektionen, "Fakta om säkerhetsdatablad".
  3. ^ OSHA, "29 CFR 1910.1200(g) Hazard communication, Material Safety Data Sheets". Bestämmelserna i USA.
  4. ^ OSHA, "CPL 02-02-038 - CPL 2-2.38D - Inspection Procedures for the Hazard Communication Standard". Säkerhetsdatabladen nämns i (XII)(E), med förklaringar och rekommendationer i appendix A.
  5. ^ OSHA, Form 174.
  6. ^ Interactive Learning Paradigms Incorporated, The MSDS FAQ, ANSI. ANSI-standarden ANSI Z400.1-2004 "Hazardous Industrial Chemicals - Material Safety Data Sheets - Preparation".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]