Spaniens geografi – Wikipedia

Reliefkarta över Iberiska halvön med Spanien markerad.

Spaniens geografi präglas av sin belägenhet mellan Medelhavet och Atlanten. Landet ligger i den sydvästliga delen av Europa och har Pyrenéerna i norr och Nordafrika söderut. Spanien täcker större delen av Iberiska halvön och består dessutom bland annat av två ögrupperBalearerna i öster och Kanarieöarna väster om Nordafrika – samt besittningarna på den nordafrikanska kusten; de två städerna Ceuta och Melilla och några öar.[1]

Fysisk geografi[redigera | redigera wikitext]

Spanien är beläget mellan ett medelhav i öster; Medelhavet och en ocean i väster; Atlanten. Dessutom har man en lång västlig landgräns mot sin granne på Iberiska halvönPortugal och i norr mot grannländerna Frankrike och Andorra. Kortaste landgränsen finns i söder mot Gibraltar.

Landet ligger i en övergångszon och har därför ett varierat utseende och ursprung:

  • Topografi: En mängd olika typer av geologiska processer har skapat landet, inklusive vulkaner, veckningar och sedimentering.
  • Klimat: Läget på halvön gör landet utsatt för både kalla och varma luftmassor. I norr dominerar ett oceaniskt klimat (svalare och fuktigare), medan områden vid Medelhavet är varmare och torrare.
  • Vegetation: Påverkat av klimatet är torktålig växtlighet vanligt i södra Spanien, medan mer regngynnade växter breder ut sig i norr.
  • Människan: Människans närvaro i området är av gammalt datum, inklusive neandertalare och tidiga invandrare från Afrika. Romare, morer och kristna stater har haft stor påverkan på den kulturella utvecklingen.

Geografiska landmärken[redigera | redigera wikitext]

Relief[redigera | redigera wikitext]

Iberiska halvöns topografi har sitt centrum på den centrala högslättenMeseta Central, på cirka 650 meters höjd över havet.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, 14 december 2018.