Sven d'Ailly – Wikipedia

Sven d'Ailly
FödelsenamnSven Adolf Hack d'Ailly
Född1 januari 1892
Död14 augusti 1969 (77 år)
DödsortTäby
BakgrundStockholm
GenreOpera
RollBas
År som aktiv1912

Sven Adolf Hack d'Ailly,[1] född 1 januari 1892 i Stockholm,[1] död 14 augusti 1969 i Täby,[1] var en svensk operasångare, lutspelare, regissör och skådespelare.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen 1911 studerade d'Ailly juridik vid Stockholms högskola 1911–1913 och sång för Agnes Ekholm och Gillis Bratt samt i Tyskland och Frankrike. Han scendebuterade som Erik i Värmlänningarna 1912 i Karin Swanströms sällskap som han därefter tillhörde 1912–1913. De följande tio åren var han engagerad vid Albert Ranfts teatrar, där han sjöng operett men även hade tal- och filmroller.

År 1923 operadebuterade d'Ailly vid Kungliga Teatern i titelrollen i Figaros bröllop. Han var därefter engagerad vid Stockholmsoperan både som sångare och regissör och medverkade i en mängd uppsättningar. Han tjänstgjorde också som lärare i sång och scenisk framställning i Kungliga Musikhögskolans operaklass.[3]

d'Ailly var även stormästare i Par Bricole 1959–1967. Han var riddare av Nordstjärneorden och Vasaorden.[3]

Sven d’Ailly var son till byråchefen Adolf d'Ailly och Emilie Mathilda Uggla.[4]Släkten d'Ailly inflyttade till Sverige från Frankrike i slutet av 1500-talet.[5] Sven d'Ailly gifte sig 1918 med skådespelerskan Blanche Engelbrechtsson, som avled 1932, och andra gången 1935 med telegrafexpeditören Hildur Frisk, ursprungligen Marie Leontine Hübinette.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1913 Pisch-Tusch Mikadon
W.S. Gilbert och Arthur Sullivan
August Bodén Oscarsteatern[6]
1915 Lyckoflickan
Edmond Audran, Alfred Duru och Henri Charles Chivot
Axel Ringvall Oscarsteatern[7]
1917 Jungfruburen
Alfred Maria Willner, Heinz Reichert, Franz Schubert och Heinrich Berté
Oscarsteatern[8]
Eugen von Rohnsdorff Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Oskar Textorius Oscarsteatern[9]
Gesanten i rött Kejsarinnan Maria Théresia
Leo Fall, Julius Brammer och Alfred Grünwald
Oskar Textorius Oscarsteatern[10]
1921 Major von Wangenheim Tiggarstudenten
Karl Millöcker, Richard Genée och Friedrich Zell
Elvin Ottoson Oscarsteatern[11]
1934 En främmande passagerare Per Gynt (Peer Gynt)
Henrik Ibsen
Per Lindberg Kungliga Operan[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än- : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 143. Libris 1404046 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ”Sven d’Ailly”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64421&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dSven+d%27Ailly%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 september 2012. 
  3. ^ [a b] d’Ailly, Sven i Vem är Vem?: Stockholmsdelen (första upplagan, 1945)
  4. ^ Svensk adelskalender.. "1901". Stockholm: Norstedt. 1898-1905. sid. 652. Libris 1962551 
  5. ^ *Unger, G.: d'Ailly, släkt i Svenskt biografiskt lexikon
  6. ^ ”Mikadon”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24994&pos=97. Läst 9 juni 2015. 
  7. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 27 oktober 1915. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-10-27/292A/5. Läst 21 juli 2015. 
  8. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 5. 27 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-27/56/5. Läst 20 juli 2015. 
  9. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24978&pos=22. Läst 3 juni 2015. 
  10. ^ Svenska scenen 1/1918
  11. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 28 augusti 1921. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-08-28/230/6. Läst 20 september 2016. 
  12. ^ B. B-n (14 april 1934). ”Gösta Ekman-Per Gynt: Ibsen-reprisen på Operan”. Dagens Nyheter: s. 1. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-04-14/99/1. Läst 23 mars 2024. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]