Seouls tunnelbana – Wikipedia

Seouls tunnelbana
South Korea subway logo.svg
Seouls tunnelbanas logotyp.
Allmänt
PlatsSydkorea Seoul, Sydkorea
Antal linjer13
Antal hållplatser302
Antal passagerare2,619 miljarder (Linje 1-9, 2013) [1]
Organisation
Invigd1974
ÄgareSeoul Special City, Korea Rail Network Authority, Incheon Metropolitan City,Uijeongbu City, Yongin City
TrafikoperatörSeoul Metro, Seoul Metropolitan Rapid Transit Corporation, Korail, Incheon Transit Corporation
Tekniska fakta
Banlängdej inkluderat pendeltågbanor: 564 kilometer
Spårvidd1435 millimeter (normalspår)

Seouls tunnelbana (수도권 전철) betjänar den sydkoreanska huvudstaden Seouls storstadsområde (i vilket staden Incheon ingår), och består av totalt tio linjer, en minitåglinje, en linje med förarlösa tåg och en snabbtågbana för flygtåg, med en total banlängd av över 560 km, exklusive de pendeltågbanor som också ingår i tunnelbanenätet, vilket gör den till världens fjärde största tunnelbana (till banlängden) efter de kinesiska tunnelbanorna i Shanghai, Beijing och Guangzhou. Linjerna kompletteras med några kortare linjer som körs med automatiska minivagnar, på engelska kända som people mover.

Den första tunnelbanelinjen började att byggas 12 april 1971 och invigdes 15 augusti 1974. Ringlinjen linje 2, som började byggas 3 mars 1978, invigdes 31 oktober 1980, och var den längsta ringtunnelbanelinjen före 5 maj 2013 då linje 10 i Peking blev färdigbyggd som världens längsta ringlinje.

Metrolinjer[redigera | redigera wikitext]

Linje 1[redigera | redigera wikitext]

Linje 1 har totalt 97 stationer och en total banlängd av 200,6 km, varav dock endast 7,8 km och 10 stationer (mellan Seouls universitet och Seouls järnvägsstation) är tunnelbana medan övrig sträcka är järnväg/pendeltågbana.

Linje 2[redigera | redigera wikitext]

Linje 2 är en ringlinje med två avstickare, med totalt 51 stationer och en banlängd av 60,2 km. Inre linjen går medurs och yttre linjen moturs.

Linje 3[redigera | redigera wikitext]

Linje 3 började att byggas 1980 och öppnades 12 juli 1985 mellan Gupabal och Yangjie, förlängdes oktober 1993 från Yangjie till Suseo, i mars 1996 från Gupabal till Daehwa och den 18 februari 2010 från Suseo till Ogeum, och har sedan öppnandet av station Wonheung den 27 december 2014 totalt 44 stationer och en banlängd av 57,4 km. En utbyggnad från Ogeum till Hanam City Hall planeras.

Linje 4[redigera | redigera wikitext]

Linje 4 öppnades 12 juli 1985, tillsammans med linje 3, och har totalt 51 stationer och en banlängd av 72,1 km.

Linje 5[redigera | redigera wikitext]

Linje 5 öppnades 15 november 1995 och består av en gren i väst med Banghwa som ändstation och två grenar i öst med Hanam Geomdansan och Macheon som ändstationer, och har totalt 57 stationer och en total banlängd av 63 km.

Linje 6[redigera | redigera wikitext]

Linje 6 öppnades 7 augusti 2000 och har 39 stationer och en banlängd av 36,4 km.

Linje 7[redigera | redigera wikitext]