Social status – Wikipedia

Social status, ett sociologiskt begrepp tillämpningsbart på enskilda individer eller grupperingar av människor i samhället. I överförd betydelse kan begreppet också användas för geografiskt avgränsade områden, såsom förorter, innerstad eller landsbygd. Social status bland människor kan baseras på yrke, egendom, inkomst, utbildning, levnadsförhållande och tillgången till materiella och kulturella ting.[1] En individs status och färdigheter är inte permanent utan kan variera både över tid och plats. Generellt sett är det de faktorer som för tillfället anses viktiga i samhället som ger individen hög status i gruppen eller det sociala sammanhanget. Social status är därmed betingat på de resurser eller egenskaper som för tillfället efterfrågas.

Inom sociologin som forskningsämne är begreppet status förknippat med bland andra Max Weber.

Man skiljer mellan tillskriven status, som den som Carl XVI Gustaf erhöll när han besteg tronen därför att han var den äldste sonen till föregående regents äldste son, och förvärvad status som till exempel Barack Obama fick när han valdes till USA:s president. Med varje status följer en roll, och den sociala kontrollen i samhället och/eller gruppen förväntar sig att människor uppför sig i enlighet med denna.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Irén Gödri and Pál Péter Tóth, 2004: The social positions of immigrants, translated by David Tugwell. Arkiverad 22 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1979.